Nu när det är julafton och allt så vill jag önska alla er som då och då läser bloggen en riktigt god jul! Speciellt ni som är på Malta och i synnerhet er som måste jobba. Själv är jag hemma i gamla "goda" Västerås och jobbar på att bli julgris. Den svenska julen handlar ju (liksom det maltesiska livet) om att äta.
Och konsumera förstås. Fasen va folk köper grejer här. Och mellandagsrean börjar tidigare än nånsin så man snabbt kan byta alla oönskade julklappar. Jag ska själv iväg och shoppa loss imorgon tror jag. Malta har ju inte världens bästa utbud av vuxenleksaker.
Om det inte blir mer tennis förstås. Lyxen av att ha banor inomhus lockar och jag har redan lyckats klämma in fyra timmar. Man vill ju inte se ut som Barbapappa när man kommer tillbaka till paradisön.
Ät nu er tjocka och feta över jul så vi kan åka på fatcamp i USA allihopa! Det vore väl ett fett sätt att "teambuilda" på!
måndag 24 december 2007
fredag 21 december 2007
Ryan och hans flygstollar
Ryans luft är lite billigare än annan luft. Men det är för att när man använder Ryans luft så får man ingenting utöver just luft. Eller nja, en plats att sitta på. En flygstol.
Allt annat måste man betala för. Det kan vara vatten, bagage, eller möjligheten att vara en av de första att välja plats i planet. För stolarna har inga nummer - då spar ju Ryan pengar.
Flygstolen man "hyr" av Ryan är sparsmakad. Benutrymmet är väl tilltaget om man är dvärg, men väl tajt om man är kort. Ryan har inte ens kostat på en stolficka för hans in-flight magazine. Och efter alla har gjort sin flygshopping så ser Ryan till att alla tidningar samlas in så att han inte förlorar några cent euro där.
När jag tänker på det så är jag förvånad att man slipper betala extra för sittplats. Ryan sitter säkert och funderar på hur man kan komma undan med att sälja ståplatsbiljetter. Kan bli intressant när det blir stora luftgropar (leder kanske till stora ormgropar?). Och då kanske man kan ta extra för preventivmedel med företagets logga på.
En smart idé som Ryan dragit stor nytta av är att sänka vikten för bagage från det vanliga 20 kg till det snåla 15. Jag som alltid tar med mig för mycket grejer drar alltid nitlotten här. Nu lyckades jag bara ha 5 kg övervikt och fick av någon konstig anledning bara betala för 3 kg. Kanske tyckte damen bakom disken synd om mig.
En liten reflektion: om man får betala extra för bagaget som ska med in i flygplanet så kan man väl lika gärna betala extra för vikten man tar med sig som person. Om du väger 125 kg och har en väska på 15 kg så blir det ju tyngre för planet än om man väger 75 kg och har en väska på 25 kg. Lik förbannat så får den med 100 kg totaltvikt betala en massa extra. Men det kanske skulle vara lite diskriminerande att ta extra betalt för människors övervikt?
Nu när Air Malta tagit jullov så har man dock inte så mycket till val. Och med Ryans luft kan man spara någon euro. Om man inte äter, dricker, tar med sig bagage, behöver benutrymme, service, försäkring, eller något annat "extravagant" vill säga.
Allt annat måste man betala för. Det kan vara vatten, bagage, eller möjligheten att vara en av de första att välja plats i planet. För stolarna har inga nummer - då spar ju Ryan pengar.
Flygstolen man "hyr" av Ryan är sparsmakad. Benutrymmet är väl tilltaget om man är dvärg, men väl tajt om man är kort. Ryan har inte ens kostat på en stolficka för hans in-flight magazine. Och efter alla har gjort sin flygshopping så ser Ryan till att alla tidningar samlas in så att han inte förlorar några cent euro där.
När jag tänker på det så är jag förvånad att man slipper betala extra för sittplats. Ryan sitter säkert och funderar på hur man kan komma undan med att sälja ståplatsbiljetter. Kan bli intressant när det blir stora luftgropar (leder kanske till stora ormgropar?). Och då kanske man kan ta extra för preventivmedel med företagets logga på.
En smart idé som Ryan dragit stor nytta av är att sänka vikten för bagage från det vanliga 20 kg till det snåla 15. Jag som alltid tar med mig för mycket grejer drar alltid nitlotten här. Nu lyckades jag bara ha 5 kg övervikt och fick av någon konstig anledning bara betala för 3 kg. Kanske tyckte damen bakom disken synd om mig.
En liten reflektion: om man får betala extra för bagaget som ska med in i flygplanet så kan man väl lika gärna betala extra för vikten man tar med sig som person. Om du väger 125 kg och har en väska på 15 kg så blir det ju tyngre för planet än om man väger 75 kg och har en väska på 25 kg. Lik förbannat så får den med 100 kg totaltvikt betala en massa extra. Men det kanske skulle vara lite diskriminerande att ta extra betalt för människors övervikt?
Nu när Air Malta tagit jullov så har man dock inte så mycket till val. Och med Ryans luft kan man spara någon euro. Om man inte äter, dricker, tar med sig bagage, behöver benutrymme, service, försäkring, eller något annat "extravagant" vill säga.
söndag 16 december 2007
Pippo for President
Jag fick en folder i brevlådan. Omslaget pryds av en synnerligen självgod maltesisk man med en hårväxt som kämpar hårt för att vara svart, men likväl börjar bli ganska vit.
Mannen heter Pippo Psaila och är maltesisk politiker för Partit Nazzjonalista (de partiska nazijournalisterna?!). Pippo verkar vara en hyvens karl. I bladet står det nämligen att han har varit gift med sin fru i 24 år (inte så imponerande kanske, med tanke på att det är halvt omöjligt att skilja sig här), har två barn, och varit på universitet i USA och där kommit med på "Dean's list" för sin akademiska insats.
Om det där med "Dean's list" kan jag bara säga att det har jag också gjort (vilket automatiskt betyder att det inte är särskilt imponerande!) och min akademiska insats bestod mest av glömma bort prov, vara försenad, och komma till botten av öltunnor med min partyglade lägenhetspolare.
Därefter har Pippo jobbat i "the family business" där han nu är Group Commercial Manager och Company Secretary (vad företaget gör står inte, så låt oss anta att de säljer knark).
Bladet berättar sedan ingående om "Pippo the Sportsman" och beskriver honom som en fotbollsexpert (är inte alla malteser det?) eftersom han var National Coach 1991-1993.
"Pippo the Leader" baseras helt på ett omdöme (ett långt citat) som Pippo fick av Mr Thomas Glass (rektor på St Edwards College) från 1975. Högaktuellt med andra ord! Fast å andra sidan är 30 år på Malta ett år i övriga världen så...
Skulle jag kunna rösta så skulle Pippo få min röst. Enligt omslaget på foldern är han faktiskt "future-driven" vilket inte känns som något som man skulle bemöda sig skryta med i så många andra länder, men som på Malta är helt unikt. Och så förstås för att han heter Pippo. Det är ju trots allt ganska coolt. (Och så för att jag inte vet vad det ska röstas om och vilka motkandidaterna är.) Go Pippo!
Mannen heter Pippo Psaila och är maltesisk politiker för Partit Nazzjonalista (de partiska nazijournalisterna?!). Pippo verkar vara en hyvens karl. I bladet står det nämligen att han har varit gift med sin fru i 24 år (inte så imponerande kanske, med tanke på att det är halvt omöjligt att skilja sig här), har två barn, och varit på universitet i USA och där kommit med på "Dean's list" för sin akademiska insats.
Om det där med "Dean's list" kan jag bara säga att det har jag också gjort (vilket automatiskt betyder att det inte är särskilt imponerande!) och min akademiska insats bestod mest av glömma bort prov, vara försenad, och komma till botten av öltunnor med min partyglade lägenhetspolare.
Därefter har Pippo jobbat i "the family business" där han nu är Group Commercial Manager och Company Secretary (vad företaget gör står inte, så låt oss anta att de säljer knark).
Bladet berättar sedan ingående om "Pippo the Sportsman" och beskriver honom som en fotbollsexpert (är inte alla malteser det?) eftersom han var National Coach 1991-1993.
"Pippo the Leader" baseras helt på ett omdöme (ett långt citat) som Pippo fick av Mr Thomas Glass (rektor på St Edwards College) från 1975. Högaktuellt med andra ord! Fast å andra sidan är 30 år på Malta ett år i övriga världen så...
Skulle jag kunna rösta så skulle Pippo få min röst. Enligt omslaget på foldern är han faktiskt "future-driven" vilket inte känns som något som man skulle bemöda sig skryta med i så många andra länder, men som på Malta är helt unikt. Och så förstås för att han heter Pippo. Det är ju trots allt ganska coolt. (Och så för att jag inte vet vad det ska röstas om och vilka motkandidaterna är.) Go Pippo!
Lampskärmar och...sprit
När jag var runt och julshoppade lite slogs jag av en sak. Har man en affär i Malta så måste man sälja sprit. Det spelar egentligen ingen roll vad du säljer, sprithyllan är näst intill obligatorisk. Ett klassiskt exempel är killen i backen nära polisstationen i Sliema som säljer lampskärmar, ramar, och så förstås vin och sprit! Han tänkte först kanske bara försörja sig på sälja ramar och lampskärmar, men när det inte gick så la han till "Wines and spirits" i utbudet. En kanske inte helt logisk kombination, även om båda ramar och sprit kan sägas ha något med "tavlor" att göra...
Sprit kan man köpa överallt. Det är nästan en regel. Ungefär som den att man inte kan ha en bar utan en teve som visar fotboll.
Eller har jag kanske fattat det fel? Sprithyllan kanske är ägarens personliga förråd för att ta sig igenom folktomma dagar? För inte kan alla dessa småbutiker ha det livat hela dagarna? (Utan sprit vill säga!).
Sprit kan man köpa överallt. Det är nästan en regel. Ungefär som den att man inte kan ha en bar utan en teve som visar fotboll.
Eller har jag kanske fattat det fel? Sprithyllan kanske är ägarens personliga förråd för att ta sig igenom folktomma dagar? För inte kan alla dessa småbutiker ha det livat hela dagarna? (Utan sprit vill säga!).
fredag 14 december 2007
Nunnor går före i kön
Imorse skulle jag betala en räkning på en skabbig Maltapost. (Jag tycker de borde ta inträde eftersom det är mer museum än postkontor.) Kön består av fem personer. Alla lika gamla som lokalen vi står i. In kommer en nunna. Hon går helt sonika förbi kön! Vilket sätt! Eller är det det man får för att man viger sitt liv åt gud - förtur i kön. Tycker det verkar vara ett jävligt dåligt byte i så fall.
onsdag 12 december 2007
Limboland
Snart är det dags att åka hem till gamla "Svedala" över jul och nyår. Jag har inte varit där på sju månader så det ska bli trevligt att se lite civilisation. Även om jag inte har något större sug efter kyla och brunslask.
Känslorna för Malta kommer och går. Mest svär man. Sen när solen skiner och temperaturen klättrar över 20-strecket i december så tänker man: "det här är fan inte så tokigt ändå". I alla fall inte för ett år eller två.
Jag ser Malta som ett limboland. En mellanstation i livets resa. Och en upplevelse som man ofta har svårt att få grepp på.
Det känns lite overkligt alltsammans. Som om man var med i en dokusåpa. Typ Robinson Malta. Man umgås med i stort sett samma människor dag ut och dag in (upplagt för intriger!) och försöker "överleva" på en minst sagt begränsad ö. Det har ju förstås sina nackdelar, men ska man se det positivt så är det kanske också en once-in-a-lifetime-opportunity. En upplevelse som aldrig kommer igen och som man därför aldrig glömmer.
En av de bästa känslorna i livet är "vad som helst kan hända" - när man inte vet hur nästa dag, nästa månad, nästa år, ska se ut. När man låter sin egen nyfikenhet på livet leda vägen. Det är då det är som mest spännande.
Malta är Malta. Malta är mela. Malta är limbo. Men Malta är också vad man gör det till. Det får man inte glömma.
Känslorna för Malta kommer och går. Mest svär man. Sen när solen skiner och temperaturen klättrar över 20-strecket i december så tänker man: "det här är fan inte så tokigt ändå". I alla fall inte för ett år eller två.
Jag ser Malta som ett limboland. En mellanstation i livets resa. Och en upplevelse som man ofta har svårt att få grepp på.
Det känns lite overkligt alltsammans. Som om man var med i en dokusåpa. Typ Robinson Malta. Man umgås med i stort sett samma människor dag ut och dag in (upplagt för intriger!) och försöker "överleva" på en minst sagt begränsad ö. Det har ju förstås sina nackdelar, men ska man se det positivt så är det kanske också en once-in-a-lifetime-opportunity. En upplevelse som aldrig kommer igen och som man därför aldrig glömmer.
En av de bästa känslorna i livet är "vad som helst kan hända" - när man inte vet hur nästa dag, nästa månad, nästa år, ska se ut. När man låter sin egen nyfikenhet på livet leda vägen. Det är då det är som mest spännande.
Malta är Malta. Malta är mela. Malta är limbo. Men Malta är också vad man gör det till. Det får man inte glömma.
onsdag 5 december 2007
Bad boy - städfirman
“Bad Boy, bad boy, whatu gonna do, whatu gonna do when they clean for u”
Vi har en städfirma på företaget. Städfirman heter Bad Boy. Namnet är logiskt då det omedelbart för tankarna till städning.
Att se städarna på Bad Boy i aktion för dock inte direkt tankarna till städning. De är inte de mest effektiva små arbetsmyror man har sett. Snarare ganska långt från vår hyperaktiva, vettvilliga, schizofrena, bulgariska städerska. En städerska som alltid har någon att prata med, men oftast sig själv.
Hon brukar säga att hon har två universitetsutbildningar och att det är så mycket sopor överallt. Sopor på bulgarisk-engelska heter ”garrrbitchi”, det är det ordet hon säger mest. Att hon klagar över sopor kan man förstå, men jag vet inte vad annars man kan vänta sig stöta på som städerska. Städning har aldrig varit en dans på rosor, mer en dans kring sopor.
Jag vet faktiskt inte hur mycket hon vet om städning. När man ser henne moppa mattorna så börjar man ju undra.
Vi har en städfirma på företaget. Städfirman heter Bad Boy. Namnet är logiskt då det omedelbart för tankarna till städning.
Att se städarna på Bad Boy i aktion för dock inte direkt tankarna till städning. De är inte de mest effektiva små arbetsmyror man har sett. Snarare ganska långt från vår hyperaktiva, vettvilliga, schizofrena, bulgariska städerska. En städerska som alltid har någon att prata med, men oftast sig själv.
Hon brukar säga att hon har två universitetsutbildningar och att det är så mycket sopor överallt. Sopor på bulgarisk-engelska heter ”garrrbitchi”, det är det ordet hon säger mest. Att hon klagar över sopor kan man förstå, men jag vet inte vad annars man kan vänta sig stöta på som städerska. Städning har aldrig varit en dans på rosor, mer en dans kring sopor.
Jag vet faktiskt inte hur mycket hon vet om städning. När man ser henne moppa mattorna så börjar man ju undra.
söndag 2 december 2007
En gång när jag åkte buss...
En gång när jag åkte buss till jobbet så hade chauffören satt upp tre små tavlor ovanför förarplatsen. En på en Leylandbuss, en på Jesus, och en på honom själv. Är det det treenigheten handlar om?
Mamma/flickvän, flickvän/mamma - på Malta detsamma?
Malteser bor hemma länge. Oftast tills de gifter sig. Den maltesiske mannen behöver nämligen någon som tar hand om honom. Någon som tvättar, diskar, städar, lagar mat, och andra hushållsmässiga (och icke-hushållsmässiga) behov. Den maltesiske mannen vill koncentrera sig på sitt jobb. Eller på att göra sånt som är roligt. Som att tvätta bilen.
Så den maltesiske mannen lär sig inte ens hur man kokar vatten. Han kan inte stryka sin skjorta. Han vet inte vad som ska in i 40 grader och vad som ska in i 60.
För när den maltesiska mannen träffat den rätta så har han någon som tar över mammarollen. Som ser till att maten står på bordet när han kommer hem. Som tvättar och stryker hans kläder. Som tar hand om honom.
Könsrollerna är sedan urminnes tider cementerade. Till den maltesiske mannens fördel verkar det som. Men det är kanske inte så här överallt. Det kanske finns "jämlika" och "moderna" förhållanden även på Malta. Det kanske bara är jag som målar upp en massa negativa nidbilder av malteserna. Det kanske bara är jag som är en jävla gnällspik?
Då ber jag om ursäkt för det.
Så den maltesiske mannen lär sig inte ens hur man kokar vatten. Han kan inte stryka sin skjorta. Han vet inte vad som ska in i 40 grader och vad som ska in i 60.
För när den maltesiska mannen träffat den rätta så har han någon som tar över mammarollen. Som ser till att maten står på bordet när han kommer hem. Som tvättar och stryker hans kläder. Som tar hand om honom.
Könsrollerna är sedan urminnes tider cementerade. Till den maltesiske mannens fördel verkar det som. Men det är kanske inte så här överallt. Det kanske finns "jämlika" och "moderna" förhållanden även på Malta. Det kanske bara är jag som målar upp en massa negativa nidbilder av malteserna. Det kanske bara är jag som är en jävla gnällspik?
Då ber jag om ursäkt för det.
Malteser och bilar del femtioelva
Malteser gillar sina bilar. Man polerar och donar och putsar dagligen på allt ifrån lyxiga Lamborghinis till gamla Golfar. Bilen är viktig. Det är den som tar en från hemmet till...till...ja var som helst. Till och med till pastizzerian runt hörnet!
Malteserna tycker även om att sitta i sina bilar. Även när de inte rör sig. Några gånger när jag vacklat hem från Paceville har jag nästan fått hjärtklappning när jag passerat en bil och sett en liten stirrande maltes i den! Och jag har inte varit så packad att jag sett i syne...
Jag tycker man kan se det lite överallt. Folk som sitter i sin parkerade bil. Jag vet inte vad de gör där inne. Det verkar inte så underhållande i alla fall. Och alla kan ju inte sitta och vänta på någon. (Är det kanske ett manuellt anti-inbrottssystem? - Markus J)
Kanske de sitter och laddar upp inför nästa åktur. Kanske bilen har en lugnande effekt på dem. Kanske det är deras sätt att känna frihet.
Malteserna tycker även om att sitta i sina bilar. Även när de inte rör sig. Några gånger när jag vacklat hem från Paceville har jag nästan fått hjärtklappning när jag passerat en bil och sett en liten stirrande maltes i den! Och jag har inte varit så packad att jag sett i syne...
Jag tycker man kan se det lite överallt. Folk som sitter i sin parkerade bil. Jag vet inte vad de gör där inne. Det verkar inte så underhållande i alla fall. Och alla kan ju inte sitta och vänta på någon. (Är det kanske ett manuellt anti-inbrottssystem? - Markus J)
Kanske de sitter och laddar upp inför nästa åktur. Kanske bilen har en lugnande effekt på dem. Kanske det är deras sätt att känna frihet.
Ödmjuk rappare sökes
Jag är alltätare när det gäller musik. Tycker det kan finnas något spännande att hämta i nästan varje genre. Dansband och electronica undantaget kanske.
Nu har lyssnat en del på den fete hitmakaren Timbalands senaste. Han har minst en megakändis på varje spår och fingertoppskänsla för slående beats. Det finns mycket bra där och jag är impad av hans hit-hittarförmåga, men när jag hör honom rappa på "Oh, Timbaland" så suckar jag lite.
Varför ska det alltid vara så mycket "jag är bra, du är kass, jag är vass, du bor på dass" -feeling. Har alla rappare ett gäng snubbar de vill hämnas på? Från de gamla goda gangstadagarna då de åkte runt i bilar utan stötdämpare och gjorde drive-bys på konkurrerande knarklangare (ursäkta fördomsfullheten i detta)...
Ett exempel från Oh, Timbaland: "Dont ever talk bad about me,U jus might make me mad, N a jus might c u sumwhere, N brake ur ass in half," eller "Whatcha know bout me dog,Not a damn thing, Gotta problem u can c me in da streets dog, Am on 1 man game, Dont take this lightly, If a want u dead its done, A can make dat hype n b cuts, Nigga ma bread is long".
Ytterligare en klassiker: "Now am in a whole nother zone, U can let me do me, U can do u, O get popped in ya door, Hit love on the verge 2 da block, So recognize da game, Timbaland aint gonna run nowhere baby, Timbaland got private planes,".
Det verkar som om de har mycket att ge igen för, rapstjärnorna (i alla fall de som är så kallat "mainstream"). De vill helt enkelt skriva låtar med budskapet "se på mig, fan va cool jag är nu, se på dig, du är en riktig loser du!". Sen gör man videos med en massa bling-bling och sexiga mulatter i hotpants filmade med en golvkamera och säger "kaching! (eller "I am rich, beatch!".)
Det är förstås inte bara Timbaland som rappar om hur förträfflig och rik han är. En klassisk line som jag hört från flera olika artister är att de sjunger - "I am respected from X to X" (några platser som ligger långt ifrån varandra och rimmar). Blir lite töntigt i längden tycker jag.
Det hela handlar uppenbarligen om Attityd! Ska man vara snäll kan man kalla det Bra Självförtroende! Ska man vara jag så kan man kalla det Egotripp.
Sen ska det ju sägas att det finns rappare som skriver texter som handlar om annat än deras egen förträfflighet. Heder åt dem! Tips på hiphop med "vettiga" texter emottages tacksamt.
Det där var mina 50 cent om hiphopvärlden. Tillbaka till Malta nu, I promise.
Nu har lyssnat en del på den fete hitmakaren Timbalands senaste. Han har minst en megakändis på varje spår och fingertoppskänsla för slående beats. Det finns mycket bra där och jag är impad av hans hit-hittarförmåga, men när jag hör honom rappa på "Oh, Timbaland" så suckar jag lite.
Varför ska det alltid vara så mycket "jag är bra, du är kass, jag är vass, du bor på dass" -feeling. Har alla rappare ett gäng snubbar de vill hämnas på? Från de gamla goda gangstadagarna då de åkte runt i bilar utan stötdämpare och gjorde drive-bys på konkurrerande knarklangare (ursäkta fördomsfullheten i detta)...
Ett exempel från Oh, Timbaland: "Dont ever talk bad about me,U jus might make me mad, N a jus might c u sumwhere, N brake ur ass in half," eller "Whatcha know bout me dog,Not a damn thing, Gotta problem u can c me in da streets dog, Am on 1 man game, Dont take this lightly, If a want u dead its done, A can make dat hype n b cuts, Nigga ma bread is long".
Ytterligare en klassiker: "Now am in a whole nother zone, U can let me do me, U can do u, O get popped in ya door, Hit love on the verge 2 da block, So recognize da game, Timbaland aint gonna run nowhere baby, Timbaland got private planes,".
Det verkar som om de har mycket att ge igen för, rapstjärnorna (i alla fall de som är så kallat "mainstream"). De vill helt enkelt skriva låtar med budskapet "se på mig, fan va cool jag är nu, se på dig, du är en riktig loser du!". Sen gör man videos med en massa bling-bling och sexiga mulatter i hotpants filmade med en golvkamera och säger "kaching! (eller "I am rich, beatch!".)
Det är förstås inte bara Timbaland som rappar om hur förträfflig och rik han är. En klassisk line som jag hört från flera olika artister är att de sjunger - "I am respected from X to X" (några platser som ligger långt ifrån varandra och rimmar). Blir lite töntigt i längden tycker jag.
Det hela handlar uppenbarligen om Attityd! Ska man vara snäll kan man kalla det Bra Självförtroende! Ska man vara jag så kan man kalla det Egotripp.
Sen ska det ju sägas att det finns rappare som skriver texter som handlar om annat än deras egen förträfflighet. Heder åt dem! Tips på hiphop med "vettiga" texter emottages tacksamt.
Det där var mina 50 cent om hiphopvärlden. Tillbaka till Malta nu, I promise.
Malta is the world!
Malta har allt. Varför skulle man vilja resa någonstans? För att inte tala om att bosätta sig utanför denna fantastiska lilla ö (Gozo och Comina undantagna förstås!). Gräset är inte grönare än på Malta menar malteserna. Jag blir konfunderad. Malta är ju beigt, inte grönt.
Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.
Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta "tänk" i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.
Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.
Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.
Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta "tänk" i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.
Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.
torsdag 22 november 2007
Jonas has added the no applications-application
Fejsboken spårar ur. Nu har den blivit ett tevespel. Vad är det med alla dessa applikationer? Jag har inte orkat installera en enda än av dem. Det räcker med lite foton och catch-up med gamla bekanta.
Fejsboken är värderad i enorma summor. Men jag tror folk kommer tröttna. Se bara på Myspace.
Fejsboken är värderad i enorma summor. Men jag tror folk kommer tröttna. Se bara på Myspace.
Jobbet 07:54
Fourth floor according to Björn: "det är jag, en sovande barman och en tokig städkärring."
Man behöver inte säga mer än så.
Man behöver inte säga mer än så.
