Risigt a la Malta finns numera på jonaswrites.com

För er som hittat hit sent eller inte hängt med i svängarna eller bara vill ha mer Risigt á la Malta så fortsätter alltså äventyret på www.jonaswrites.com

Häng med!

Att sitta utanför sitt hus

Det gör malteserna ofta. När det inte är thunderstorms i alla fall. Familjen i huset bredvid måste hata att vara inomhus. De ser lite halvmongo ut om jag ska vara ärlig. Och så har de säkert såna där maltesmöbler som får en kackerlacka att gråta.

Vill du bli blöt?

Om man vill bli blöt så är Malta en bra plats. Här finns havet alltid nära. Och en ibland en massa förbannat regnvatten som rinner ner för backarna och sunkar till de finaste av flipflops. Här är man världssämst på bortledande av regnvatten. Plask, plask, plask. Svordom, svordom, svordom.

I huset där jag bor är man dock världbäst på strömavbrott. Får ständigt springa ner för trapporna och slå på säkringen igen. Och så får man ställa om väckarklockorna. Igen, igen, igen, och igen. Kära läsare: när är det sämsta tillfället för strömmen att gå?

Jag ger upp

Maltabloggen tar en paus. Jag har klagat tillräckligt för stunden. Men kolla gärna in www.kalasblogg.se/category/copywriting/ för nya inlägg om allt möjligt (tyngdpunkten på kommunikation/copywriting). Bloggen är en del av ett mäktigt bloggkollektiv så där finns mycket intressant att läsa om medier, film, musik, interaktion, programmering, och mycket annat gott.

Ha det! /J

Pace vill(e) man till en början - Malta för dummies kap 1

Det är i Paceville, i närheten av St Julians, som man super skallen av sig. Speciellt om man är spelbolagsanställd eller språkstudent. Paceville är som ett mini-Ibiza fullt av tinnitusframkallande, housedundrande nattklubbar där du hittar horder av svettiga tonåringar med pudelfrisyrer och kläder som får hororna i Msida att rodna.

I Paceville hittar du som sagt också de som tjänat stora summor pengar i spelbranschen, exempelvis affiliatesajtstartare som har så mycket pengar att de gör vip-bord och skumpa till ett vardagsnöje. Här har du dolce vita-killarna som fläker ut sina sedlar i samma takt som många lyckosökande unga kvinnor flockar dit för så lite som en bris av härligt stekig livsnjutaranda.

I Paceville ser du också shotbrickor passera mellan händerna på de unga och partygalna samtidigt som någon dokumenterar allt ggr.3 med sin mobilkamera för att kunna föreviga denna fantastiska (men dock kuslikt deja-vu-framkallande) kväll på allas vår fejsbok. På fejsboken kommenteras sedan bilderna med Shakespeareeansk prosa som "hur full kan man bli? :-) lol".

I Paceville hittar du också Eau de Urine, den mustigt manliga doft som uppstår efter att 150 fulla killar pissat i ett och samma gathörn. Och söker du efter kulinariska upplevelser så finns det så flottiga pizzaslicar att man undrar om poängen är att det ska vara mat och dryck i samma produkt.

Paceville kan för det tränade och luttrade ögat verka ganska osmakligt. Men då ska du ha en sak i åtanke...drinkarna är förbannat billiga.

Fet, fetare, maltes?

Spelade tennis i Marsa igår kl 5:30. Det var så varmt att flugorna flämtade. Efteråt gick vi till poolen. Tror aldrig jag sett så många feta ungar i en och samma vatten förut. Var bisarrt stora plumsar. Var ju inte bara ungarna som var feta förstås, malteserna ligger inte i världstopp i mycket, men fetma kan dem. Och de håller sig på topp genom att lägga en pastizzeria inom 100 m räckhåll, oavsett var du befinner dig.

Tyckte synd om barnen i alla fall. All den där extrahuden kanske inte gör så mycket skillnad nu, men sen kommer de att lida av den.

