Malta har allt. Varför skulle man vilja resa någonstans? För att inte tala om att bosätta sig utanför denna fantastiska lilla ö (Gozo och Comina undantagna förstås!). Gräset är inte grönare än på Malta menar malteserna. Jag blir konfunderad. Malta är ju beigt, inte grönt.
Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.
Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta "tänk" i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.
Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar