Jonas has added the no applications-application

Fejsboken spårar ur. Nu har den blivit ett tevespel. Vad är det med alla dessa applikationer? Jag har inte orkat installera en enda än av dem. Det räcker med lite foton och catch-up med gamla bekanta.

Fejsboken är värderad i enorma summor. Men jag tror folk kommer tröttna. Se bara på Myspace.

Jobbet 07:54

Fourth floor according to Björn: "det är jag, en sovande barman och en tokig städkärring."

Man behöver inte säga mer än så.

Tvåminutersburgare (tack Peter!)

Jag fick en passande episod återberättad för mig på 22:an igår. Peter ringer till Tex Mex för att beställa en hamburgare. Sedan utspelar sig följande dialog (på ett ungefär) mellan Malteskock (M) och Peter (P).

P: I would like to order a burger.
M: Ok, mela, alrrrajt. So, bejsicly, when do you want it?
P: When can I have it?
M: It depends on when you want it.
P: As soon as possible.
M: When is that?
P: I don't know. How fast can you make it?
M: I can make it how fast you want it. Let's say half-an hour?
P: No, that's too long. I want it as soon possible.
M: How soon?
P: As soon as possible (suck). Two minutes?
M: I can't make a burger in two minutes!
P: Ok, so when can I have it then?
M: In ten minutes.

Malta: why make things easy?

Shoppen som inte vill sälja

Jag hade sönder ett tennisracket för ett par veckor sedan. Racketen hade helt enkelt spelat sitt sista dåliga slag. Jag har ett kvar här, men går strängen så står man ju där och får ge upp matchen i brist på racket. Det vill jag inte vara med om.

Så jag försöker få tag i ett nytt racket. Av samma modell. Som tur är så finns det en tennisshop i Marsa som säljer just den typen av racketar. Problemet är att de inte vill sälja någon racket till mig. Och jag har tjatat.

Jag har pratat med ägaren tio gånger. Vi har bestämt träff tre gånger. Han har aldrig varit där. När jag spelade dubbel i söndags så ringde jag honom och frågade var han höll hus. "Sorry Jonas, I thought it would rain, and..blablabla". Nu har jag hört i stort sett alla ursäkter utom att hans hund ätit upp racketen.

Min dubbelpartner säger att det är alltid är så med Gordon - som shopägaren heter - och att det är därför han har en liten shop full av racketar.

Då ställer man genast ett par frågor. Vad lever killen av? Vill han inte sälja varorna i sin butik? Varför har han då en butik? Det finns ju trots allt gott om andra jobb där man slipper sälja saker. Detta känns lite typiskt för Maltahandeln. Man verkar inte bry sig. Service existerar inte i vokabulären. Eller så har man bytt det mot "mela" - den lingvistiska formen av en axelryckning.

På onsdag gör jag det sista försöket med Gordon. Problemet är bara att det inte finns någon annan återförsäljare för Wilson på hela Malta. Eurosport (som den enda idrottskedjan heter här) är ett skämt. Så då får man ta sitt förnuft till fånga och beställa från England. De vill säkert ha mina pengar.

Dörrmalteser och walk-thru-pastizzi

Jag tycker om att promenera. Man får frisk luft och motion och slipper svettiga bussar. Att köpa en bil på Malta har jag inte vågat mig på - det tar ju längre tid att hitta parkering än att gå.

När man är ute och promenerar så brukar man se en och annan maltes sticka ut i dörröppningarna i de nedgångna byggnaderna. Vissa sitter och vissa står. Och de är alla stilla som vaxdockor. De enda som rör sig är ögonen som tittar på en förundrat. "Titta! En människa som går. Och utan pastizzi!" är nog vad de tänker.

Annars förstår jag inte vad de gör där. Finns ju inte mycket att se. Mest bilar som viner förbi i och tutar som om biltutan var ett musikinstrument. Har de inget bättre för sig? Varför gör de inte som folk i Nordeuropa och ser på teve? För att maltesisk teve är kass kanske?

Det här med att gå och äta samtidigt har jag inte sett så frekvent i något annat land. Det är nog därför det är pastizzerior överallt (för er som inte vet vad en pastizzeria är så är det ett ställe som säljer drypande fett och deg i samma produkt). Ska man ut och gå så måste man ju ha färdkost. Annars blir det ju förfärligt tråkigt. En fot framför den andra. Monotont och trist.

Jag som tycker det är trevligt att gå och äckligt att äta pastizzi är nog inget bra maltesmaterial. Men jag har andra sidan inte funderat på att konvertera.

Detta inlägg kan innehålla spår av nötter...

Vad är det med nötter egentligen? Varför är de överallt? Och varför lämnar de spår efter sig?

På nästan alla livsmedelprodukter man köper står det "den här varan kan innehålla spår av nötter". Trots att det är något som inte alls har med nötter att göra! Tillverkas nästan alla livsmedel ihop med nötter? Varför har nötter denna säregna ställning inom livsmedelshierarkin? Har de någon dold agenda att ta över världen? Eller är de livsmedelindustrins motsvarighet till musikindustrin? Dvs att alla vill gästspela på allas plattor?