När ska den hälsovågen anlända till stenen? I Sverige överdoserar vi fullkorn, vilket kanske inte heller är så väldigt nyttigt, men säkert bättre än fett och socker. Väntar spänt på att fullkorneriorna ska komma till Stureplan.

Jag åker inte buss

Va fasen har de inte AC i bussarna på Malta för? Jag förstår att de gamla skrothögarna som bara turister kan tycka är charmiga inte har den senaste utrustningen, men de nyare modellerna? Stoppa in en fläkt eller något. Måste jag säga till om allt?

Har bussvägrat länge nu. Fast det skiter de nog i.

Watch this space!

Den här Maltabloggen har stagnerat lite på grund av tidsbrist och kanske för att jag trivs bättre på Malta nu än tidigare :-) Fortfarande har jag ju en massa funderingar som jag måste få ner och därför är en annan blogg på g. Jag hoppas den kommer att locka minst lika många läsare som den här har gjort. Om ca två veckor ska den vara uppe. Länk kommer självklart postas här. Kjam!

Kattfnatt

Igår när jag skulle gå hem från jobbet så hände något märkligt. Jag gick på Tonna street i Sliema och utanför ett Townhouse mötte jag en tant som sa att en katt sprungit in i en hennes hem. Hon frågade om jag kunde vara vänlig att plocka ut den.

Vips så stod jag på knäna och tittade under en säng efter katten. Tanten fortsatte: "Can you look under the other bed, please?", "Can you look in the bathroom, please?", "Can you look on the terrace, please?", "Can you look in the kitchen, please?". Det lät som en lärobok i engelska.

Ingenstans såg jag någon kattstackare, men tanten verkade fortfarande vettskrämd. Till slut så sa jag att katten nog hoppat ut igen och jag var tvungen att gå. Då tackade hon mig och så gick jag.

Katt eller inte? You tell me.

Bom-bom-båten

Och så kommer då båten. Båten med fyrverkerierna som låter som ett tredje världskrig. Som fyras av mitt på ljusa dagen. Som skrämmer skiten ur barn, djur och vuxna. Och min fråga är bara: till vilken nytta?

Varför ska det smälla hela dagarna? Vem får ut något av en stor smäll och ett rökmoln? Vill malteserna påminnas om tiden då de var under attack? Och de som var med då måste ju sätta hjärtat i halsgropen varje gång det smäller.

Jag är en stor fan av sunt förnuft. Är en tradition poänglös så lägg ned den! Varför fortsätta med något som uppenbarligen är ganska puckat?

Jag börjar gilla Malta mer och mer. Har funnit min plats här. Men vissa saker kan fortfarande få mig att vilja slå huvudet i väggen och den där "bombbåten" är en sådan. Mängden bilar en annan, men det har jag ju tjatat om tidigare.

Snälla malteser, er ö har en fantastisk potential. Använd den! Och börja då gärna med att använda hjärnan...

Breda malteser, smala gator

När jag gick till jobbet idag så hände det flera gånger att en maltes stod mitt i gatan och inte gjorde den minsta ansträngning att flytta på sig för att underlätta min passering. Gatorna är inte breda här, medan malteserna oftast är det. Detta kan vara ganska irriterande när det är 33 grader varmt. Varför denna no-move-policy?

Malteser och fåglar del 2

Malteser verkar ha ett märkligt förhållande till fåglar (ni kommer väl ihåg det där med "En fågel i handen"?). De som de inte skjuter avgudar de. Många verkar ha fåglar som husdjur dessutom. Idag frågade jag min kollega Etienne vad han gjorde i helgen. Han sa att han såg fotbollsmatchen hemma hos en polare och att de sedan lekte med hans anka. Ankan är tydligen polarens husdjur.

Jag är fascinerad och förundrad.

Frisyren inbakt, vi steker

För de som inte vet vad en "stekare" är så rekommenderar jag denna förklaring: http://www.youtube.com/watch?v=cEzQNYjD2Gk

Bättre en fågel i handen än tio i skogen

Bättre en fågel i handen än tio i skogen är ett ordspråk som betyder att det kan vara bättre att ha litegrann som man verkligen är säker på att man har, än mycket som man bara hoppas på.

