söndag 2 mars 2008

Tut tut tut

Malteser älskar oväsen. Nu när det närmar sig val (en dåre mot en annan, enligt mina tenniskollegor) så tutas det ihärdigt var man än går. Man varvar dessa hemska bilsymfonier med smällare som låter som världskrigsanpassade bomber. För er som varit här på sommaren vet hur de smäller hela dagarna. Jag förstår dock fortfarande inte varför, men mina intelligenta bloggläsare kanske kan upplysa mig? (dock kan en maltes handlingar sällan förklaras med logik).

När jag spelade tennis i Pembroke idag var det någon sorts politiskt halabaloo inte långt därifrån. Det var arbetarpartiet som höll igång och de var inte tysta precis. Rena lynchmobben. Enligt en av mina maltesiska vänner är de emot EU och stora utländska bolag som flyttar Malta. Utan att vara ett dugg insatt i Maltas politiska värld så tycker jag det verkar rätt korkat. Vad skulle de överleva på utan alla utländska bolag som kommer hit och pröjsar skatt? Malteserna är ju inte direkt världsmästare på skatteindrivning när det gäller de infödda. Men å andra sidan så är det inte första gången man hör om malteser som beter sig korkat.

Då jag jobbade som politisk journalist i USA skulle jag gärna vara lite mer insatt i maltesvalet. Problemet är bara att 90% av all information som landar i brevlådan är på maltesiska. Och det enda jag kan är typ mella och al barra.

Nästa helg är det alltså val. Kommer säkert vara helt galet på gatorna. Antalet som röstar här brukar vara diktatoriskt högt. Runt 95% och ibland högre. Valet är uppenbarligen något som berör malteserna. Blir det arbetarpartiet som vinner så kanske det är slutet på Maltaepoken för alla spelbolag på ön (företagsskatterna beräknas exempelvis höjas rejält). Och då kanske man måste flytta härifrån.

Det vore ju andra sidan ingen större katastrof.

1 kommentar:

Joakim Nilsson sa...

Så länge det finns en anledning att festa, supa och göra oväsen så spelar det ingen större roll om det handlar om politik, fotbolls-vm eller söndagsmässa i kyrkan... se hur kul de har här: http://thelunch.blogspot.com/2008/03/thank-you-mr-gonzi.html