Tvåminutersburgare (tack Peter!)
Jag fick en passande episod återberättad för mig på 22:an igår. Peter ringer till Tex Mex för att beställa en hamburgare. Sedan utspelar sig följande dialog (på ett ungefär) mellan Malteskock (M) och Peter (P).
P: I would like to order a burger.
M: Ok, mela, alrrrajt. So, bejsicly, when do you want it?
P: When can I have it?
M: It depends on when you want it.
P: As soon as possible.
M: When is that?
P: I don't know. How fast can you make it?
M: I can make it how fast you want it. Let's say half-an hour?
P: No, that's too long. I want it as soon possible.
M: How soon?
P: As soon as possible (suck). Two minutes?
M: I can't make a burger in two minutes!
P: Ok, so when can I have it then?
M: In ten minutes.
Malta: why make things easy?
P: I would like to order a burger.
M: Ok, mela, alrrrajt. So, bejsicly, when do you want it?
P: When can I have it?
M: It depends on when you want it.
P: As soon as possible.
M: When is that?
P: I don't know. How fast can you make it?
M: I can make it how fast you want it. Let's say half-an hour?
P: No, that's too long. I want it as soon possible.
M: How soon?
P: As soon as possible (suck). Two minutes?
M: I can't make a burger in two minutes!
P: Ok, so when can I have it then?
M: In ten minutes.
Malta: why make things easy?
måndag 19 november 2007
Shoppen som inte vill sälja
Jag hade sönder ett tennisracket för ett par veckor sedan. Racketen hade helt enkelt spelat sitt sista dåliga slag. Jag har ett kvar här, men går strängen så står man ju där och får ge upp matchen i brist på racket. Det vill jag inte vara med om.
Så jag försöker få tag i ett nytt racket. Av samma modell. Som tur är så finns det en tennisshop i Marsa som säljer just den typen av racketar. Problemet är att de inte vill sälja någon racket till mig. Och jag har tjatat.
Jag har pratat med ägaren tio gånger. Vi har bestämt träff tre gånger. Han har aldrig varit där. När jag spelade dubbel i söndags så ringde jag honom och frågade var han höll hus. "Sorry Jonas, I thought it would rain, and..blablabla". Nu har jag hört i stort sett alla ursäkter utom att hans hund ätit upp racketen.
Min dubbelpartner säger att det är alltid är så med Gordon - som shopägaren heter - och att det är därför han har en liten shop full av racketar.
Då ställer man genast ett par frågor. Vad lever killen av? Vill han inte sälja varorna i sin butik? Varför har han då en butik? Det finns ju trots allt gott om andra jobb där man slipper sälja saker. Detta känns lite typiskt för Maltahandeln. Man verkar inte bry sig. Service existerar inte i vokabulären. Eller så har man bytt det mot "mela" - den lingvistiska formen av en axelryckning.
På onsdag gör jag det sista försöket med Gordon. Problemet är bara att det inte finns någon annan återförsäljare för Wilson på hela Malta. Eurosport (som den enda idrottskedjan heter här) är ett skämt. Så då får man ta sitt förnuft till fånga och beställa från England. De vill säkert ha mina pengar.
Så jag försöker få tag i ett nytt racket. Av samma modell. Som tur är så finns det en tennisshop i Marsa som säljer just den typen av racketar. Problemet är att de inte vill sälja någon racket till mig. Och jag har tjatat.
Jag har pratat med ägaren tio gånger. Vi har bestämt träff tre gånger. Han har aldrig varit där. När jag spelade dubbel i söndags så ringde jag honom och frågade var han höll hus. "Sorry Jonas, I thought it would rain, and..blablabla". Nu har jag hört i stort sett alla ursäkter utom att hans hund ätit upp racketen.
Min dubbelpartner säger att det är alltid är så med Gordon - som shopägaren heter - och att det är därför han har en liten shop full av racketar.
Då ställer man genast ett par frågor. Vad lever killen av? Vill han inte sälja varorna i sin butik? Varför har han då en butik? Det finns ju trots allt gott om andra jobb där man slipper sälja saker. Detta känns lite typiskt för Maltahandeln. Man verkar inte bry sig. Service existerar inte i vokabulären. Eller så har man bytt det mot "mela" - den lingvistiska formen av en axelryckning.
På onsdag gör jag det sista försöket med Gordon. Problemet är bara att det inte finns någon annan återförsäljare för Wilson på hela Malta. Eurosport (som den enda idrottskedjan heter här) är ett skämt. Så då får man ta sitt förnuft till fånga och beställa från England. De vill säkert ha mina pengar.
Dörrmalteser och walk-thru-pastizzi
Jag tycker om att promenera. Man får frisk luft och motion och slipper svettiga bussar. Att köpa en bil på Malta har jag inte vågat mig på - det tar ju längre tid att hitta parkering än att gå.
När man är ute och promenerar så brukar man se en och annan maltes sticka ut i dörröppningarna i de nedgångna byggnaderna. Vissa sitter och vissa står. Och de är alla stilla som vaxdockor. De enda som rör sig är ögonen som tittar på en förundrat. "Titta! En människa som går. Och utan pastizzi!" är nog vad de tänker.
Annars förstår jag inte vad de gör där. Finns ju inte mycket att se. Mest bilar som viner förbi i och tutar som om biltutan var ett musikinstrument. Har de inget bättre för sig? Varför gör de inte som folk i Nordeuropa och ser på teve? För att maltesisk teve är kass kanske?
Det här med att gå och äta samtidigt har jag inte sett så frekvent i något annat land. Det är nog därför det är pastizzerior överallt (för er som inte vet vad en pastizzeria är så är det ett ställe som säljer drypande fett och deg i samma produkt). Ska man ut och gå så måste man ju ha färdkost. Annars blir det ju förfärligt tråkigt. En fot framför den andra. Monotont och trist.
Jag som tycker det är trevligt att gå och äckligt att äta pastizzi är nog inget bra maltesmaterial. Men jag har andra sidan inte funderat på att konvertera.
När man är ute och promenerar så brukar man se en och annan maltes sticka ut i dörröppningarna i de nedgångna byggnaderna. Vissa sitter och vissa står. Och de är alla stilla som vaxdockor. De enda som rör sig är ögonen som tittar på en förundrat. "Titta! En människa som går. Och utan pastizzi!" är nog vad de tänker.
Annars förstår jag inte vad de gör där. Finns ju inte mycket att se. Mest bilar som viner förbi i och tutar som om biltutan var ett musikinstrument. Har de inget bättre för sig? Varför gör de inte som folk i Nordeuropa och ser på teve? För att maltesisk teve är kass kanske?
Det här med att gå och äta samtidigt har jag inte sett så frekvent i något annat land. Det är nog därför det är pastizzerior överallt (för er som inte vet vad en pastizzeria är så är det ett ställe som säljer drypande fett och deg i samma produkt). Ska man ut och gå så måste man ju ha färdkost. Annars blir det ju förfärligt tråkigt. En fot framför den andra. Monotont och trist.
Jag som tycker det är trevligt att gå och äckligt att äta pastizzi är nog inget bra maltesmaterial. Men jag har andra sidan inte funderat på att konvertera.
onsdag 14 november 2007
Detta inlägg kan innehålla spår av nötter...
Vad är det med nötter egentligen? Varför är de överallt? Och varför lämnar de spår efter sig?
På nästan alla livsmedelprodukter man köper står det "den här varan kan innehålla spår av nötter". Trots att det är något som inte alls har med nötter att göra! Tillverkas nästan alla livsmedel ihop med nötter? Varför har nötter denna säregna ställning inom livsmedelshierarkin? Har de någon dold agenda att ta över världen? Eller är de livsmedelindustrins motsvarighet till musikindustrin? Dvs att alla vill gästspela på allas plattor?
Innan jag har gjort mig ovän med för många nötter så vill jag bara förtydliga: "Nötter! Ni är goda! Jag har inget emot er. Tvärtom! Jag kan till och med hjälpa er ta över världen, men då får ni fanimej sluta lämna spår efter er!
På nästan alla livsmedelprodukter man köper står det "den här varan kan innehålla spår av nötter". Trots att det är något som inte alls har med nötter att göra! Tillverkas nästan alla livsmedel ihop med nötter? Varför har nötter denna säregna ställning inom livsmedelshierarkin? Har de någon dold agenda att ta över världen? Eller är de livsmedelindustrins motsvarighet till musikindustrin? Dvs att alla vill gästspela på allas plattor?
Innan jag har gjort mig ovän med för många nötter så vill jag bara förtydliga: "Nötter! Ni är goda! Jag har inget emot er. Tvärtom! Jag kan till och med hjälpa er ta över världen, men då får ni fanimej sluta lämna spår efter er!
Maltesiska uppfinningar, del 1
I denna veckas inlägg av Maltesiska Uppfinningar så har vi kommit till plastflaska med snöre. Dessa platsflaskor står av någon anledning utanför många maltesiska ytterdörrar. Plastflaskan är fylld med vatten (eller sprit kanske!) och sitter fast i ett snöre som sitter på en krok som sitter intill dörren. Detta får mig att förundras. Det är helt enkelt så genialt att jag inte kan lista ut vad det är till för!
Är det för att vattna trottoaren? Är det för att förbigångare som jag själv ska kunna ta sig en slurk? Är tråden till för att ingen ska sno flaskan? (Inte helt stöldsäker dock med tanke på att man enkelt kan trä av tråden från kroken och ta hela rasket!).
Jag har alltså ingen aning. Kan någon vara snäll och förklara för mig?
Är det för att vattna trottoaren? Är det för att förbigångare som jag själv ska kunna ta sig en slurk? Är tråden till för att ingen ska sno flaskan? (Inte helt stöldsäker dock med tanke på att man enkelt kan trä av tråden från kroken och ta hela rasket!).
Jag har alltså ingen aning. Kan någon vara snäll och förklara för mig?
fredag 9 november 2007
Sänka skepp
Lunch på Bombay Palace. Promenad längs vattnet i Gzira/Sliema. Vad ser man? Jo, två master som sticker upp ur vattnet. Någon har sänkt en båt. Eller så drog de väl ut pluggen i skrovet. Only in Malta, säger jag. Only in Malta.
Kamelbullar
Idag tänkte jag att jag skulle gå tillbaka till den gamla hederliga vanan med dagstidningar i pappersform. När de inte har New York Times eller SvD så får man nöja sig med Malta Times. Den journalistiska kvaliteten är inte skyhög, men den är ganska underhållande.
Jag hittade en trevlig ruta kallad "World briefs" - fritt översatt "världsnyheter i korthet". Där står det bland annat att skönhetstävlingar för kameler kallats "onda" av muslimska auktoriteter i Saudiarabien. Tydligen är dessa tävlingar väldigt poppis, med stora prispengar och massiv publicitet.
Där ser man. Vad kommer härnäst, Idol för kameler? Den som bräker den bästa covern vinner? Och hur är man snygg som kamel? Gäller det att ha stora pucklar? Kan man fylla dem med silikon för att göra dem större? Vad har kameler för make-up? Finns det make-overs för kameler? etc. etc.
Detta påminner en om att det finns så mycket man inte vet i den här världen. Och kanske är det lika bra det.
Jag hittade en trevlig ruta kallad "World briefs" - fritt översatt "världsnyheter i korthet". Där står det bland annat att skönhetstävlingar för kameler kallats "onda" av muslimska auktoriteter i Saudiarabien. Tydligen är dessa tävlingar väldigt poppis, med stora prispengar och massiv publicitet.
Där ser man. Vad kommer härnäst, Idol för kameler? Den som bräker den bästa covern vinner? Och hur är man snygg som kamel? Gäller det att ha stora pucklar? Kan man fylla dem med silikon för att göra dem större? Vad har kameler för make-up? Finns det make-overs för kameler? etc. etc.
Detta påminner en om att det finns så mycket man inte vet i den här världen. Och kanske är det lika bra det.
tisdag 6 november 2007
Min lata Maltablogg
Hej alla ni som läser denna lata blogg. I owe you more than one. Har haft besök från Svedala (inte den där hålan i Malmötrakten utan från Västerås, vilket i och för sig också är en håla, men lite längre från Malmö) nämligen och inte orkat skriva något. Segt av en copywriter att inte kunna plita ner ett enda inlägg kan man tycka, men så är det ibland. Idag har jag till och med haft semester.
Patrik packar nu. Det har varit en kul vecka minst sagt! Fast lite för mycket av det goda. Det enda sunda vi gjort är att spela en massa tennis och gått kopiöst mycket. Dagens shopping i Valletta var faktiskt lyckad. Det blev tröjor, skjortor, byxor och skor. Mission shop-until-you-drop accomplished!