I måndags kväll såg jag den verkliga applikationen av detta då en korpulent maltes i badshorts vandrade runt längs klipporna med en levande fågel i handen. Jag satt och åt på en uteservering mittemot Snoopys och bevittnade detta spektakel under typ en halvtimme. När jag gick höll han fortfarande i fågeln som sprattlade till då och då.

Nu undrar jag dock vad det är som är så speciellt med att ha en fågel i handen. Och särskilt schysst mot fågeln är det inte.

Stick no bill

Turistande vänner förvandlar en själv till turist. Nu när min kompis Josefin är här vill man ju vara en god värd och visa lite av ön. Igår blev det en hop-on hop-off-buss genom norra Malta. Det var kanske inte spektakulärt, men ganska grönt och trevligt. Sitter man på taket så fläktar det dessutom bra, men man får akta sig för att få ögat utstucket av nedhängande trädgrenar. Busschaffisen borde skrika "ducka" ibland tycker jag.

I Mosta såg jag skylten "stick no bill" på ett av husen. Vad betyder nu detta? Betyder det att man inte ska fästa en räkning/sedel där? Varför skulle man vilja det? Och varför skulle man inte göra det? Det skulle i och för sig vara skönt på den egna brevlådan så man slipper räkningar...

Mdina gjorde skäl för sitt namn som den tysta staden. Rätt mysigt ställe faktiskt, men en timme där räcker känns det som. Speciellt när man varit där en gång tidigare.

Golden bay var som väntat packad. Men det är alltid kul att ta en kaffe och tittade på konstiga badutstyrslar. En tant hade klätt sig obehagligt lik clownen Bozo exempelvis. Ibland undrar man om speglar är en bristvara här på ön.

Nu har jag gjort både norra och södra Malta-turen i alla fall. Bara Gozo kvar i stort sett. Jo, jag vet, jag borde skämmas...

Så här dum är jag

Imorse när jag gick upp fick jag för mig att kolla på min resebekräftelse till Sverige. Där stod det att jag bokat Malta - Göteborg tur och retur. Problemet var att jag trodde jag bokat Malta - Stockholm tur och retur.

Hjärtat började slå snabbare och jag tänkte "fan, fan, fan, fan, fan, hur kunde jag boka så in i helvete fel?". Jag satte mig omedelbart och skrev följande till bolaget jag bokade med:

"Hej,

Jag fick hjärnsläpp och lyckades boka en resa Malta-Göteborg tur och retur istället för Stockholm-Malta tur och retur. Fråga mig inte hur. Skulle det på något sätt kunna gå att boka om biljetten?

Ber som hemskt mycket om ursäkt för min idioti. Mitt ordernr är xxx. (här skrev jag ordernumret)

Hoppas vi kan lösa detta på ett bra sätt. Jag gillar er sajt och har använt den många gånger för bokningar." (Det sista fjäsket är ju bra om man förväntar sig hjälp).

Sedan öppnade jag upp min pdf som jag fått med bokningen och såg att jag faktiskt bokat Malta-Sthlm. Långsamt gick det upp för mig att Danne som skrivit ut bokningen hade ändrat i bekräftelsen för att spela ett spratt mot den kära copywritern. Något lättad skrev jag följande:

"Hej igen,

Ni kan ignorera mitt mejl om ombokning. En av mina kollegor på jobbet bytte Stockholm mot Göteborg när han skulle skriva ut resebekräftelsen åt mig. Såg det inte förrän nu.

PS. Dagens lärdom: kolla inte viktiga dokument innan hjärnan vaknat ordentligt DS.

Hoppas ni fick ett gott skratt åt detta. Det fick jag.

Mvh,
Jonas"

Woody woolen - allt och inget

Jag var in i en av småaffärerna (där man ser en dörr, men inte har en blekaste om vad som kan finnas bakom) i den stora backen från St Julians till Sliema (Manuel Dimech). Affären hette av någon säkerligen väldigt spännande anledning Woody woolen. Den var stor som en garderob och fullpackad av grejer. Där fanns det allt, men samtidigt inget. I alla fall inget du vill ha om du inte är mentalpatient eller bara sorglig.

