Tysken.

Jag har skrivit över hundra inlägg utan att nämna tysken. Märkligt. Restaurangen Little Things mittemot Pizza Hut i St Julians har blivit lite av ett stammisställe för mig, Danne och Björn. Det är en av de få trevliga, personliga, familjeägda restauranger som finns på den här delen av ön. Gillar man schnitzel och öl är det en höjdare.

Little Things drivs av Heike och Torsten, ett tyskt par som bott på Malta i 13 år. Torsten är kock och Heike sköter beställningar, servering och betalningar. Torsten spenderar nog sällan ett matlaggningspass utan att få i sig ett tiotal öl eller mer. Han är alltid glad och snackig och kan laga god mat trots brist på blod i alkoholomloppet.

Heike är lite mer blyg, men tyskt korrekt och så har hon en riktigt go tysk-engelsk brytning. De två senaste gångerna vi var där så bjöd Torsten på väldigt fin akvavit, vilket var en trevlig bonus. Är det inte så stressigt kan han dra fram laptopen och visa sin digra musiksamling som av någon anledning innehåller ca 94% irländsk folkrock, 5% tysk pop och 1% Peps Persson.

Gillar ni husmanskost und Deutsches bier so müssen Sie Little Things probieren.

Tickets for free

Idag är det Björns sista heldag på Malta så vi bestämde oss för att ta en turistbuss runt södra delen av ön. Det var vi och en massa överviktiga pensionärer, alltså som det ska vara på turistbussar.

Det var en lyckad resa då vare sig jag, Björn eller Danne har sett så mycket av ön. Några små lustigheter händer ju dagligen på Malta och så även för denna resa. En var när Danne skulle fixa biljetter till bussen vid ett av de små båsen vid the Strand. Danne sa: "Can I have tickets for three, please". Och damen svarade att biljetterna faktiskt kostar pengar. När malteser uttalar "th" så blir det ju alltid bara "t" och inget läspljud. Som i "two tirrty" eller "trree". Å andra sidan så borde hon ju fatta att man inte går fram och säger att man vill ha biljetterna gratis. Det är lite extremt, även i prutglada länder. Skulle man fråga efter tre biljetter på maltesiskt vis i andra anglosaxiskt talande länder så skulle de säkert säga att de inte har biljetter för träd.

En annan rolig sak vi såg var en stor tunna utanför fiskesbyn Marsaxlokk där det stod "Fish and fish". De tyckte kanske tyckte det var tråkigt att bara skriva "Fish"...

Att vara public toilet-vakt måste verkligen vara ett skitjobb. Men han som sköter om toaletterna vid bussarna i ovan nämnda fiskeby verkar skita fullständigt i sitt uppdrag. Trots att han glatt tog emot dricks så var toaletterna ganska vidriga och det luktade verkligen skit. Men, men, skit samma. (Ursäkta ordvitsandet.)

Inlägg 100! (Bjud mig på en öl vet ja!)

Vem kunde tro att jag skulle orka skriva hundra inlägg? Inte jag i alla fall. Skål på mig!

Lägenhetsjakten fortsätter förresten. Får se allt mellan himmel och helvete. Himmeln är dyr som juveler och helvetet är...ja, helvetet. Det mesta jag får se har en byggnadsarbetsplats som granne, 311 rum och fyra balkonger med utsikt mot:

A: Tegelvägg.
B: Konfunderad och arg maltestant i lägenhetshus mittemot
C: Byggarbetsplats
D: Tegelvägg

Det värsta är att mäklarstackarna får åka 200 varv runt runt för att hitta en parkering. (Malta: vi ger bilkön ett ansikte).

Nåja, imorgon är en annan dag som schlagerfjanten Christer Björkman sjöng. Mitt tips är att den är rätt lik den här.

Misslyckat Tetrisspel

På vägen till jobbet påpekade Danne att den maltesiska byggkonsten kunde liknas vid ett Tetrisspel som gått fel. Klossarna passar inte ihop liksom. Tyckte kommentaren var träffande och ville dela med mig till er, mina kära läsare.

Se upp för barnvagnar!

Lunch på Jubilee. Vi sitter vid ett bord och väntar på vår mat. 5 meter bort, vid baren, så faller en barnvagn från taket med en rejäl smäll. Ingen skadar sig som tur är, många gäster är småchockade och några bara skrattar åt eländet.

Vad är det nu jag sagt om Malta? ALLT hänger på en rostig spik.

Jag rekommenderar er att hålla ett oroligt öga mot taket nästa gång ni äter där. Det där picknickbordet skulle i alla fall inte jag vilja ha i skallen.

Jakten har börjat

Nu har jakten börjat. Jakten efter en ny lägenhet. Och med ny så menar jag ny. Ingen gammal maltesgrotta med möbler från andra världskriget där allt hänger på en rostig spik. Utan någonting fräscht. Något nytt.

Den jag har är ingen katastrof i och för sig. Men den har 60 meter korridor, ett badrum utan dörr, och en trappuppgång som är smalare än Kate Moss. Jag vill inte fortsätta min diskriminering av feta människor, jag vill välkomna folk med öppna armar.

Så nu åker jag Malta runt (eller nja, Sliema och St Julians) för att hitta en go lya. Första turen skedde idag. Mäklaren hämtade mig i Spinn-Ola och så åkte vi 500 meter (ett så kallat maltesiskt maraton) till en gata inte långt från där jag bor nu. Den var fint på alla sätt, plasmateve, snygga möbler och så, men rätt mörk. Mörker kan jag få i Sverige.

Har sett en del fina seafront-lägenheter med fantastiska utsikter. De kan vara bra på alla sätt utom att man snavar över rottingmöbler som gör sig bättre på mormors uteplats än i en lägenhet för x antal tusenlappar i månaden. Varför inte köpa nya möbler/nytt kök etc och ta ut ett par hundra euro till i månaden?

Sen är alla lägenheter ofantligt stora också. Välplanerade 1:or eller 2:or är svårt att hitta. Istället får man 8 rum eller så, där det slutar med att man inte använder hälften av dem.

Första turen gick alltså inget vidare. Får återkomma i ämnet helt enkelt. Och har ni några fina lägenhetstips så är det aldrig fel att mejla jonas@penquake.com

Maltesisk undersökning

Företagsläkaren kom över idag för att undersöka mig. Han såg inte allt för munter ut när han kom in. Det gjorde ju inte jag heller i och för sig, men jag är ju sjuk. Undersökningen tog tio minuter. Han lyssnade på magen och på ryggen. Kollade i öronen och i munnen. Knackade lite på ryggen medan han lyssnade (kan inte förstå varför). Sedan satte han sig i fåtöljen och sa att jag har en halsinfektion. Det lät ju rimligt, även om jag inte är med på vad ryggknackningarna kan ha gett honom för vital information.

Sedan skrev han ut en massa medicin. Så nu ska jag vara pillertrillare för en vecka. Jippiii.

(Jag tror förresten att undersökningen går likadant till oavsett symptom, men det är en ren spekulation).

Bajamajabetting

Jag vet inte om ni har sett det, men utanför Café Jubilee har de satt upp ett blått bås. Det ser ut som en bajamaja ungefär. På framsidan finns det en lapp som berättar att det är ett temporärt spelkontor. Inuti står en gubbe som precis får plats i det lilla båset och tar emot vad. Det känns väldigt maltesiskt alltihopa.

Framtidens spelbolag? Nja.