Annars har vi mest ätit. Och druckit. Får bli detox och gym några veckor i sträck. Fast det ryktas om partaj imorgon..får se om man orkar (ge mig ett par intressanta odds på det, bookies!)
Veckans fras får bli "Sorry, we're out of...". Det har blivit två restaurangmål om dagen (jag skrev ju att vi ätit som om speglar inte existerade). Och ofta när vi har beställt något har vi fått höra just den frasen. Nu är det i och för sig inte säsong för något, men det är märkligt hur lite som finns kvar i köken. Saker går kanske slut snabbt här. Alla som sett en maltes svulla i sig en main på Mamma Mia vet vad jag menar :)
Men jag ska vara snäll mot malteserna. Och inte gnälla så förbannat mycket. Tänk om de läser alla mina sorgeinlägg? Man vill ju inte bli känd som den klagande svennen. (Fast är man från gnällbältet har man väl vissa privilegier kan man tycka).
Imorgon är det back to work och tennis med den tennisgalne britten, Paul. Han spelar typ två gånger om dagen och jobbar inte. Det verkar som en drömtillvaro. Fast han har en treåring att ta hand om också, så det kanske inte är en dans på rosor alltid (även om treåringar kan vara goa!). Jag undrar stillsamt hur han överlever. Gamblingvinster? Arv? Nåja, kul för honom. (Fast imorgon ska han få stryk.)
Om det är inlägget är som en intressepil i ögat på dig så beror det på att jag värmt upp med sju dagars alkoholintag, en massa mat och en massa motion, och därför är allmänt trött. Så. Nu har jag skyllt ifrån mig. Det är jag bra på. Gonatt!
Patrik packar nu. Det har varit en kul vecka minst sagt! Fast lite för mycket av det goda. Det enda sunda vi gjort är att spela en massa tennis och gått kopiöst mycket. Dagens shopping i Valletta var faktiskt lyckad. Det blev tröjor, skjortor, byxor och skor. Mission shop-until-you-drop accomplished!
Annars har vi mest ätit. Och druckit. Får bli detox och gym några veckor i sträck. Fast det ryktas om partaj imorgon..får se om man orkar (ge mig ett par intressanta odds på det, bookies!)
Veckans fras får bli "Sorry, we're out of...". Det har blivit två restaurangmål om dagen (jag skrev ju att vi ätit som om speglar inte existerade). Och ofta när vi har beställt något har vi fått höra just den frasen. Nu är det i och för sig inte säsong för något, men det är märkligt hur lite som finns kvar i köken. Saker går kanske slut snabbt här. Alla som sett en maltes svulla i sig en main på Mamma Mia vet vad jag menar :)
Men jag ska vara snäll mot malteserna. Och inte gnälla så förbannat mycket. Tänk om de läser alla mina sorgeinlägg? Man vill ju inte bli känd som den klagande svennen. (Fast är man från gnällbältet har man väl vissa privilegier kan man tycka).
Imorgon är det back to work och tennis med den tennisgalne britten, Paul. Han spelar typ två gånger om dagen och jobbar inte. Det verkar som en drömtillvaro. Fast han har en treåring att ta hand om också, så det kanske inte är en dans på rosor alltid (även om treåringar kan vara goa!). Jag undrar stillsamt hur han överlever. Gamblingvinster? Arv? Nåja, kul för honom. (Fast imorgon ska han få stryk.)
Om det är inlägget är som en intressepil i ögat på dig så beror det på att jag värmt upp med sju dagars alkoholintag, en massa mat och en massa motion, och därför är allmänt trött. Så. Nu har jag skyllt ifrån mig. Det är jag bra på. Gonatt!
måndag 29 oktober 2007
Bakistennis
Varför lär man sig aldrig? Varför måste man blanda och dricka vin, shots, öl, etc? Varför vaknar man upp med mordisk huvudvärk på en helgmorgon och inte kan somna om?
Det finns inget bra svar på det. För att man vill ha roligt kanske. För att man alltid glömmer bort hur riktigt obehagligt det är med en rejäl bakishuvudvärk. Trots att man säger ”aldrig mer” till sig själv varje gång man vaknar upp med en trumslagare innanför hjärnbalken så glömmer man bort det lika fort. ”Minnet är bra, men inte på mig” som jag brukar säga.
Jag har faktiskt inte något minne av att jag drack särskilt mycket heller. Men det kanske jag har glömt bort.
Lördagen blev inte bättre att jag hade tennis inbokat med en person jag aldrig träffat. Det är min tennistränare som parar ihop mig med folk. Ett bra sätt att lära känna nya människor, men när skallen spelar house på maxvolym så är det lätt att inte visa sig från sin bästa sida.
Killen/gubben jag spelade mot visade sig äga heta John Mifsud (alla heter Mifsud på Malta) och vara ägaren till New Tower Palace Hotel. Ett mediokert hotell som mina föräldrar bodde på när de var här. Jag drog en halvvit lögn och sa att det var ett fint hotell.
Jag kände mig lite respektlös som druckit mig huvudlös inför en tennismatch, men det var ju födelsedagsfirande och fest och allt natten innan.
Det var knappast den bästa tennis jag spelat men det räckte som tur var hyfsat ändå. Och jag fick höra en del maltesiska svordomar jag aldrig hört förut. Jag vet inte om jag svettades ut huvudvärken, men efter tennisen så var jag nästan normal igen.
Jag ska dock försöka undvika bakistennis i fortsättningen. Om jag nu kommer ihåg att inte dricka så mycket.
Det finns inget bra svar på det. För att man vill ha roligt kanske. För att man alltid glömmer bort hur riktigt obehagligt det är med en rejäl bakishuvudvärk. Trots att man säger ”aldrig mer” till sig själv varje gång man vaknar upp med en trumslagare innanför hjärnbalken så glömmer man bort det lika fort. ”Minnet är bra, men inte på mig” som jag brukar säga.
Jag har faktiskt inte något minne av att jag drack särskilt mycket heller. Men det kanske jag har glömt bort.
Lördagen blev inte bättre att jag hade tennis inbokat med en person jag aldrig träffat. Det är min tennistränare som parar ihop mig med folk. Ett bra sätt att lära känna nya människor, men när skallen spelar house på maxvolym så är det lätt att inte visa sig från sin bästa sida.
Killen/gubben jag spelade mot visade sig äga heta John Mifsud (alla heter Mifsud på Malta) och vara ägaren till New Tower Palace Hotel. Ett mediokert hotell som mina föräldrar bodde på när de var här. Jag drog en halvvit lögn och sa att det var ett fint hotell.
Jag kände mig lite respektlös som druckit mig huvudlös inför en tennismatch, men det var ju födelsedagsfirande och fest och allt natten innan.
Det var knappast den bästa tennis jag spelat men det räckte som tur var hyfsat ändå. Och jag fick höra en del maltesiska svordomar jag aldrig hört förut. Jag vet inte om jag svettades ut huvudvärken, men efter tennisen så var jag nästan normal igen.
Jag ska dock försöka undvika bakistennis i fortsättningen. Om jag nu kommer ihåg att inte dricka så mycket.
torsdag 25 oktober 2007
Jag blir rädd. Blir du?
Igår var det rödvin och Youtube-kväll. Man kopplar in datorn i teven och stereon och kan se roliga klipp i timmar. Ett gott skratt förlänger livet. Prova söka efter ”Gruvfyllo”. Den är skoj.
Vad som inte är så skoj är när man läser om initiativ som GodTube och Conservapedia. Jag är själv ateist, men jag respekterar troende av alla religioner och förstår att det är ett viktigt hopp i vardagen för många människor . När man ser sånt här så börjar man dock oroa sig lite.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_521035.svd
Vad som inte är så skoj är när man läser om initiativ som GodTube och Conservapedia. Jag är själv ateist, men jag respekterar troende av alla religioner och förstår att det är ett viktigt hopp i vardagen för många människor . När man ser sånt här så börjar man dock oroa sig lite.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_521035.svd
Jag hoppas du betalar dina skulder. För din skull.
I Italien ska man se upp för att dra på sig inkasson. Då får man en rosa kanin efter sig. Det kan man läsa på E24 idag: http://www.e24.se/dynamiskt/klacksparkar/did_17359387.asp
Artikeln berättar att Baltic Inkasso skickat blodiga grishuvuden för att få de skuldsatta att förstå poängen. Låter lite som hästhuvud i sängen eller hur? Baltiska Sopranos?
Jag fastnade för det här stycket: ”I Sverige finns även så kallad mc-inkasso. Polisen har dock upprepade gånger haft synpunkter på verksamheten eftersom det förekommit att den skuldsatte också hotas eller blir utpressad i samband med indrivningen.”
MC-inkasso? Skickar man ett MC-gäng till den skuldsatte då? En skäggig jätte med skinnväst och Harley?
Jag måste säga att jag är imponerad. Med allt från rosa kaniner till MC-gäng så lär indrivningsbranschen vara den mest kreativa just nu. När ska spelbranschen ta sig samman?
Artikeln berättar att Baltic Inkasso skickat blodiga grishuvuden för att få de skuldsatta att förstå poängen. Låter lite som hästhuvud i sängen eller hur? Baltiska Sopranos?
Jag fastnade för det här stycket: ”I Sverige finns även så kallad mc-inkasso. Polisen har dock upprepade gånger haft synpunkter på verksamheten eftersom det förekommit att den skuldsatte också hotas eller blir utpressad i samband med indrivningen.”
MC-inkasso? Skickar man ett MC-gäng till den skuldsatte då? En skäggig jätte med skinnväst och Harley?
Jag måste säga att jag är imponerad. Med allt från rosa kaniner till MC-gäng så lär indrivningsbranschen vara den mest kreativa just nu. När ska spelbranschen ta sig samman?
tisdag 23 oktober 2007
MFT: ny tidszon på en ö nära dig
Om du åker till Malta från Sverige så behöver du inte ställa om klockan. Det ska ju vara samma Central European Time (CET) här som där. Ändå går tiden annorlunda här. Den är väldigt flytande. Fem minuter kan vara en halvtimme. "Kvart i" kan betyda "kvart över".
Kanske är vi stela i Sverige som tror så hårt på att passa tider. I de södra delarna av Europa är man mer "flexibel". Vissa kanske kallar det respektlöshet. Jag tycker det kan vara lite hårt, även om jag kan förstå dem.
Jag har själv alltid varit en tidsoptimist. Jag tycker alltid jag har en kvart när jag egentligen har fem minuter. Har jag god marginal så trycker jag in något som jag tycker jag bör hinna och så slutar det med stress i alla fall. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har, jag kommer aldrig vara på plats långt innan bestämd tid. Någon gång kanske det har hänt, men det var undantaget som bekräftar regeln.
Jag trodde det var droppen när jag missade en presskonferens i Vita Huset för att jag trodde jag hade mer tid än jag hade. På något sätt kom jag undan med det. Kanske sa jag att hunden hade ätit upp mina anteckningar eller något.
Att det ska vara så in i skogen svårt att lära sig av sina misstag. Fast jag ibland lurar jag mig själv att tro att jag blivit bättre. Tills det händer igen. Och igen. Och igen.
Här på Malta verkar det dock vara ok. Här kör man enligt MFT. Maltese Flexible Time.
Kanske är vi stela i Sverige som tror så hårt på att passa tider. I de södra delarna av Europa är man mer "flexibel". Vissa kanske kallar det respektlöshet. Jag tycker det kan vara lite hårt, även om jag kan förstå dem.
Jag har själv alltid varit en tidsoptimist. Jag tycker alltid jag har en kvart när jag egentligen har fem minuter. Har jag god marginal så trycker jag in något som jag tycker jag bör hinna och så slutar det med stress i alla fall. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har, jag kommer aldrig vara på plats långt innan bestämd tid. Någon gång kanske det har hänt, men det var undantaget som bekräftar regeln.
Jag trodde det var droppen när jag missade en presskonferens i Vita Huset för att jag trodde jag hade mer tid än jag hade. På något sätt kom jag undan med det. Kanske sa jag att hunden hade ätit upp mina anteckningar eller något.
Att det ska vara så in i skogen svårt att lära sig av sina misstag. Fast jag ibland lurar jag mig själv att tro att jag blivit bättre. Tills det händer igen. Och igen. Och igen.
Här på Malta verkar det dock vara ok. Här kör man enligt MFT. Maltese Flexible Time.
måndag 22 oktober 2007
Hitta en taxichaffis som hittar
När vi hade veckans sushiafton i fredags så gav mig Tommi (tack Tommi!) tipset att jag kunde skriva något om taxi här på Malta.
Malta är litet. Och det finns gott om taxibilar. Tyvärr verkar det som om ingen av taxichaffisarna vet var något ligger.
