Nu när det är julafton och allt så vill jag önska alla er som då och då läser bloggen en riktigt god jul! Speciellt ni som är på Malta och i synnerhet er som måste jobba. Själv är jag hemma i gamla "goda" Västerås och jobbar på att bli julgris. Den svenska julen handlar ju (liksom det maltesiska livet) om att äta.
Och konsumera förstås. Fasen va folk köper grejer här. Och mellandagsrean börjar tidigare än nånsin så man snabbt kan byta alla oönskade julklappar. Jag ska själv iväg och shoppa loss imorgon tror jag. Malta har ju inte världens bästa utbud av vuxenleksaker.
Om det inte blir mer tennis förstås. Lyxen av att ha banor inomhus lockar och jag har redan lyckats klämma in fyra timmar. Man vill ju inte se ut som Barbapappa när man kommer tillbaka till paradisön.
Ät nu er tjocka och feta över jul så vi kan åka på fatcamp i USA allihopa! Det vore väl ett fett sätt att "teambuilda" på!
måndag 24 december 2007
fredag 21 december 2007
Ryan och hans flygstollar
Ryans luft är lite billigare än annan luft. Men det är för att när man använder Ryans luft så får man ingenting utöver just luft. Eller nja, en plats att sitta på. En flygstol.
Allt annat måste man betala för. Det kan vara vatten, bagage, eller möjligheten att vara en av de första att välja plats i planet. För stolarna har inga nummer - då spar ju Ryan pengar.
Flygstolen man "hyr" av Ryan är sparsmakad. Benutrymmet är väl tilltaget om man är dvärg, men väl tajt om man är kort. Ryan har inte ens kostat på en stolficka för hans in-flight magazine. Och efter alla har gjort sin flygshopping så ser Ryan till att alla tidningar samlas in så att han inte förlorar några cent euro där.
När jag tänker på det så är jag förvånad att man slipper betala extra för sittplats. Ryan sitter säkert och funderar på hur man kan komma undan med att sälja ståplatsbiljetter. Kan bli intressant när det blir stora luftgropar (leder kanske till stora ormgropar?). Och då kanske man kan ta extra för preventivmedel med företagets logga på.
En smart idé som Ryan dragit stor nytta av är att sänka vikten för bagage från det vanliga 20 kg till det snåla 15. Jag som alltid tar med mig för mycket grejer drar alltid nitlotten här. Nu lyckades jag bara ha 5 kg övervikt och fick av någon konstig anledning bara betala för 3 kg. Kanske tyckte damen bakom disken synd om mig.
En liten reflektion: om man får betala extra för bagaget som ska med in i flygplanet så kan man väl lika gärna betala extra för vikten man tar med sig som person. Om du väger 125 kg och har en väska på 15 kg så blir det ju tyngre för planet än om man väger 75 kg och har en väska på 25 kg. Lik förbannat så får den med 100 kg totaltvikt betala en massa extra. Men det kanske skulle vara lite diskriminerande att ta extra betalt för människors övervikt?
Nu när Air Malta tagit jullov så har man dock inte så mycket till val. Och med Ryans luft kan man spara någon euro. Om man inte äter, dricker, tar med sig bagage, behöver benutrymme, service, försäkring, eller något annat "extravagant" vill säga.
Allt annat måste man betala för. Det kan vara vatten, bagage, eller möjligheten att vara en av de första att välja plats i planet. För stolarna har inga nummer - då spar ju Ryan pengar.
Flygstolen man "hyr" av Ryan är sparsmakad. Benutrymmet är väl tilltaget om man är dvärg, men väl tajt om man är kort. Ryan har inte ens kostat på en stolficka för hans in-flight magazine. Och efter alla har gjort sin flygshopping så ser Ryan till att alla tidningar samlas in så att han inte förlorar några cent euro där.
När jag tänker på det så är jag förvånad att man slipper betala extra för sittplats. Ryan sitter säkert och funderar på hur man kan komma undan med att sälja ståplatsbiljetter. Kan bli intressant när det blir stora luftgropar (leder kanske till stora ormgropar?). Och då kanske man kan ta extra för preventivmedel med företagets logga på.