Innan jag har gjort mig ovän med för många nötter så vill jag bara förtydliga: "Nötter! Ni är goda! Jag har inget emot er. Tvärtom! Jag kan till och med hjälpa er ta över världen, men då får ni fanimej sluta lämna spår efter er!

Maltesiska uppfinningar, del 1

I denna veckas inlägg av Maltesiska Uppfinningar så har vi kommit till plastflaska med snöre. Dessa platsflaskor står av någon anledning utanför många maltesiska ytterdörrar. Plastflaskan är fylld med vatten (eller sprit kanske!) och sitter fast i ett snöre som sitter på en krok som sitter intill dörren. Detta får mig att förundras. Det är helt enkelt så genialt att jag inte kan lista ut vad det är till för!

Är det för att vattna trottoaren? Är det för att förbigångare som jag själv ska kunna ta sig en slurk? Är tråden till för att ingen ska sno flaskan? (Inte helt stöldsäker dock med tanke på att man enkelt kan trä av tråden från kroken och ta hela rasket!).

Jag har alltså ingen aning. Kan någon vara snäll och förklara för mig?

Sänka skepp

Lunch på Bombay Palace. Promenad längs vattnet i Gzira/Sliema. Vad ser man? Jo, två master som sticker upp ur vattnet. Någon har sänkt en båt. Eller så drog de väl ut pluggen i skrovet. Only in Malta, säger jag. Only in Malta.

Kamelbullar

Idag tänkte jag att jag skulle gå tillbaka till den gamla hederliga vanan med dagstidningar i pappersform. När de inte har New York Times eller SvD så får man nöja sig med Malta Times. Den journalistiska kvaliteten är inte skyhög, men den är ganska underhållande.

Jag hittade en trevlig ruta kallad "World briefs" - fritt översatt "världsnyheter i korthet". Där står det bland annat att skönhetstävlingar för kameler kallats "onda" av muslimska auktoriteter i Saudiarabien. Tydligen är dessa tävlingar väldigt poppis, med stora prispengar och massiv publicitet.

Där ser man. Vad kommer härnäst, Idol för kameler? Den som bräker den bästa covern vinner? Och hur är man snygg som kamel? Gäller det att ha stora pucklar? Kan man fylla dem med silikon för att göra dem större? Vad har kameler för make-up? Finns det make-overs för kameler? etc. etc.

Detta påminner en om att det finns så mycket man inte vet i den här världen. Och kanske är det lika bra det.

Min lata Maltablogg

Hej alla ni som läser denna lata blogg. I owe you more than one. Har haft besök från Svedala (inte den där hålan i Malmötrakten utan från Västerås, vilket i och för sig också är en håla, men lite längre från Malmö) nämligen och inte orkat skriva något. Segt av en copywriter att inte kunna plita ner ett enda inlägg kan man tycka, men så är det ibland. Idag har jag till och med haft semester.

Patrik packar nu. Det har varit en kul vecka minst sagt! Fast lite för mycket av det goda. Det enda sunda vi gjort är att spela en massa tennis och gått kopiöst mycket. Dagens shopping i Valletta var faktiskt lyckad. Det blev tröjor, skjortor, byxor och skor. Mission shop-until-you-drop accomplished!

Annars har vi mest ätit. Och druckit. Får bli detox och gym några veckor i sträck. Fast det ryktas om partaj imorgon..får se om man orkar (ge mig ett par intressanta odds på det, bookies!)

Veckans fras får bli "Sorry, we're out of...". Det har blivit två restaurangmål om dagen (jag skrev ju att vi ätit som om speglar inte existerade). Och ofta när vi har beställt något har vi fått höra just den frasen. Nu är det i och för sig inte säsong för något, men det är märkligt hur lite som finns kvar i köken. Saker går kanske slut snabbt här. Alla som sett en maltes svulla i sig en main på Mamma Mia vet vad jag menar :)

Men jag ska vara snäll mot malteserna. Och inte gnälla så förbannat mycket. Tänk om de läser alla mina sorgeinlägg? Man vill ju inte bli känd som den klagande svennen. (Fast är man från gnällbältet har man väl vissa privilegier kan man tycka).

Imorgon är det back to work och tennis med den tennisgalne britten, Paul. Han spelar typ två gånger om dagen och jobbar inte. Det verkar som en drömtillvaro. Fast han har en treåring att ta hand om också, så det kanske inte är en dans på rosor alltid (även om treåringar kan vara goa!). Jag undrar stillsamt hur han överlever. Gamblingvinster? Arv? Nåja, kul för honom. (Fast imorgon ska han få stryk.)

Om det är inlägget är som en intressepil i ögat på dig så beror det på att jag värmt upp med sju dagars alkoholintag, en massa mat och en massa motion, och därför är allmänt trött. Så. Nu har jag skyllt ifrån mig. Det är jag bra på. Gonatt!