Jag har otaligt många gånger försökt ge vägbeskrivningar till en snubbe som suckar och stönar och säkert tänker: "Vilken idiot!" Och "Varför kör jag inte buss istället?". Säger jag ett gatunamn så har han aldrig hört talas om det.
Har man jobbat som taxichaffis ett tag så tycker jag att man bör känna till varenda vrå av den här ön, men så är det uppenbarligen inte. De har inte ens koll på turistmeckat St Julians.
Det är inte helt lätt att ge en bra vägbeskrivning heller. "Du svänger höger vid pastizzerian, nej den andra, nej den bakom mäklarfirman, nej den andra mäklarfirman, den vid frisören, nej den andra frisören." Så man kanske kan förstå att det blir förvirrande.
Nu känner jag dock en kille med GPS i sin taxi. Han är dessutom trevlig. Tyvärr vågar jag inte ge ut hans nummer för då får man väl aldrig tag i honom.
Malta är litet. Och det finns gott om taxibilar. Tyvärr verkar det som om ingen av taxichaffisarna vet var något ligger.
Jag har otaligt många gånger försökt ge vägbeskrivningar till en snubbe som suckar och stönar och säkert tänker: "Vilken idiot!" Och "Varför kör jag inte buss istället?". Säger jag ett gatunamn så har han aldrig hört talas om det.
Har man jobbat som taxichaffis ett tag så tycker jag att man bör känna till varenda vrå av den här ön, men så är det uppenbarligen inte. De har inte ens koll på turistmeckat St Julians.
Det är inte helt lätt att ge en bra vägbeskrivning heller. "Du svänger höger vid pastizzerian, nej den andra, nej den bakom mäklarfirman, nej den andra mäklarfirman, den vid frisören, nej den andra frisören." Så man kanske kan förstå att det blir förvirrande.
Nu känner jag dock en kille med GPS i sin taxi. Han är dessutom trevlig. Tyvärr vågar jag inte ge ut hans nummer för då får man väl aldrig tag i honom.
Brrrrrrrrrr.....
Vad har hänt med temperaturen egentligen? Jag sitter här fullt påklädd och huttrar och muttrar i min lägenhet. Hur kan det bli så kallt på en ö så nära Afrika? Vad hände med den vanligtvis varma månaden oktober? Växthuseffekten kom tillbaka, allt är förlåtet!
Man får gå ut och köpa värmeelementet, filtar och en massa varma kläder helt enkelt. Och be till solguden att han kommer tillbaka "with a vengeance". En av anledningarna att jag tog mitt pick och pack och flyttade hit var ju just klimatet och så får man den här kyliga käftsmällen som tack. Brrrr...
Man får gå ut och köpa värmeelementet, filtar och en massa varma kläder helt enkelt. Och be till solguden att han kommer tillbaka "with a vengeance". En av anledningarna att jag tog mitt pick och pack och flyttade hit var ju just klimatet och så får man den här kyliga käftsmällen som tack. Brrrr...
fredag 19 oktober 2007
Maltapost - jag tror Flaskpost är mer effektiva
Nu har jag väntat på en leverans av två paket i..jag har tappat räkningen. Grejen är att paketen ligger på postkontoret i Qormi. Jag var tyvärr lat och dum nog att beställa leverans. Igår fick jag äntligen ett samtal då de sa att de skulle leverera paketen idag mellan 8 och 12.
Nyss ringde de igen. Den som skulle leverera paketen hade sjukskrivit sig. Men jag skulle kunna få leveransen mellan 14-19 om det gick bra för mig. Eftersom jag beställt den till kontoret och inte vill sitta här till 19 så frågade jag om de kunde komma mellan 14-16 eller något. Men det går ju inte att bestämma så exakt! De är ju trots allt Maltapost! Då behöver man ett spann på fem timmar!
Nåja, till slut sa jag att jag skulle hämta paketet imorgon. De skulle vara på mitt lokala postkontor efter 11. Jag vågar sätta en samling lira på att det inte kommer finnas några paket där imorgon. Robinson Crusoe hade fanimej bättre postservice!
Nyss ringde de igen. Den som skulle leverera paketen hade sjukskrivit sig. Men jag skulle kunna få leveransen mellan 14-19 om det gick bra för mig. Eftersom jag beställt den till kontoret och inte vill sitta här till 19 så frågade jag om de kunde komma mellan 14-16 eller något. Men det går ju inte att bestämma så exakt! De är ju trots allt Maltapost! Då behöver man ett spann på fem timmar!
Nåja, till slut sa jag att jag skulle hämta paketet imorgon. De skulle vara på mitt lokala postkontor efter 11. Jag vågar sätta en samling lira på att det inte kommer finnas några paket där imorgon. Robinson Crusoe hade fanimej bättre postservice!
Dyra toalettbesök
Jag är inte lika nyhetsbesatt som när jag jobbade med politisk radio i staterna, men dagstidningen är ju alltid trevlig att läsa. Ibland hittar man godbitar som den om en chef på ett bageri i Eisenstadt som började klocka hur länge de anställda var inne på toaletten och till slut började ta betalt. Nu står han inför rätta. Trist, tycker det var ett skitbra initiativ.
Länk: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_503603.svd
Länk: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_503603.svd
Klantskallarnas riksförbund
Äntligen har de fått ett riksförbund, klantskallarna. Eller ska jag kanske säga vi? Jag tror vi alla känner oss som klantskallar ibland. Man tar ett korkat beslut, man tappar en blomkruka på tån, man glömmer nycklarna i dörren, man ställer in grejer i kylskåpet som inte hör hemma där etc. Alla gör vi något klantigt någon gång. Och nu finns det alltså ett riksförbund för oss också.
Anledningen att jag hittade dit var att jag sökte på ”Peters princip” kom in på ”Murphys lag” etcetera. Jag får tacka Björne för att han berätta om Peters princip. En princip som man kan se tydligt på många företag.
Jag saxar från wikipedian: ”Peters princip lanserades av Dr. Laurence J. Peter. Innebörden av Peters princip är att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Efter detta kommer de att befordras till sin inkompetensnivå.”
Rätt bra beskrivet tycker jag. Ska ta och läsa Dr Peters bok om jag får tag i den. Bokens svenska titel är "Peters princip : en "hierarkiologisk studie" av inkompetensens förekomst och symtom".
Klantskallarnas riksförbund har listat en del av Murphys lagar. I grunden står budskapet: "Om det finns två eller flera sätt att göra något på, och ett av dem kan ställa till katastrof, så kommer någon att göra på det sättet."
Läs mer om Murphys lag och annat glatt och tänkvärt på http://www.klantskallarna.se
Anledningen att jag hittade dit var att jag sökte på ”Peters princip” kom in på ”Murphys lag” etcetera. Jag får tacka Björne för att han berätta om Peters princip. En princip som man kan se tydligt på många företag.
Jag saxar från wikipedian: ”Peters princip lanserades av Dr. Laurence J. Peter. Innebörden av Peters princip är att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Efter detta kommer de att befordras till sin inkompetensnivå.”
Rätt bra beskrivet tycker jag. Ska ta och läsa Dr Peters bok om jag får tag i den. Bokens svenska titel är "Peters princip : en "hierarkiologisk studie" av inkompetensens förekomst och symtom".
Klantskallarnas riksförbund har listat en del av Murphys lagar. I grunden står budskapet: "Om det finns två eller flera sätt att göra något på, och ett av dem kan ställa till katastrof, så kommer någon att göra på det sättet."
Läs mer om Murphys lag och annat glatt och tänkvärt på http://www.klantskallarna.se
onsdag 17 oktober 2007
Jag har upptäckt Internet!
Jag måste ha levt i en grotta i årtal. Det var inte längesen jag fann MSN (nödvändigt på jobbet, men snälla kör ordrar på mejlen!), jag har börjat blogga och nu var det alltså dags för Facebook. Helt plötsligt har man möjlighet att interagera med folk man inte träffat på åratal. Pretty cool if you ask me!
Frågan är bara: är inte det här beroendeframkallande? Kan man tävla i antal vänner (det finns säkert någon med flera tusen. Fråga jag vill ställa till den personen: "Ok, du har Internetvänner, men har du ett liv?")? Tar den Internetsociala tillvaron över vardagen? Vem vet, men man får nog vara aktsam. Speciellt om man sitter framför en dator hela dagarna och försöker hosta fram okrystad text, göra översättningar och klippa och klistra i dokument. Tur att man har gymmet, tennisbanan och nattklubbarna. Datorfrihet. Tack för den!
Nu har man ju inte heller solen längre här på "300-dagarsön". Vad hände egentligen? Är det någon som försöker lura tillbaka mig till Sverige. Hah! Neveh! Neveheveh! Back to USA? Okej då...
Har jag blivit soldyrkare? Nej, men den ger en extra energi. Och så kan man spela tennis! (inga inomhusbanor på ön, snyft, snyft). Hela dagen blir lite gladare helt enkelt.
Nåja, den återvänder säkert till nästa vecka (femdygnsprognosen såg tyvärr bister ut).
För att återvända till "Fejsbokandet"..Hur ska jag ha tid med det? (Avdelningen i-landsproblem). Med tennisturnering på inkommande (+ lektioner i veckorna), gymschemat ihållande, firmafotbollen, företaget hemma i V-ås (november blir inte skoj), hemstudion, och allt festande som inte går att undkomma. Tiden räcker ju inte till! Vad ska jag göra?
Dagens snilleblixt: Sluta jobba! (Den gillade ni va, Danne och Björn?)
Ps. Alla mina nuvarande och blivande vänner i Fejsboken: Ha det bäst och hör av er! Ds.
Frågan är bara: är inte det här beroendeframkallande? Kan man tävla i antal vänner (det finns säkert någon med flera tusen. Fråga jag vill ställa till den personen: "Ok, du har Internetvänner, men har du ett liv?")? Tar den Internetsociala tillvaron över vardagen? Vem vet, men man får nog vara aktsam. Speciellt om man sitter framför en dator hela dagarna och försöker hosta fram okrystad text, göra översättningar och klippa och klistra i dokument. Tur att man har gymmet, tennisbanan och nattklubbarna. Datorfrihet. Tack för den!
Nu har man ju inte heller solen längre här på "300-dagarsön". Vad hände egentligen? Är det någon som försöker lura tillbaka mig till Sverige. Hah! Neveh! Neveheveh! Back to USA? Okej då...
Har jag blivit soldyrkare? Nej, men den ger en extra energi. Och så kan man spela tennis! (inga inomhusbanor på ön, snyft, snyft). Hela dagen blir lite gladare helt enkelt.
Nåja, den återvänder säkert till nästa vecka (femdygnsprognosen såg tyvärr bister ut).
För att återvända till "Fejsbokandet"..Hur ska jag ha tid med det? (Avdelningen i-landsproblem). Med tennisturnering på inkommande (+ lektioner i veckorna), gymschemat ihållande, firmafotbollen, företaget hemma i V-ås (november blir inte skoj), hemstudion, och allt festande som inte går att undkomma. Tiden räcker ju inte till! Vad ska jag göra?
Dagens snilleblixt: Sluta jobba! (Den gillade ni va, Danne och Björn?)
Ps. Alla mina nuvarande och blivande vänner i Fejsboken: Ha det bäst och hör av er! Ds.
tisdag 16 oktober 2007
Min maltesiska lägenhets beskaffenhet
"I'll pick you up at eleven tirrty. It is a beautifully finished seafront aparrtment. Only too tirrty pounds per month."
Så kan det låta om du får ett samtal från en maltesisk mäklare. Det finns gott om mäklare förstås, men jargongen är densamma. Alla lägenheter är lyxigt möblerade på papper, men kan se ut som en knarkarkvart i verkligheten. Eller i alla fall en tantkvart. Det är inte helt lätt att hitta något bra här. Speciellt om man inte vill ha en korridor.
Det verkar nämligen som de flesta maltesiska lägenheter är beskaffade med näst intill oändliga korridorer. Jag har en. Det känns som ett 60-meterslopp att ta sig från köket till sovrummet. Bra konditionsträning kanske.
Jag har två balkonger. En lång och tunn och en som bara är liten. Min trappuppgång har ett fetmafilter som gör att för överviktiga personer kan glömma att hälsa på. Om de inte vågar ta hissen förstås. Den verkar å andra sidan ha AI. Alltså artificiell intelligens. Vilket i det här fallet betyder att den fungerar när den är på humör.
Jag har två badrum. Ett där man inte kan öppna dörren helt för att den slår mot handfatet och ett utan dörr. Det är inte så att det har varit en dörr där förut, det är helt enkelt inte dörranpassat. Istället har jag "draperier". Trevligt.