Gamla kläder, leksaker, ett par galgar, nån miniräknare som säkerligen var modern...år 1984. Lådorna var dammiga och tanten bakom "disken" såg ut att ha ätit sömnpiller till lunch. Nyfiken som jag är så plockade jag fram en minikeyboard och frågade vad den kostade. 15 euro sa tanten, men hon kunde inte garantera att den skulle fungera.

Kort därefter tackade jag för mig och gick. Lägg namnet Woody Woolen på minnet. Det kan vara nästa stora prylkedja. Jag har redan ett namn för den: "Crap R´Us".

Malta är fascinerande. Mycket fascinerande.

Tvätta dina påsar och spara en cent

För några dagar sedan när jag gick från jobbet såg jag att nån hade hängt ut plastpåsar på balkongen för att torka. Ni vet såna där billiga man får på supermarketen. Såna som får en vanlig ICA-kasse att verka gjord av pansar.

Varför hänger nu påsarna på tork kan man fråga? Hade de tvättat påsarna? Var de smutsiga och hur blev de det? Vad ska de använda alla påsar till? Slutsatsen är att det är synd om de som har så dåligt ställt att de inte har råd att köpa plastpåsar.

Ny lägenhet, inkl kraxande demon-tant

Jag har en ny lägenhet i Sliema som jag trivs som fisken i. Det finns bara en nackdel egentligen. Det är att någonstans i närheten (troligtvis huset bakom) så bor det en tant som kraxar som en kråka och börjar med det runt kl 7 på morgonen. Jag har aldrig hört något värre. Hon skriker verkligen. Som en demon. Som bitterheten förkroppsligad. Rösten skär igenom väggar, dubbelglasade dörrar, hörlurar, ja allt.

Jag är faktiskt sugen på att köpa en bössa och skjuta henne. Honestly.

Därför kanske mitt nästa inlägg kommer från Maltafängelset. Så ni vet.

Börjar jag bli maltes?

Helt plötsligt funderar jag på att köpa både lägenhet och bil...hmmm...ska se vad som händer om jag slår huvudet i väggen igen.

I am an agent, how may I help you

Long time, no blogging. Har varit för mycket jobb på sistone så bloggen har fått lida. För mycket jobb och för mycket lägenhetstittande. Har sett kring 15-20 lägenheter och fortfarande inte hittat något som jag tycker är bättre än det jag har. Lite tröstlöst känns det. Men, men skam den som ger sig.

I lördags försökte jag mig på ett nytt spår. Att ringa på annonser i Malta Times. Med hjälp av min bilburne kollega Etienne blev det en vända, dock utan att hitta något inflyttningsvärt. Egentligen blev det bara att vi tittade på två lägenheter eftersom det man ofta hör när man ringer är: "Sorry, that apartment is rented, but I am an agent, how can I help you?". Och då sitter man där till slut med fem olika mäklare som visar samma lägenheter.

De två mäklare jag varit kring med mest är nog hemskt trötta på mig. Alltid är det något fel. För mörkt, usla möbler, ingen terrass, etc. Man måste väl kompromissa, men samtidigt ha tålamod, för att hitta något riktigt bra.

Det tar på krafterna att åka runt och titta också. Man blir helt vilsen till slut. Och då orkar man inte ta beslut heller.

Eller så är det själva parkerandet som tär...runt, runt, runt, runt, runt....

Tysken.

Jag har skrivit över hundra inlägg utan att nämna tysken. Märkligt. Restaurangen Little Things mittemot Pizza Hut i St Julians har blivit lite av ett stammisställe för mig, Danne och Björn. Det är en av de få trevliga, personliga, familjeägda restauranger som finns på den här delen av ön. Gillar man schnitzel och öl är det en höjdare.

Little Things drivs av Heike och Torsten, ett tyskt par som bott på Malta i 13 år. Torsten är kock och Heike sköter beställningar, servering och betalningar. Torsten spenderar nog sällan ett matlaggningspass utan att få i sig ett tiotal öl eller mer. Han är alltid glad och snackig och kan laga god mat trots brist på blod i alkoholomloppet.