En smart idé som Ryan dragit stor nytta av är att sänka vikten för bagage från det vanliga 20 kg till det snåla 15. Jag som alltid tar med mig för mycket grejer drar alltid nitlotten här. Nu lyckades jag bara ha 5 kg övervikt och fick av någon konstig anledning bara betala för 3 kg. Kanske tyckte damen bakom disken synd om mig.
En liten reflektion: om man får betala extra för bagaget som ska med in i flygplanet så kan man väl lika gärna betala extra för vikten man tar med sig som person. Om du väger 125 kg och har en väska på 15 kg så blir det ju tyngre för planet än om man väger 75 kg och har en väska på 25 kg. Lik förbannat så får den med 100 kg totaltvikt betala en massa extra. Men det kanske skulle vara lite diskriminerande att ta extra betalt för människors övervikt?
Nu när Air Malta tagit jullov så har man dock inte så mycket till val. Och med Ryans luft kan man spara någon euro. Om man inte äter, dricker, tar med sig bagage, behöver benutrymme, service, försäkring, eller något annat "extravagant" vill säga.
söndag 16 december 2007
Pippo for President
Jag fick en folder i brevlådan. Omslaget pryds av en synnerligen självgod maltesisk man med en hårväxt som kämpar hårt för att vara svart, men likväl börjar bli ganska vit.
Mannen heter Pippo Psaila och är maltesisk politiker för Partit Nazzjonalista (de partiska nazijournalisterna?!). Pippo verkar vara en hyvens karl. I bladet står det nämligen att han har varit gift med sin fru i 24 år (inte så imponerande kanske, med tanke på att det är halvt omöjligt att skilja sig här), har två barn, och varit på universitet i USA och där kommit med på "Dean's list" för sin akademiska insats.
Om det där med "Dean's list" kan jag bara säga att det har jag också gjort (vilket automatiskt betyder att det inte är särskilt imponerande!) och min akademiska insats bestod mest av glömma bort prov, vara försenad, och komma till botten av öltunnor med min partyglade lägenhetspolare.
Därefter har Pippo jobbat i "the family business" där han nu är Group Commercial Manager och Company Secretary (vad företaget gör står inte, så låt oss anta att de säljer knark).
Bladet berättar sedan ingående om "Pippo the Sportsman" och beskriver honom som en fotbollsexpert (är inte alla malteser det?) eftersom han var National Coach 1991-1993.
"Pippo the Leader" baseras helt på ett omdöme (ett långt citat) som Pippo fick av Mr Thomas Glass (rektor på St Edwards College) från 1975. Högaktuellt med andra ord! Fast å andra sidan är 30 år på Malta ett år i övriga världen så...
Skulle jag kunna rösta så skulle Pippo få min röst. Enligt omslaget på foldern är han faktiskt "future-driven" vilket inte känns som något som man skulle bemöda sig skryta med i så många andra länder, men som på Malta är helt unikt. Och så förstås för att han heter Pippo. Det är ju trots allt ganska coolt. (Och så för att jag inte vet vad det ska röstas om och vilka motkandidaterna är.) Go Pippo!
Mannen heter Pippo Psaila och är maltesisk politiker för Partit Nazzjonalista (de partiska nazijournalisterna?!). Pippo verkar vara en hyvens karl. I bladet står det nämligen att han har varit gift med sin fru i 24 år (inte så imponerande kanske, med tanke på att det är halvt omöjligt att skilja sig här), har två barn, och varit på universitet i USA och där kommit med på "Dean's list" för sin akademiska insats.
Om det där med "Dean's list" kan jag bara säga att det har jag också gjort (vilket automatiskt betyder att det inte är särskilt imponerande!) och min akademiska insats bestod mest av glömma bort prov, vara försenad, och komma till botten av öltunnor med min partyglade lägenhetspolare.
Därefter har Pippo jobbat i "the family business" där han nu är Group Commercial Manager och Company Secretary (vad företaget gör står inte, så låt oss anta att de säljer knark).
Bladet berättar sedan ingående om "Pippo the Sportsman" och beskriver honom som en fotbollsexpert (är inte alla malteser det?) eftersom han var National Coach 1991-1993.
