Min maltesiska lägenhets beskaffenhet

"I'll pick you up at eleven tirrty. It is a beautifully finished seafront aparrtment. Only too tirrty pounds per month."

Så kan det låta om du får ett samtal från en maltesisk mäklare. Det finns gott om mäklare förstås, men jargongen är densamma. Alla lägenheter är lyxigt möblerade på papper, men kan se ut som en knarkarkvart i verkligheten. Eller i alla fall en tantkvart. Det är inte helt lätt att hitta något bra här. Speciellt om man inte vill ha en korridor.

Det verkar nämligen som de flesta maltesiska lägenheter är beskaffade med näst intill oändliga korridorer. Jag har en. Det känns som ett 60-meterslopp att ta sig från köket till sovrummet. Bra konditionsträning kanske.

Jag har två balkonger. En lång och tunn och en som bara är liten. Min trappuppgång har ett fetmafilter som gör att för överviktiga personer kan glömma att hälsa på. Om de inte vågar ta hissen förstås. Den verkar å andra sidan ha AI. Alltså artificiell intelligens. Vilket i det här fallet betyder att den fungerar när den är på humör.

Jag har två badrum. Ett där man inte kan öppna dörren helt för att den slår mot handfatet och ett utan dörr. Det är inte så att det har varit en dörr där förut, det är helt enkelt inte dörranpassat. Istället har jag "draperier". Trevligt.

Varför tog jag då den här lägenheten? Akutbeslut? Nej, jag hann se uppåt tio stycken innan kontraktet skrevs på. Svaret är att den har en viss charm. Möblerna är trevliga, den är full av fönster och därför ljus. Den ligger i St Julians och det är nära till restauranger och nattklubbar, tennisbanor och fotbollsplaner. Priset är överkomligt och min hyresvärd fixar allt man frågar om. Dessutom bor det ingen annan i huset så jag kan spela gitarr eller stereon så högt jag vill när jag vill.

Kommer jag att bo kvar? Får se. Ska nog ta en vända och se vad som finns. Kanske hittar något som inte ligger bredvid en byggarbetsplats så man inte väcks på lördagsmorgnar. Om det nu går vill säga.