Heike är lite mer blyg, men tyskt korrekt och så har hon en riktigt go tysk-engelsk brytning. De två senaste gångerna vi var där så bjöd Torsten på väldigt fin akvavit, vilket var en trevlig bonus. Är det inte så stressigt kan han dra fram laptopen och visa sin digra musiksamling som av någon anledning innehåller ca 94% irländsk folkrock, 5% tysk pop och 1% Peps Persson.

Gillar ni husmanskost und Deutsches bier so müssen Sie Little Things probieren.

Tickets for free

Idag är det Björns sista heldag på Malta så vi bestämde oss för att ta en turistbuss runt södra delen av ön. Det var vi och en massa överviktiga pensionärer, alltså som det ska vara på turistbussar.

Det var en lyckad resa då vare sig jag, Björn eller Danne har sett så mycket av ön. Några små lustigheter händer ju dagligen på Malta och så även för denna resa. En var när Danne skulle fixa biljetter till bussen vid ett av de små båsen vid the Strand. Danne sa: "Can I have tickets for three, please". Och damen svarade att biljetterna faktiskt kostar pengar. När malteser uttalar "th" så blir det ju alltid bara "t" och inget läspljud. Som i "two tirrty" eller "trree". Å andra sidan så borde hon ju fatta att man inte går fram och säger att man vill ha biljetterna gratis. Det är lite extremt, även i prutglada länder. Skulle man fråga efter tre biljetter på maltesiskt vis i andra anglosaxiskt talande länder så skulle de säkert säga att de inte har biljetter för träd.

En annan rolig sak vi såg var en stor tunna utanför fiskesbyn Marsaxlokk där det stod "Fish and fish". De tyckte kanske tyckte det var tråkigt att bara skriva "Fish"...

Att vara public toilet-vakt måste verkligen vara ett skitjobb. Men han som sköter om toaletterna vid bussarna i ovan nämnda fiskeby verkar skita fullständigt i sitt uppdrag. Trots att han glatt tog emot dricks så var toaletterna ganska vidriga och det luktade verkligen skit. Men, men, skit samma. (Ursäkta ordvitsandet.)

Inlägg 100! (Bjud mig på en öl vet ja!)

Vem kunde tro att jag skulle orka skriva hundra inlägg? Inte jag i alla fall. Skål på mig!

Lägenhetsjakten fortsätter förresten. Får se allt mellan himmel och helvete. Himmeln är dyr som juveler och helvetet är...ja, helvetet. Det mesta jag får se har en byggnadsarbetsplats som granne, 311 rum och fyra balkonger med utsikt mot:

A: Tegelvägg.
B: Konfunderad och arg maltestant i lägenhetshus mittemot
C: Byggarbetsplats
D: Tegelvägg

Det värsta är att mäklarstackarna får åka 200 varv runt runt för att hitta en parkering. (Malta: vi ger bilkön ett ansikte).

Nåja, imorgon är en annan dag som schlagerfjanten Christer Björkman sjöng. Mitt tips är att den är rätt lik den här.

Misslyckat Tetrisspel

På vägen till jobbet påpekade Danne att den maltesiska byggkonsten kunde liknas vid ett Tetrisspel som gått fel. Klossarna passar inte ihop liksom. Tyckte kommentaren var träffande och ville dela med mig till er, mina kära läsare.

Se upp för barnvagnar!

Lunch på Jubilee. Vi sitter vid ett bord och väntar på vår mat. 5 meter bort, vid baren, så faller en barnvagn från taket med en rejäl smäll. Ingen skadar sig som tur är, många gäster är småchockade och några bara skrattar åt eländet.

Vad är det nu jag sagt om Malta? ALLT hänger på en rostig spik.

Jag rekommenderar er att hålla ett oroligt öga mot taket nästa gång ni äter där. Det där picknickbordet skulle i alla fall inte jag vilja ha i skallen.

Jakten har börjat

Nu har jakten börjat. Jakten efter en ny lägenhet. Och med ny så menar jag ny. Ingen gammal maltesgrotta med möbler från andra världskriget där allt hänger på en rostig spik. Utan någonting fräscht. Något nytt.

Den jag har är ingen katastrof i och för sig. Men den har 60 meter korridor, ett badrum utan dörr, och en trappuppgång som är smalare än Kate Moss. Jag vill inte fortsätta min diskriminering av feta människor, jag vill välkomna folk med öppna armar.

Så nu åker jag Malta runt (eller nja, Sliema och St Julians) för att hitta en go lya. Första turen skedde idag. Mäklaren hämtade mig i Spinn-Ola och så åkte vi 500 meter (ett så kallat maltesiskt maraton) till en gata inte långt från där jag bor nu. Den var fint på alla sätt, plasmateve, snygga möbler och så, men rätt mörk. Mörker kan jag få i Sverige.

Har sett en del fina seafront-lägenheter med fantastiska utsikter. De kan vara bra på alla sätt utom att man snavar över rottingmöbler som gör sig bättre på mormors uteplats än i en lägenhet för x antal tusenlappar i månaden. Varför inte köpa nya möbler/nytt kök etc och ta ut ett par hundra euro till i månaden?

Sen är alla lägenheter ofantligt stora också. Välplanerade 1:or eller 2:or är svårt att hitta. Istället får man 8 rum eller så, där det slutar med att man inte använder hälften av dem.

Första turen gick alltså inget vidare. Får återkomma i ämnet helt enkelt. Och har ni några fina lägenhetstips så är det aldrig fel att mejla jonas@penquake.com

Maltesisk undersökning

Företagsläkaren kom över idag för att undersöka mig. Han såg inte allt för munter ut när han kom in. Det gjorde ju inte jag heller i och för sig, men jag är ju sjuk. Undersökningen tog tio minuter. Han lyssnade på magen och på ryggen. Kollade i öronen och i munnen. Knackade lite på ryggen medan han lyssnade (kan inte förstå varför). Sedan satte han sig i fåtöljen och sa att jag har en halsinfektion. Det lät ju rimligt, även om jag inte är med på vad ryggknackningarna kan ha gett honom för vital information.

Sedan skrev han ut en massa medicin. Så nu ska jag vara pillertrillare för en vecka. Jippiii.

(Jag tror förresten att undersökningen går likadant till oavsett symptom, men det är en ren spekulation).

Bajamajabetting

Jag vet inte om ni har sett det, men utanför Café Jubilee har de satt upp ett blått bås. Det ser ut som en bajamaja ungefär. På framsidan finns det en lapp som berättar att det är ett temporärt spelkontor. Inuti står en gubbe som precis får plats i det lilla båset och tar emot vad. Det känns väldigt maltesiskt alltihopa.

Framtidens spelbolag? Nja.

Pacevill inte

Nu när alla språkskolestudenter har tagit över Paceville igen så vill jag inte vara där mer. Det är ju kul när man är 16-18 kanske och vill ta sin första fylla, oskulden, etc. Men stället har ju mindre charm än en Big mac.

Det var ju okej förra året då allt var nytt, men nu är jag less. Frågan är bara var man annars ska gå på helgen? Det måste ju finnas ställen utan 16-åringar i kortkort och konstiga frisyrer. Ställen där musiken (och volymen!) inte kräver ett stort intag droger för att bli uthärdlig. Ställen där de inte sitter apfulla tonåringar på trottoaren utanför och mår sämre än de nånsin mått förut.

Var ska man åka? Någon som har några tips?

Det här är fisken

Det blev middag på Zeri's igår. Jag har aldrig varit där förut. Mest för att Zen-sushin ligger mittemot och Björn kallar restaurangen pizza, pasta, grill...och en fisk! Men igår var det dags att pröva lyckan.

Det slutade med en av de mer förnäma matupplevelser jag haft på Malta. Oxfilén i tryffelsås rekommenderas varmt. Ta en flaska Shiraz bin 555 till också vet ja!