"Pippo the Leader" baseras helt på ett omdöme (ett långt citat) som Pippo fick av Mr Thomas Glass (rektor på St Edwards College) från 1975. Högaktuellt med andra ord! Fast å andra sidan är 30 år på Malta ett år i övriga världen så...
Skulle jag kunna rösta så skulle Pippo få min röst. Enligt omslaget på foldern är han faktiskt "future-driven" vilket inte känns som något som man skulle bemöda sig skryta med i så många andra länder, men som på Malta är helt unikt. Och så förstås för att han heter Pippo. Det är ju trots allt ganska coolt. (Och så för att jag inte vet vad det ska röstas om och vilka motkandidaterna är.) Go Pippo!
Lampskärmar och...sprit
När jag var runt och julshoppade lite slogs jag av en sak. Har man en affär i Malta så måste man sälja sprit. Det spelar egentligen ingen roll vad du säljer, sprithyllan är näst intill obligatorisk. Ett klassiskt exempel är killen i backen nära polisstationen i Sliema som säljer lampskärmar, ramar, och så förstås vin och sprit! Han tänkte först kanske bara försörja sig på sälja ramar och lampskärmar, men när det inte gick så la han till "Wines and spirits" i utbudet. En kanske inte helt logisk kombination, även om båda ramar och sprit kan sägas ha något med "tavlor" att göra...
Sprit kan man köpa överallt. Det är nästan en regel. Ungefär som den att man inte kan ha en bar utan en teve som visar fotboll.
Eller har jag kanske fattat det fel? Sprithyllan kanske är ägarens personliga förråd för att ta sig igenom folktomma dagar? För inte kan alla dessa småbutiker ha det livat hela dagarna? (Utan sprit vill säga!).
Sprit kan man köpa överallt. Det är nästan en regel. Ungefär som den att man inte kan ha en bar utan en teve som visar fotboll.
Eller har jag kanske fattat det fel? Sprithyllan kanske är ägarens personliga förråd för att ta sig igenom folktomma dagar? För inte kan alla dessa småbutiker ha det livat hela dagarna? (Utan sprit vill säga!).
fredag 14 december 2007
Nunnor går före i kön
Imorse skulle jag betala en räkning på en skabbig Maltapost. (Jag tycker de borde ta inträde eftersom det är mer museum än postkontor.) Kön består av fem personer. Alla lika gamla som lokalen vi står i. In kommer en nunna. Hon går helt sonika förbi kön! Vilket sätt! Eller är det det man får för att man viger sitt liv åt gud - förtur i kön. Tycker det verkar vara ett jävligt dåligt byte i så fall.
onsdag 12 december 2007
Limboland
Snart är det dags att åka hem till gamla "Svedala" över jul och nyår. Jag har inte varit där på sju månader så det ska bli trevligt att se lite civilisation. Även om jag inte har något större sug efter kyla och brunslask.
Känslorna för Malta kommer och går. Mest svär man. Sen när solen skiner och temperaturen klättrar över 20-strecket i december så tänker man: "det här är fan inte så tokigt ändå". I alla fall inte för ett år eller två.
Jag ser Malta som ett limboland. En mellanstation i livets resa. Och en upplevelse som man ofta har svårt att få grepp på.
Det känns lite overkligt alltsammans. Som om man var med i en dokusåpa. Typ Robinson Malta. Man umgås med i stort sett samma människor dag ut och dag in (upplagt för intriger!) och försöker "överleva" på en minst sagt begränsad ö. Det har ju förstås sina nackdelar, men ska man se det positivt så är det kanske också en once-in-a-lifetime-opportunity. En upplevelse som aldrig kommer igen och som man därför aldrig glömmer.
En av de bästa känslorna i livet är "vad som helst kan hända" - när man inte vet hur nästa dag, nästa månad, nästa år, ska se ut. När man låter sin egen nyfikenhet på livet leda vägen. Det är då det är som mest spännande.
Malta är Malta. Malta är mela. Malta är limbo. Men Malta är också vad man gör det till. Det får man inte glömma.
Känslorna för Malta kommer och går. Mest svär man. Sen när solen skiner och temperaturen klättrar över 20-strecket i december så tänker man: "det här är fan inte så tokigt ändå". I alla fall inte för ett år eller två.