Varför tog jag då den här lägenheten? Akutbeslut? Nej, jag hann se uppåt tio stycken innan kontraktet skrevs på. Svaret är att den har en viss charm. Möblerna är trevliga, den är full av fönster och därför ljus. Den ligger i St Julians och det är nära till restauranger och nattklubbar, tennisbanor och fotbollsplaner. Priset är överkomligt och min hyresvärd fixar allt man frågar om. Dessutom bor det ingen annan i huset så jag kan spela gitarr eller stereon så högt jag vill när jag vill.
Kommer jag att bo kvar? Får se. Ska nog ta en vända och se vad som finns. Kanske hittar något som inte ligger bredvid en byggarbetsplats så man inte väcks på lördagsmorgnar. Om det nu går vill säga.
Så kan det låta om du får ett samtal från en maltesisk mäklare. Det finns gott om mäklare förstås, men jargongen är densamma. Alla lägenheter är lyxigt möblerade på papper, men kan se ut som en knarkarkvart i verkligheten. Eller i alla fall en tantkvart. Det är inte helt lätt att hitta något bra här. Speciellt om man inte vill ha en korridor.
Det verkar nämligen som de flesta maltesiska lägenheter är beskaffade med näst intill oändliga korridorer. Jag har en. Det känns som ett 60-meterslopp att ta sig från köket till sovrummet. Bra konditionsträning kanske.
Jag har två balkonger. En lång och tunn och en som bara är liten. Min trappuppgång har ett fetmafilter som gör att för överviktiga personer kan glömma att hälsa på. Om de inte vågar ta hissen förstås. Den verkar å andra sidan ha AI. Alltså artificiell intelligens. Vilket i det här fallet betyder att den fungerar när den är på humör.
Jag har två badrum. Ett där man inte kan öppna dörren helt för att den slår mot handfatet och ett utan dörr. Det är inte så att det har varit en dörr där förut, det är helt enkelt inte dörranpassat. Istället har jag "draperier". Trevligt.
Varför tog jag då den här lägenheten? Akutbeslut? Nej, jag hann se uppåt tio stycken innan kontraktet skrevs på. Svaret är att den har en viss charm. Möblerna är trevliga, den är full av fönster och därför ljus. Den ligger i St Julians och det är nära till restauranger och nattklubbar, tennisbanor och fotbollsplaner. Priset är överkomligt och min hyresvärd fixar allt man frågar om. Dessutom bor det ingen annan i huset så jag kan spela gitarr eller stereon så högt jag vill när jag vill.
Kommer jag att bo kvar? Får se. Ska nog ta en vända och se vad som finns. Kanske hittar något som inte ligger bredvid en byggarbetsplats så man inte väcks på lördagsmorgnar. Om det nu går vill säga.
måndag 15 oktober 2007
Kommentera mera och kom med uppslag!
Tack för alla fina ord om den här bloggen. Många vill kommentera, men då måste man tydligen ha ett konto på Blogspot. Töntigt tycker jag. Men jag vill ändå ha kommenterar och uppslag på vad man kan skriva om så orkar ni kan ni alltid skicka ett mejl till mig istället! Alltid trevligt med lite feedback. Skriv en rad eller två till info@penquake.com
Tre frisörer, tre priser, en frisyr (hissa intresseflaggan för detta inlägg!)
Nu har jag varit till frissan igen. Än en gång för att i stort sett klippa av allt hår jag har. Ingen fantasifull frisyr som de maltesiska åttiotalspunksfrisyrerna, men den kräver å andra sidan ingen kam eller sax. Det har blivit tre klippningar/skalningar under mina dryga fem månader på ön. Jag har fått betala tre olika summor.
Första "klippningen" kostade 7 lira på Leonard's i Sliema. Då ingick en härlig hårbottensmassage också så det var inte fy skam. Andra gången gick jag till Tony&Guy vid Intercontinental. Jag fick ett tips från min Team Leader Robin, men han har betydligt dyrare frisyrer än jag har så det var lite överkurs att gå dit. Tony&Guy känns mer som Tony&Gay. Jag fick dock inte alls en lika trevlig hårbottenmassage som på Leonard's.
Tredje gången var för någon dag sedan. På Denise's uppe vid kyrkan i Spinola Bay. Denise klippte snabbt som attan, jag fick en god kopp te och notan gick på 2 lira. Och frisyren ser precis likadan ut som de två andra gångerna. Prisvärt är ordet.
Första "klippningen" kostade 7 lira på Leonard's i Sliema. Då ingick en härlig hårbottensmassage också så det var inte fy skam. Andra gången gick jag till Tony&Guy vid Intercontinental. Jag fick ett tips från min Team Leader Robin, men han har betydligt dyrare frisyrer än jag har så det var lite överkurs att gå dit. Tony&Guy känns mer som Tony&Gay. Jag fick dock inte alls en lika trevlig hårbottenmassage som på Leonard's.
Tredje gången var för någon dag sedan. På Denise's uppe vid kyrkan i Spinola Bay. Denise klippte snabbt som attan, jag fick en god kopp te och notan gick på 2 lira. Och frisyren ser precis likadan ut som de två andra gångerna. Prisvärt är ordet.
fredag 12 oktober 2007
Bilar som ilar
På Malta finns det så mycket bilar att fotgängarna nästan inte får plats. Bilar, bilar, bilar. Bilar överallt. Jag kan inte förstå denna fascination. För det är inte bara lathet. Man polerar och ser efter bilarna som om de vore små barn. Även halvdassiga modeller från 87 typ.
På de smalaste av gator finns de, bilarna. De står parkerade kors och tvärs, överallt. Snart får man väl försöka ställa dem ovanpå varandra.
Varning: se upp för att lyssna på musik när du är ute och går! Mp3-spelare är livsfarliga för de kanske stänger ute motorljudet och helt plötsligt kommer det en bil i ilfart och något ofördelaktigt kan inträffa. De verkar inte särskilt noga med marginaler här heller. En fot här eller där liksom, man får skylla sig själv som går.
Tänk hur mycket trevligare ön skulle vara utan alla dessa fyrhjulingar. Varför kan inte folk cykla, gå eller förlita sig på de gula bussarna? De är ju trots allt inga avstånd att tala om här.
Och vad är det med dessa dekaler med "fräcka" slogans som står klistrade över vindrutan? Mängder av töntiga budskap på dålig engelska. Varför?
Jag har dock en favorit som jag såg i närheten av kontoret. Det stod kort och gott: "Hate you all". Han ska jag se upp för på mina promenader...
På de smalaste av gator finns de, bilarna. De står parkerade kors och tvärs, överallt. Snart får man väl försöka ställa dem ovanpå varandra.
Varning: se upp för att lyssna på musik när du är ute och går! Mp3-spelare är livsfarliga för de kanske stänger ute motorljudet och helt plötsligt kommer det en bil i ilfart och något ofördelaktigt kan inträffa. De verkar inte särskilt noga med marginaler här heller. En fot här eller där liksom, man får skylla sig själv som går.
Tänk hur mycket trevligare ön skulle vara utan alla dessa fyrhjulingar. Varför kan inte folk cykla, gå eller förlita sig på de gula bussarna? De är ju trots allt inga avstånd att tala om här.
Och vad är det med dessa dekaler med "fräcka" slogans som står klistrade över vindrutan? Mängder av töntiga budskap på dålig engelska. Varför?
Jag har dock en favorit som jag såg i närheten av kontoret. Det stod kort och gott: "Hate you all". Han ska jag se upp för på mina promenader...
onsdag 10 oktober 2007
Pratkvarnar och snackpåsar
Imorse blev jag som vanligt överfallen av vår bulgariska städerska. Nej, jag fick inte moppen i fejan, utan attacken var av det verbala slaget. Hon pratar konstant och man hör knappt av vad hon säger (förutom ett och annat garrrbetch/garbage). Och går man därifrån och försöker avsluta konversationen så fortsätter hon ändå. Det är ju ändå en monolog det handlar om så.
Jag är själv en pratkvarn som ofta kommer på mig själv med att prata för mycket och nu kan jag förstå hur andra känner. Jag ber därför om ursäkt för alla verbala överfall jag låtit folk utstå genom åren. Förlåt.
Min gamle tennistränare Rob - som också är "national coach" för Malta - är likadan. Det blir mer snack än tennis när man spelar med honom. Det kan bli lite störande när man tränar servar och någon står bredvid och försöker konversera med en hela tiden. Men det är annars en trevlig filur.
Min nya tennistränare, Sanja, är i så fall bättre. Hon är tyst när man spelar men pratar i ett vid sidan av banan. Och eftersom jag är en snackpåse själv tycker jag bara det är roligt. Dessutom gick tennisen bra igår. Och då blir jag glad som ett litet barn. Ett litet pratkvarnsbarn.
Jag är själv en pratkvarn som ofta kommer på mig själv med att prata för mycket och nu kan jag förstå hur andra känner. Jag ber därför om ursäkt för alla verbala överfall jag låtit folk utstå genom åren. Förlåt.
Min gamle tennistränare Rob - som också är "national coach" för Malta - är likadan. Det blir mer snack än tennis när man spelar med honom. Det kan bli lite störande när man tränar servar och någon står bredvid och försöker konversera med en hela tiden. Men det är annars en trevlig filur.
Min nya tennistränare, Sanja, är i så fall bättre. Hon är tyst när man spelar men pratar i ett vid sidan av banan. Och eftersom jag är en snackpåse själv tycker jag bara det är roligt. Dessutom gick tennisen bra igår. Och då blir jag glad som ett litet barn. Ett litet pratkvarnsbarn.
tisdag 9 oktober 2007
Brev till Malta Tourism Board
Hej!
Jag heter Jonas Eriksson och bor här på er underbara ö. Det går inte en dag då jag inte skattar mig lycklig för att jag faktiskt lyckats komma så långt bort från civilisationen i ett EU-land. Då jag tycker att fler borde få chansen att ta del av lyckoruset så föreslår jag en gigantisk kampanj för att få mer turister och permanentboende till ön. Jag tycker det är viktigt att hitta en ödmjuk ton då det skulle passa bäst in på öns serviceinriktade och väluppfostrade invånare. Därför föreslår jag följande klatschiga slogan:
Malta - We're sorry.
Jag tycker det är bättre än nuvarande Malta - Mela mela. Och mitt andra förslag
Malta - We drive (you) crazy.
Jag är villig att ingå i ett samarbete för att arbeta fram mer slagkraftig copy i broschyrer, tevekampanjer, reklampelare, etc. Jag kommer att finnas på följande adress helgdagar mellan kl 23 - 04: Hugo’s Lounge, St. George’s Road, Paceville, Malta så det är bara att titta in för ett möte. Jag ser fram emot såväl härliga diskussioner som mitt saftiga copyarvode (vänligen observera att jag bara tar kontanter då min kortmaskin är sönder, jag har slut på toner i min skrivare och jag inte vill betala skatt).
Med förhoppning om fruktbart och långvarigt samarbete,
Jonas Eriksson
Copywriter
Jag heter Jonas Eriksson och bor här på er underbara ö. Det går inte en dag då jag inte skattar mig lycklig för att jag faktiskt lyckats komma så långt bort från civilisationen i ett EU-land. Då jag tycker att fler borde få chansen att ta del av lyckoruset så föreslår jag en gigantisk kampanj för att få mer turister och permanentboende till ön. Jag tycker det är viktigt att hitta en ödmjuk ton då det skulle passa bäst in på öns serviceinriktade och väluppfostrade invånare. Därför föreslår jag följande klatschiga slogan:
Malta - We're sorry.
Jag tycker det är bättre än nuvarande Malta - Mela mela. Och mitt andra förslag
Malta - We drive (you) crazy.
Jag är villig att ingå i ett samarbete för att arbeta fram mer slagkraftig copy i broschyrer, tevekampanjer, reklampelare, etc. Jag kommer att finnas på följande adress helgdagar mellan kl 23 - 04: Hugo’s Lounge, St. George’s Road, Paceville, Malta så det är bara att titta in för ett möte. Jag ser fram emot såväl härliga diskussioner som mitt saftiga copyarvode (vänligen observera att jag bara tar kontanter då min kortmaskin är sönder, jag har slut på toner i min skrivare och jag inte vill betala skatt).
Med förhoppning om fruktbart och långvarigt samarbete,
Jonas Eriksson
Copywriter
måndag 8 oktober 2007
Malta – hit vill ingen flykting komma
Jag satt sökte efter något Maltarelaterat och hittade följande guldklimp. Tydligen är inte alla lika imponerande av Malta som undertecknad:
Läs Amnestys artikel om flyktingar och Malta: http://www2.amnesty.se/ap.nsf/reportage/9B452B0F2D842361C12571F4003A0445?opendocument
Två härliga citat:
– Vi ville absolut inte till Malta! Här låses man in i slutet förvar i upp till 18 månader, men kustbevakningen hittade oss och vi blev tvungna att stanna här, säger Omar Alfaro.
