Väldigt beigt

Idag var jag inte bakfull. Så jag gick till gymmet. Där hade de "hälsodag" där de bjöd på snittar, juice och proteindrycker. Fint initiativ, men det var rätt tomt ändå där ändå.

De som jobbar där sprider ut sig rätt väl på trevlighetsskalan. En kille är ständigt skitsur och vill alltid att man ska visa sitt gymkort så man inte är en snyltgäst. Om han inte har sämre minne än en guldfisk med alzheimers så lär han ju komma igång en. Eller?

En snubbe säger hej minst fyrtio gånger och frågar hur man mår. Han är så oerhört glad. Heder åt honom. En annan snubbe var väldigt trevlig när jag köpte mitt gymkort. Han ville ingenting hellre än att hitta ett spelbolagsjobb eftersom det är så mycket bättre betalt än andra jobb här. Jag önskade honom lycka till.

Sen dess har han dock varit väldigt vresig. Vet inte om han är frustrerad över sin status som "gymanställd" eller om han förväntade sig att jag skulle fixa ett jobb åt honom och att det var därför han var trevlig när jag köpte kortet. Malteser är inte som exempelvis amerikaner när det gäller service mind. Här gör man sig inte till. Är man förbannad så kommer du som kund att märka det. I USA kan man kassörskan ha sitt livs sämsta dag och ändå packa kassarna åt dig med ett stort smile och kalla dig "Sir".

Efter gymmet så satt jag mig på balkongen med en kaffe och tittade ut över Malta. "Fan, va beigt det är", tänkte jag. Alla byggnader är beiga eller vita. Vilket är rätt trist. Fram med färgburkarna! Kör turkost, lila, rosa, och gult. Ja, gör vad som helst så det inte blir så j-vla beigt.
Usch, nu klagar jag igen. Är det allt jag gör? Nästa inlägg ska bli gladare, I promise.