Jag ser Malta som ett limboland. En mellanstation i livets resa. Och en upplevelse som man ofta har svårt att få grepp på.
Det känns lite overkligt alltsammans. Som om man var med i en dokusåpa. Typ Robinson Malta. Man umgås med i stort sett samma människor dag ut och dag in (upplagt för intriger!) och försöker "överleva" på en minst sagt begränsad ö. Det har ju förstås sina nackdelar, men ska man se det positivt så är det kanske också en once-in-a-lifetime-opportunity. En upplevelse som aldrig kommer igen och som man därför aldrig glömmer.
En av de bästa känslorna i livet är "vad som helst kan hända" - när man inte vet hur nästa dag, nästa månad, nästa år, ska se ut. När man låter sin egen nyfikenhet på livet leda vägen. Det är då det är som mest spännande.
Malta är Malta. Malta är mela. Malta är limbo. Men Malta är också vad man gör det till. Det får man inte glömma.
onsdag 5 december 2007
Bad boy - städfirman
“Bad Boy, bad boy, whatu gonna do, whatu gonna do when they clean for u”
Vi har en städfirma på företaget. Städfirman heter Bad Boy. Namnet är logiskt då det omedelbart för tankarna till städning.
Att se städarna på Bad Boy i aktion för dock inte direkt tankarna till städning. De är inte de mest effektiva små arbetsmyror man har sett. Snarare ganska långt från vår hyperaktiva, vettvilliga, schizofrena, bulgariska städerska. En städerska som alltid har någon att prata med, men oftast sig själv.
Hon brukar säga att hon har två universitetsutbildningar och att det är så mycket sopor överallt. Sopor på bulgarisk-engelska heter ”garrrbitchi”, det är det ordet hon säger mest. Att hon klagar över sopor kan man förstå, men jag vet inte vad annars man kan vänta sig stöta på som städerska. Städning har aldrig varit en dans på rosor, mer en dans kring sopor.
Jag vet faktiskt inte hur mycket hon vet om städning. När man ser henne moppa mattorna så börjar man ju undra.
Vi har en städfirma på företaget. Städfirman heter Bad Boy. Namnet är logiskt då det omedelbart för tankarna till städning.
Att se städarna på Bad Boy i aktion för dock inte direkt tankarna till städning. De är inte de mest effektiva små arbetsmyror man har sett. Snarare ganska långt från vår hyperaktiva, vettvilliga, schizofrena, bulgariska städerska. En städerska som alltid har någon att prata med, men oftast sig själv.
Hon brukar säga att hon har två universitetsutbildningar och att det är så mycket sopor överallt. Sopor på bulgarisk-engelska heter ”garrrbitchi”, det är det ordet hon säger mest. Att hon klagar över sopor kan man förstå, men jag vet inte vad annars man kan vänta sig stöta på som städerska. Städning har aldrig varit en dans på rosor, mer en dans kring sopor.
Jag vet faktiskt inte hur mycket hon vet om städning. När man ser henne moppa mattorna så börjar man ju undra.
söndag 2 december 2007
En gång när jag åkte buss...
En gång när jag åkte buss till jobbet så hade chauffören satt upp tre små tavlor ovanför förarplatsen. En på en Leylandbuss, en på Jesus, och en på honom själv. Är det det treenigheten handlar om?
Mamma/flickvän, flickvän/mamma - på Malta detsamma?
Malteser bor hemma länge. Oftast tills de gifter sig. Den maltesiske mannen behöver nämligen någon som tar hand om honom. Någon som tvättar, diskar, städar, lagar mat, och andra hushållsmässiga (och icke-hushållsmässiga) behov. Den maltesiske mannen vill koncentrera sig på sitt jobb. Eller på att göra sånt som är roligt. Som att tvätta bilen.
Så den maltesiske mannen lär sig inte ens hur man kokar vatten. Han kan inte stryka sin skjorta. Han vet inte vad som ska in i 40 grader och vad som ska in i 60.
För när den maltesiska mannen träffat den rätta så har han någon som tar över mammarollen. Som ser till att maten står på bordet när han kommer hem. Som tvättar och stryker hans kläder. Som tar hand om honom.