– Ingen har för avsikt att komma hit. Här hamnar man om man fått motorhaveri eller helt enkelt kört fel, säger Jean-Pierre Gauci på maltesiska Amnesty.
Coola namn på teve del 2
I den här bloggens nyskapande följetong "Djuriskt coola namn på teve" (Wolf Blitzer var del 1) så har vi glädjen att presentera överlevnadsexperten Bear Grylls. Bear Grylls. Överlevnadsexpert. Man kan väl inte heta Bear heller? Jo, uppenbarligen kan man det.
Bear leder programmet Ultimate Survival på Discovery Channel. Det är fanimej ett av de ballare programmen jag sett. De släpper ut Bear i vildmarken och utan något som helst redskap, mat eller hjälp ska han hitta tillbaka till civilisationen. Han klättrar i berg, i träd, simmar bland krokodiler, jagar och äter alla möjliga djur (igår var insekter och ormar på menyn) och berättar samtidigt vad man ska tänka på om man skulle hamna i samma ofördelaktiga sits.
Varför kan inte jag vara mer som Bear? Mina survival skills räcker på sin höjd till att fråga efter en bra restaurang om hotellet jag bor på inte har room service. Ganska ocoolt eller hur?
Man borde vara lite mer survival och lite mindre bekväm. Även om jag inte har någon större lust att äta vare sig orm eller insekter. Jag har dock ätit fårtestiklar och rutten haj på Island så lite härdad är jag (jag kan tyvärr inte rekommendera något av dem, även om fårtestiklarna skulle vara bra för potensen).
Vad går då Survival Malta ut på då? Jo, i mina ögon handlar det om att hålla sig sysselsatt. Därför har jag ca femhundra hobbies. Spela tennis, fotboll, gymma, spela gitarr, Pacevilla (nytt verb!), och en massa annat. Annars blir det lätt tråkigt här. De visar ju tyvärr inte Ultimate Survival 7 dagar i veckan.
Bear leder programmet Ultimate Survival på Discovery Channel. Det är fanimej ett av de ballare programmen jag sett. De släpper ut Bear i vildmarken och utan något som helst redskap, mat eller hjälp ska han hitta tillbaka till civilisationen. Han klättrar i berg, i träd, simmar bland krokodiler, jagar och äter alla möjliga djur (igår var insekter och ormar på menyn) och berättar samtidigt vad man ska tänka på om man skulle hamna i samma ofördelaktiga sits.
Varför kan inte jag vara mer som Bear? Mina survival skills räcker på sin höjd till att fråga efter en bra restaurang om hotellet jag bor på inte har room service. Ganska ocoolt eller hur?
Man borde vara lite mer survival och lite mindre bekväm. Även om jag inte har någon större lust att äta vare sig orm eller insekter. Jag har dock ätit fårtestiklar och rutten haj på Island så lite härdad är jag (jag kan tyvärr inte rekommendera något av dem, även om fårtestiklarna skulle vara bra för potensen).
Vad går då Survival Malta ut på då? Jo, i mina ögon handlar det om att hålla sig sysselsatt. Därför har jag ca femhundra hobbies. Spela tennis, fotboll, gymma, spela gitarr, Pacevilla (nytt verb!), och en massa annat. Annars blir det lätt tråkigt här. De visar ju tyvärr inte Ultimate Survival 7 dagar i veckan.
Charmen i en gul buss försvinner i avgaserna
Malteserna är stolta över sina gula Leylandbussar. Och visst är de ganska charmiga. I typ en vecka. Tillräckligt för att den genomsnittlige turisten inte ska hinna tröttna.
Bor man här är det en annan femma. Ingen AC på sommarn. Obekväma att sitta i. Noll stötdämpning. Plus att de spyr ut svarta avgasmoln som borde få de tre (eller så) miljökämparna på ön att skrika högt.
Men nu kostar de bara 20 cent (ca fem spänn) att åka med. Och med tanke på priset kanske man inte kan gnälla.
Något jag dock önskar mig är en tidtabell. Visst, det finns säkert någonstans (snälla, skriv i kommentatorsfältet och berätta var, och våga inte skriva Floriana!) men det vore väl en god idé att klistra upp den i busskuren? Så man slipper stå där som ett fån och undra var den där sifferkombinationen går och när den går dit.
Jag brukar försöka ta mig till jobbet kring 7-snåret. Men idag stängde jag av alarmet istället för att trycka på snoozen. Det medförde att jag troligtvis precis missade den buss som jag tror passerar Spinola Bay vid ca 06:45. Men då jag inte är säker valde jag att vänta istället för att gå. Nästa buss kom ca 07:10. Hade jag vetat det så hade jag promenerat. Så snälla malteser, jag ber er: sätt tidtabeller i era busskurer. Jag kan betala pappret.
Vill ni ha en helt onödig länk med bilder på Maltabussar så klickar ni nedan.
http://kibris-maltabuses.fotopic.net/c263599.html
Bor man här är det en annan femma. Ingen AC på sommarn. Obekväma att sitta i. Noll stötdämpning. Plus att de spyr ut svarta avgasmoln som borde få de tre (eller så) miljökämparna på ön att skrika högt.
Men nu kostar de bara 20 cent (ca fem spänn) att åka med. Och med tanke på priset kanske man inte kan gnälla.
Något jag dock önskar mig är en tidtabell. Visst, det finns säkert någonstans (snälla, skriv i kommentatorsfältet och berätta var, och våga inte skriva Floriana!) men det vore väl en god idé att klistra upp den i busskuren? Så man slipper stå där som ett fån och undra var den där sifferkombinationen går och när den går dit.
Jag brukar försöka ta mig till jobbet kring 7-snåret. Men idag stängde jag av alarmet istället för att trycka på snoozen. Det medförde att jag troligtvis precis missade den buss som jag tror passerar Spinola Bay vid ca 06:45. Men då jag inte är säker valde jag att vänta istället för att gå. Nästa buss kom ca 07:10. Hade jag vetat det så hade jag promenerat. Så snälla malteser, jag ber er: sätt tidtabeller i era busskurer. Jag kan betala pappret.
Vill ni ha en helt onödig länk med bilder på Maltabussar så klickar ni nedan.
http://kibris-maltabuses.fotopic.net/c263599.html
söndag 7 oktober 2007
Late Edition med Wolf Blitzer?!?!
Jag skriver det här med CNN i bakgrunden. Du vet den där nyhetskanalen som går dygnet runt och som kör samma nyhetsklipp hela tiden? Finns ju gott om såna nu, men CNN var först.
På CNN har de ett program som heter Late Edition. Programledare är en gubbe med vitt hår och skägg (han ser ut som en stajlad jultomte i kostym istället för tomtedräkt) som heter Wolf Blitzer. Wolf Blitzer. Wolf effing Blitzer. Kan det verkligen vara hans riktiga namn? Är han en superhjälte? Har han bytt namn bara för att verka ball?
Jag vill också ha ett så coolt namn! Och en show på CNN! Varför är livet så orättvist?
Herr Blitzer intervjuar hur som helst en massa viktiga människor. Idag var countrymusikern och författaren Kinky Friedman med. Han byter aldrig stil. Alltid cowboyhatt och cigarr. Cigarr i amerikansk TV! På CNN! Bra där! (Nu blev jag cigarrsugen).
Friedman har hur som helst skrivit några riktigt roligare deckare som jag rekommenderar starkt. (Googla eller sök på Amazon så får ni veta mer.) Nu funderar han på att kandidera som guvernör i Texas. Fast han tycker alla politiker är så falska och opersonliga så han är tveksam. Jag hoppas han gör det och så hoppas jag han vinner. Vi behöver mer sköna lirare och sunt förnuft i politiken!
På CNN har de ett program som heter Late Edition. Programledare är en gubbe med vitt hår och skägg (han ser ut som en stajlad jultomte i kostym istället för tomtedräkt) som heter Wolf Blitzer. Wolf Blitzer. Wolf effing Blitzer. Kan det verkligen vara hans riktiga namn? Är han en superhjälte? Har han bytt namn bara för att verka ball?
Jag vill också ha ett så coolt namn! Och en show på CNN! Varför är livet så orättvist?
Herr Blitzer intervjuar hur som helst en massa viktiga människor. Idag var countrymusikern och författaren Kinky Friedman med. Han byter aldrig stil. Alltid cowboyhatt och cigarr. Cigarr i amerikansk TV! På CNN! Bra där! (Nu blev jag cigarrsugen).
Friedman har hur som helst skrivit några riktigt roligare deckare som jag rekommenderar starkt. (Googla eller sök på Amazon så får ni veta mer.) Nu funderar han på att kandidera som guvernör i Texas. Fast han tycker alla politiker är så falska och opersonliga så han är tveksam. Jag hoppas han gör det och så hoppas jag han vinner. Vi behöver mer sköna lirare och sunt förnuft i politiken!
Väldigt beigt
Idag var jag inte bakfull. Så jag gick till gymmet. Där hade de "hälsodag" där de bjöd på snittar, juice och proteindrycker. Fint initiativ, men det var rätt tomt ändå där ändå.
De som jobbar där sprider ut sig rätt väl på trevlighetsskalan. En kille är ständigt skitsur och vill alltid att man ska visa sitt gymkort så man inte är en snyltgäst. Om han inte har sämre minne än en guldfisk med alzheimers så lär han ju komma igång en. Eller?
En snubbe säger hej minst fyrtio gånger och frågar hur man mår. Han är så oerhört glad. Heder åt honom. En annan snubbe var väldigt trevlig när jag köpte mitt gymkort. Han ville ingenting hellre än att hitta ett spelbolagsjobb eftersom det är så mycket bättre betalt än andra jobb här. Jag önskade honom lycka till.
Sen dess har han dock varit väldigt vresig. Vet inte om han är frustrerad över sin status som "gymanställd" eller om han förväntade sig att jag skulle fixa ett jobb åt honom och att det var därför han var trevlig när jag köpte kortet. Malteser är inte som exempelvis amerikaner när det gäller service mind. Här gör man sig inte till. Är man förbannad så kommer du som kund att märka det. I USA kan man kassörskan ha sitt livs sämsta dag och ändå packa kassarna åt dig med ett stort smile och kalla dig "Sir".
Efter gymmet så satt jag mig på balkongen med en kaffe och tittade ut över Malta. "Fan, va beigt det är", tänkte jag. Alla byggnader är beiga eller vita. Vilket är rätt trist. Fram med färgburkarna! Kör turkost, lila, rosa, och gult. Ja, gör vad som helst så det inte blir så j-vla beigt.
Usch, nu klagar jag igen. Är det allt jag gör? Nästa inlägg ska bli gladare, I promise.
De som jobbar där sprider ut sig rätt väl på trevlighetsskalan. En kille är ständigt skitsur och vill alltid att man ska visa sitt gymkort så man inte är en snyltgäst. Om han inte har sämre minne än en guldfisk med alzheimers så lär han ju komma igång en. Eller?
En snubbe säger hej minst fyrtio gånger och frågar hur man mår. Han är så oerhört glad. Heder åt honom. En annan snubbe var väldigt trevlig när jag köpte mitt gymkort. Han ville ingenting hellre än att hitta ett spelbolagsjobb eftersom det är så mycket bättre betalt än andra jobb här. Jag önskade honom lycka till.
Sen dess har han dock varit väldigt vresig. Vet inte om han är frustrerad över sin status som "gymanställd" eller om han förväntade sig att jag skulle fixa ett jobb åt honom och att det var därför han var trevlig när jag köpte kortet. Malteser är inte som exempelvis amerikaner när det gäller service mind. Här gör man sig inte till. Är man förbannad så kommer du som kund att märka det. I USA kan man kassörskan ha sitt livs sämsta dag och ändå packa kassarna åt dig med ett stort smile och kalla dig "Sir".
Efter gymmet så satt jag mig på balkongen med en kaffe och tittade ut över Malta. "Fan, va beigt det är", tänkte jag. Alla byggnader är beiga eller vita. Vilket är rätt trist. Fram med färgburkarna! Kör turkost, lila, rosa, och gult. Ja, gör vad som helst så det inte blir så j-vla beigt.
Usch, nu klagar jag igen. Är det allt jag gör? Nästa inlägg ska bli gladare, I promise.
lördag 6 oktober 2007
Nu får man inte vara bakis ifred heller
Det var en kul kväll igår. Tack till alla som var med. Hoppas ni kom hem ordentligt och inte har för ont i huvudet idag.
Själv slocknade jag i soffan vid 4 på morgonen eller något. Vaknade 7 igen och gick och la mig i sängen. Strax därefter började det.
De bygger här utanför. Eller river är kanske ett bättre ord. De började hur som helst använda sin pelarborr kl 8. De har inte varit här på ett tag så jag hade en svag förhoppning om att planerna låg på is, men de är tydligen bara väldigt vältajmade för att göra min tillvaro mer miserabel. Första PV-bakfyllan på ett tag och då ska de börja köra med den där sabla pelarborren och grävskopan därtill.
Nåja. Jag letade mig till slut upp till pulverkaffet i alla fall. Och så farlig var inte huvudvärken. Den har i stort sett gått över nu. Och de har slutat borra!
Själv slocknade jag i soffan vid 4 på morgonen eller något. Vaknade 7 igen och gick och la mig i sängen. Strax därefter började det.
De bygger här utanför. Eller river är kanske ett bättre ord. De började hur som helst använda sin pelarborr kl 8. De har inte varit här på ett tag så jag hade en svag förhoppning om att planerna låg på is, men de är tydligen bara väldigt vältajmade för att göra min tillvaro mer miserabel. Första PV-bakfyllan på ett tag och då ska de börja köra med den där sabla pelarborren och grävskopan därtill.
Nåja. Jag letade mig till slut upp till pulverkaffet i alla fall. Och så farlig var inte huvudvärken. Den har i stort sett gått över nu. Och de har slutat borra!
torsdag 4 oktober 2007
En lira för dina tankar
En tidig promenad till jobbet gör susen för arbetslusten. I alla fall tills man kommer dit. Jag fick idag sällskap av en AD (nej, det är ingen sjukdom, det betyder Art Director) och vi filosoferade kring Malta och livet här.
Något man undrar över är ju alla maltesiska tanter och gubbar som sitter på en stol utanför deras hem och...och...och...ja, va fasiken gör de egentligen? De verkar sitta där större delen av dagen så något måste de ägna sig åt. Läser de böcker? Nej, jag har aldrig sett en någon av dem i närheten av en bok. Pratar de i telefon? Knappast. Drar de fram en laptop när man inte ser och spelar MS-röj? Högst osannolikt.
Så vad gör de då? När de sitter där som katter på en fönsterbräda och bara tittar. Vad tänker de på? Kanske de försöker hitta luckor i Einsteins relativitetsteori? Kanske de funderar hur man löser samhällsproblem som arbetslösheten på Malta? Eller går tankarna kring la familia och när ungarna ska hitta någon att gifta sig med så de kan flytta ut någon gång.
Eller så tänker de inte alls. De kanske vilar. Deras hjärnor kanske är som soltorkade tomater utan någon som helst febril aktivitet innanför hjärnbalken. Solen är inte att leka med här. Hjärnan torkar igen snabbt. Skulle det stå en massa dumheter här på bloggen så skyller jag på det. Processen har kanske redan börjat.
Jag blir dock lite sugen på att gå fram och säga "en lira för dina tankar". Fast de kanske tänker på hur man bäst får bort dessa förbannade turister och spelbolagsfolk som det kryllar av på ön. Och vissa saker mår man nog bäst av att inte veta.
Något man undrar över är ju alla maltesiska tanter och gubbar som sitter på en stol utanför deras hem och...och...och...ja, va fasiken gör de egentligen? De verkar sitta där större delen av dagen så något måste de ägna sig åt. Läser de böcker? Nej, jag har aldrig sett en någon av dem i närheten av en bok. Pratar de i telefon? Knappast. Drar de fram en laptop när man inte ser och spelar MS-röj? Högst osannolikt.
Så vad gör de då? När de sitter där som katter på en fönsterbräda och bara tittar. Vad tänker de på? Kanske de försöker hitta luckor i Einsteins relativitetsteori? Kanske de funderar hur man löser samhällsproblem som arbetslösheten på Malta? Eller går tankarna kring la familia och när ungarna ska hitta någon att gifta sig med så de kan flytta ut någon gång.
Eller så tänker de inte alls. De kanske vilar. Deras hjärnor kanske är som soltorkade tomater utan någon som helst febril aktivitet innanför hjärnbalken. Solen är inte att leka med här. Hjärnan torkar igen snabbt. Skulle det stå en massa dumheter här på bloggen så skyller jag på det. Processen har kanske redan börjat.
Jag blir dock lite sugen på att gå fram och säga "en lira för dina tankar". Fast de kanske tänker på hur man bäst får bort dessa förbannade turister och spelbolagsfolk som det kryllar av på ön. Och vissa saker mår man nog bäst av att inte veta.
Nära-döden-upplevelse 3784
Jaha, så då var man nära döden igen. Eller ja, det kanske är att ta i. Jag var nära att något på mig skulle göra jävligt ont i alla fall. På en av de strimtunna bakgatorna där det fortfarande (uppenbarligen) får plats gott om bilar så var en tant nära att backa över min fot. Hon tittade helt enkelt inte i backspegeln. Visst man ska försöka blicka framåt och så...men speglarna finns ju där av andra anledningar än att ha något att vingklippa konkurrerande bilar med. Upplevelsen var dock inte så traumatiserande. Man har varit med om det förut. Här kör man nämligen som man går. Lite hur som helst.
Trafikregler är överflödiga. Linjer är mer dekoration än för att dirigera trafik. Skyltar är mer eller mindre osynliga. Hastighetsgränserna är väldigt relativa. Du kör så fort du känner för. Parkerar gör du enligt vad som är mest bekvämt för dig. Känner du för att parkera framför en dörr, i en korsning, (ja varför inte i en rondell?) så gör du det. It is a free country, goddammit!
Trots att man har ett svenskt körkort så är man lite sugen på att prova de maltesiska bilskolorna. Bara för ett gott skratt. Eller för en spännande inblick i den maltesiska bilistens hjärna. En maltesisk biltur i kondenserad form: kör, tuta, kör, motorstopp, kör, tuta, tuta, svordom, tuta, kör, kör, backa, svordom, motorstopp, tuta, tuta, kör, motorstopp, kör, slirande däck, bom, bang, krock, många svordomar, polis, alkoholtest, kör.
Det var nämligen här på Malta man uppfann motorstoppet. Och fickparkeringen. Det sistnämnda har man inte riktigt lärt sig än..men man jobbar på det. Man kan faktiskt se på bilarna hur hårt de jobbar. Skavanker, skador, saknade delar, bilvrak, etc. Allt för att lära sig köra ordentligt. Heder åt dem för det!
Trafikregler är överflödiga. Linjer är mer dekoration än för att dirigera trafik. Skyltar är mer eller mindre osynliga. Hastighetsgränserna är väldigt relativa. Du kör så fort du känner för. Parkerar gör du enligt vad som är mest bekvämt för dig. Känner du för att parkera framför en dörr, i en korsning, (ja varför inte i en rondell?) så gör du det. It is a free country, goddammit!
Trots att man har ett svenskt körkort så är man lite sugen på att prova de maltesiska bilskolorna. Bara för ett gott skratt. Eller för en spännande inblick i den maltesiska bilistens hjärna. En maltesisk biltur i kondenserad form: kör, tuta, kör, motorstopp, kör, tuta, tuta, svordom, tuta, kör, kör, backa, svordom, motorstopp, tuta, tuta, kör, motorstopp, kör, slirande däck, bom, bang, krock, många svordomar, polis, alkoholtest, kör.
Det var nämligen här på Malta man uppfann motorstoppet. Och fickparkeringen. Det sistnämnda har man inte riktigt lärt sig än..men man jobbar på det. Man kan faktiskt se på bilarna hur hårt de jobbar. Skavanker, skador, saknade delar, bilvrak, etc. Allt för att lära sig köra ordentligt. Heder åt dem för det!
Jag var på lunch på Mamma Mia och...
Äta är en av huvudsysselsättningarna för många malteser. Och det kan man ju inte klaga på egentligen, för äta bör man annars dör man. Och god mat kan ju vara en fantastisk krydda i tillvaron.
När jag och min mäklare satt och samtalade bilen (det var väl mest jag som snackade som vanligt, men han fick komma med inlägg då och då!) så pratade vi en del om hobbies. Han sa att han egentligen inte hade så många, utan att äta var huvudintresset. Mat är stort på Malta. Och portionerna är gigantiska.
Åt nyss lunch på Mamma Mia. Där får man välja mellan starter och main. Orkar man äta en hel starter så borde man egentligen vara automatiskt kvalificerad till World Strongest-tävlingar...Men samtidigt ser man malteser äta main och sen ta en dessert på det! Power to them! Två saker jag irriterar mig på dock (jag är inte så grinig som jag låter, men det är kul att klaga..hmm..låt oss kalla det "ventilera"!)
Matirritationsmoment 1: Peppar, peppar...(jag drog ditt pepparn växer)
Det är förbannat kul att störa sig på triviala saker. Som varför man på ön envisas med att peppar passar till allt. Allt! Vilken rätt du än tar och på vilken restaurang du än tar den så kommer det en person och ska peppra den. Ibland, som när man tar en sallad, är man inte så sugen på det. Det är inte gott till pannkakor heller...
Matirritationsmoment 2: ”Allt blir godare med grädde”
Försök hitta en maträtt utan grädde. Det är svårt. Viktväktarna har ännu inte tagit grepp om ön. Däremot har övervikten det. Någon sa att Malta är tvåa i fetma efter USA. Men det kan man förstå. Fet mat och minst en bil per människa. Ont om motionsspår. Ont om promenadväg. Ont om cyklar. Och gott om dödlig bilväg. Mer om bilar och död senare.
När jag och min mäklare satt och samtalade bilen (det var väl mest jag som snackade som vanligt, men han fick komma med inlägg då och då!) så pratade vi en del om hobbies. Han sa att han egentligen inte hade så många, utan att äta var huvudintresset. Mat är stort på Malta. Och portionerna är gigantiska.
Åt nyss lunch på Mamma Mia. Där får man välja mellan starter och main. Orkar man äta en hel starter så borde man egentligen vara automatiskt kvalificerad till World Strongest-tävlingar...Men samtidigt ser man malteser äta main och sen ta en dessert på det! Power to them! Två saker jag irriterar mig på dock (jag är inte så grinig som jag låter, men det är kul att klaga..hmm..låt oss kalla det "ventilera"!)
Matirritationsmoment 1: Peppar, peppar...(jag drog ditt pepparn växer)
Det är förbannat kul att störa sig på triviala saker. Som varför man på ön envisas med att peppar passar till allt. Allt! Vilken rätt du än tar och på vilken restaurang du än tar den så kommer det en person och ska peppra den. Ibland, som när man tar en sallad, är man inte så sugen på det. Det är inte gott till pannkakor heller...
Matirritationsmoment 2: ”Allt blir godare med grädde”
Försök hitta en maträtt utan grädde. Det är svårt. Viktväktarna har ännu inte tagit grepp om ön. Däremot har övervikten det. Någon sa att Malta är tvåa i fetma efter USA. Men det kan man förstå. Fet mat och minst en bil per människa. Ont om motionsspår. Ont om promenadväg. Ont om cyklar. Och gott om dödlig bilväg. Mer om bilar och död senare.
Maltabet - snart på en paradisö nära dig!
Jag leker med en spännande affärsidé om att starta Maltabet. Det enda riktigt maltesiska spelbolaget. Stenålderssmidiga insättningar kontant över disk i Birkikara, en halvbitter busschaufför med morgonhumör i supporten (endast maltesiska där förstås), slottmaskiner där du kan vinna allt ifrån en tonfisk-ftira till en Leylandbuss, maltesisk poker där det enda som gäller är all-in, alltid, en sportsbook där man kan betta på vilket fotbollslag som gör flest läggmatcher, och mycket, mycket mer.
Sjävklar slogan: Maltabet – "We don’t need you, we've got other customers!"
Eller: "We don't want you, we want your money!"
Varifrån får man då såna här idéer? Jo, av att bo på Malta och jobba på ett spelbolag förstås. Det ger en tid och inspiration till kontemplation. Mer funderingar kring life on Malta på väg...så kika tillbaka lite då och då.. Ciao, ciao, ciao, ciao, ciao, ciao, ciao, ciao (det är så man säger här..)
Sjävklar slogan: Maltabet – "We don’t need you, we've got other customers!"
Eller: "We don't want you, we want your money!"
Varifrån får man då såna här idéer? Jo, av att bo på Malta och jobba på ett spelbolag förstås. Det ger en tid och inspiration till kontemplation. Mer funderingar kring life on Malta på väg...så kika tillbaka lite då och då.. Ciao, ciao, ciao, ciao, ciao, ciao, ciao, ciao (det är så man säger här..)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)