Könsrollerna är sedan urminnes tider cementerade. Till den maltesiske mannens fördel verkar det som. Men det är kanske inte så här överallt. Det kanske finns "jämlika" och "moderna" förhållanden även på Malta. Det kanske bara är jag som målar upp en massa negativa nidbilder av malteserna. Det kanske bara är jag som är en jävla gnällspik?
Då ber jag om ursäkt för det.
Så den maltesiske mannen lär sig inte ens hur man kokar vatten. Han kan inte stryka sin skjorta. Han vet inte vad som ska in i 40 grader och vad som ska in i 60.
För när den maltesiska mannen träffat den rätta så har han någon som tar över mammarollen. Som ser till att maten står på bordet när han kommer hem. Som tvättar och stryker hans kläder. Som tar hand om honom.
Könsrollerna är sedan urminnes tider cementerade. Till den maltesiske mannens fördel verkar det som. Men det är kanske inte så här överallt. Det kanske finns "jämlika" och "moderna" förhållanden även på Malta. Det kanske bara är jag som målar upp en massa negativa nidbilder av malteserna. Det kanske bara är jag som är en jävla gnällspik?
Då ber jag om ursäkt för det.
Malteser och bilar del femtioelva
Malteser gillar sina bilar. Man polerar och donar och putsar dagligen på allt ifrån lyxiga Lamborghinis till gamla Golfar. Bilen är viktig. Det är den som tar en från hemmet till...till...ja var som helst. Till och med till pastizzerian runt hörnet!
Malteserna tycker även om att sitta i sina bilar. Även när de inte rör sig. Några gånger när jag vacklat hem från Paceville har jag nästan fått hjärtklappning när jag passerat en bil och sett en liten stirrande maltes i den! Och jag har inte varit så packad att jag sett i syne...
Jag tycker man kan se det lite överallt. Folk som sitter i sin parkerade bil. Jag vet inte vad de gör där inne. Det verkar inte så underhållande i alla fall. Och alla kan ju inte sitta och vänta på någon. (Är det kanske ett manuellt anti-inbrottssystem? - Markus J)
Kanske de sitter och laddar upp inför nästa åktur. Kanske bilen har en lugnande effekt på dem. Kanske det är deras sätt att känna frihet.
Malteserna tycker även om att sitta i sina bilar. Även när de inte rör sig. Några gånger när jag vacklat hem från Paceville har jag nästan fått hjärtklappning när jag passerat en bil och sett en liten stirrande maltes i den! Och jag har inte varit så packad att jag sett i syne...
Jag tycker man kan se det lite överallt. Folk som sitter i sin parkerade bil. Jag vet inte vad de gör där inne. Det verkar inte så underhållande i alla fall. Och alla kan ju inte sitta och vänta på någon. (Är det kanske ett manuellt anti-inbrottssystem? - Markus J)
Kanske de sitter och laddar upp inför nästa åktur. Kanske bilen har en lugnande effekt på dem. Kanske det är deras sätt att känna frihet.
Ödmjuk rappare sökes
Jag är alltätare när det gäller musik. Tycker det kan finnas något spännande att hämta i nästan varje genre. Dansband och electronica undantaget kanske.
Nu har lyssnat en del på den fete hitmakaren Timbalands senaste. Han har minst en megakändis på varje spår och fingertoppskänsla för slående beats. Det finns mycket bra där och jag är impad av hans hit-hittarförmåga, men när jag hör honom rappa på "Oh, Timbaland" så suckar jag lite.
Varför ska det alltid vara så mycket "jag är bra, du är kass, jag är vass, du bor på dass" -feeling. Har alla rappare ett gäng snubbar de vill hämnas på? Från de gamla goda gangstadagarna då de åkte runt i bilar utan stötdämpare och gjorde drive-bys på konkurrerande knarklangare (ursäkta fördomsfullheten i detta)...
Ett exempel från Oh, Timbaland: "Dont ever talk bad about me,U jus might make me mad, N a jus might c u sumwhere, N brake ur ass in half," eller "Whatcha know bout me dog,Not a damn thing, Gotta problem u can c me in da streets dog, Am on 1 man game, Dont take this lightly, If a want u dead its done, A can make dat hype n b cuts, Nigga ma bread is long".
Ytterligare en klassiker: "Now am in a whole nother zone, U can let me do me, U can do u, O get popped in ya door, Hit love on the verge 2 da block, So recognize da game, Timbaland aint gonna run nowhere baby, Timbaland got private planes,".
Det verkar som om de har mycket att ge igen för, rapstjärnorna (i alla fall de som är så kallat "mainstream"). De vill helt enkelt skriva låtar med budskapet "se på mig, fan va cool jag är nu, se på dig, du är en riktig loser du!". Sen gör man videos med en massa bling-bling och sexiga mulatter i hotpants filmade med en golvkamera och säger "kaching! (eller "I am rich, beatch!".)
Det är förstås inte bara Timbaland som rappar om hur förträfflig och rik han är. En klassisk line som jag hört från flera olika artister är att de sjunger - "I am respected from X to X" (några platser som ligger långt ifrån varandra och rimmar). Blir lite töntigt i längden tycker jag.
Det hela handlar uppenbarligen om Attityd! Ska man vara snäll kan man kalla det Bra Självförtroende! Ska man vara jag så kan man kalla det Egotripp.
Sen ska det ju sägas att det finns rappare som skriver texter som handlar om annat än deras egen förträfflighet. Heder åt dem! Tips på hiphop med "vettiga" texter emottages tacksamt.
Det där var mina 50 cent om hiphopvärlden. Tillbaka till Malta nu, I promise.
Nu har lyssnat en del på den fete hitmakaren Timbalands senaste. Han har minst en megakändis på varje spår och fingertoppskänsla för slående beats. Det finns mycket bra där och jag är impad av hans hit-hittarförmåga, men när jag hör honom rappa på "Oh, Timbaland" så suckar jag lite.
Varför ska det alltid vara så mycket "jag är bra, du är kass, jag är vass, du bor på dass" -feeling. Har alla rappare ett gäng snubbar de vill hämnas på? Från de gamla goda gangstadagarna då de åkte runt i bilar utan stötdämpare och gjorde drive-bys på konkurrerande knarklangare (ursäkta fördomsfullheten i detta)...
Ett exempel från Oh, Timbaland: "Dont ever talk bad about me,U jus might make me mad, N a jus might c u sumwhere, N brake ur ass in half," eller "Whatcha know bout me dog,Not a damn thing, Gotta problem u can c me in da streets dog, Am on 1 man game, Dont take this lightly, If a want u dead its done, A can make dat hype n b cuts, Nigga ma bread is long".
Ytterligare en klassiker: "Now am in a whole nother zone, U can let me do me, U can do u, O get popped in ya door, Hit love on the verge 2 da block, So recognize da game, Timbaland aint gonna run nowhere baby, Timbaland got private planes,".
Det verkar som om de har mycket att ge igen för, rapstjärnorna (i alla fall de som är så kallat "mainstream"). De vill helt enkelt skriva låtar med budskapet "se på mig, fan va cool jag är nu, se på dig, du är en riktig loser du!". Sen gör man videos med en massa bling-bling och sexiga mulatter i hotpants filmade med en golvkamera och säger "kaching! (eller "I am rich, beatch!".)
Det är förstås inte bara Timbaland som rappar om hur förträfflig och rik han är. En klassisk line som jag hört från flera olika artister är att de sjunger - "I am respected from X to X" (några platser som ligger långt ifrån varandra och rimmar). Blir lite töntigt i längden tycker jag.
Det hela handlar uppenbarligen om Attityd! Ska man vara snäll kan man kalla det Bra Självförtroende! Ska man vara jag så kan man kalla det Egotripp.
Sen ska det ju sägas att det finns rappare som skriver texter som handlar om annat än deras egen förträfflighet. Heder åt dem! Tips på hiphop med "vettiga" texter emottages tacksamt.
Det där var mina 50 cent om hiphopvärlden. Tillbaka till Malta nu, I promise.
Malta is the world!
Malta har allt. Varför skulle man vilja resa någonstans? För att inte tala om att bosätta sig utanför denna fantastiska lilla ö (Gozo och Comina undantagna förstås!). Gräset är inte grönare än på Malta menar malteserna. Jag blir konfunderad. Malta är ju beigt, inte grönt.
Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.
Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta "tänk" i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.
Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.
Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.
Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta "tänk" i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.
Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)