För att återvända till fisken så gick vår servitris runt och visade upp den (eller snarare en fiskbricka) för alla kunder innan de bestämde sig (detta är kutym för finare fiskrestauranger). Vad är nu poängen med detta? Man vet ju hur en fisk ser ut. Jag blir inte mer sugen på fisk för att jag ser ett par laxbitar och död gädda på en bricka. Snarare tvärtom.

Fast med tanke på hur köttet smakade så är nog fisken kanon också. Men den gör sig bättre på en tallrik än på en demo-bricka.

Trevlighet varar längst

Har haft fullt upp med diverse på sistone och inte kunnat hosta upp så många blogginlägg. Jag har inte haft mycket att klaga på heller. På mina dagliga jobbpromenader till jobbet har jag till och med fått ett och annat "Good morning" från en och annan maltes. Och det gör ju en lite gladare.

Jag tycker det är trevligt med vardagliga artighetsfraser. Många brukar klaga på att de inte är genuint menade, men det spelar ingen roll för mig. Hur kan de vara genuint menade om personen inte känner mig? Om någon säger "Have a nice day" så tror (hoppas) jag inte de tänker "Have a rotten day, asshole".

I USA så är de duktiga på artighetsfraser. Går du till supermarketen blir man tilltalad med "sir" och de frågar "Can I help you, sir?", "Will that be all, sir?", "Have a good day, sir". Jag vet inte om jag har någon adlighetsfetisch, men det gör mig alltid lite gladare i alla fall.

I den maltesiska supermarketen får man knuffa sig fram genom de pinnsmala gångarna för att komma fram till en kassörska som vaknat på helt fel sida av kassaapparaten och känner för att slänga kvittot i ansiktet på en. De säger sällan hej och tittar sällan en i ögonen. Det finns undantag, men på exempelvis Tower i St Julians är det den stilen som gäller. Stilen som heter "Jag avskyr dig din äckliga turistliknande kund".

Det är lite tråkigt tycker jag.

Sånt här gör en glad

http://www.e24.se/mankvinna/fritid/traning/artikel_356909.e24

Rätt religiöst

De är ganska så religiösa i det här landet. Jag skulle läsa Times of Malta och möttes av följande: http://www.timesofmalta.com/pages/goodfriday

Det skulle nog knappast hända i Sverige i alla fall.

Gud va bilar

Nu har de gjort det, malteserna. Slått världsrekord i antal bilar per kvadratmeter. Jag passerade Spinola-kyrkan (vet inte vad den heter, men ni vet vilken jag menar) på väget till gymmet och man såg inte asfalten för alla bilar som hade klämts ihop på den lilla "parkeringen". De har inget vidare system för det heller, utan ställer bara bilen där det finns fri yta. Spelar ju ingen roll om någon annan inte kommer ut eller så.

Hade varit rätt kul att hoppa mellan biltaken faktiskt...

I brevlådan

Två saker låg i brevlådan i fredags, en folder och ett kort. Foldern var producerad av EU och behandlade jämlikhet i hemmet. Med tecknade gubbar illustrerade man för malteserna att kvinnan inte måste vara hemma och laga mat medan mannen jobbar. Instruktiv läsning för de som är födda på stenåldern, vilket innefattar ganska många tyvärr.

På kortet stod det "Face to face with Jesus". Det var reklam för en gratis bibelkurs. Jag fick valet att få hemskickat: "Face to Face with Jesus" (13 lektioner), "Bible Discover" (20 lektioner), "Daniel and Revelation" (20 lektioner), och "Bible and Archaeology" (12 lektioner). Ingen av dem fick mig direkt sugen på kristendomen dock. Jag väntar fortfarande på "Jesus and incredibly short skirts in Paceville", "Jesus and the holy pastizzi", och "The Jesus Guide to Good Cocktails". Hoppas de kommer snart.

Sopigt

Jag har en snäll-vecka nu. Därför tycker jag lite synd om sopgubbarna (grabbarna?) som får åka runt och plocka andras skräp med bara händerna.

Bilskola med rejsingtema

På vägen till jobbet såg jag en bilskolebil med rejsingtema. Känns passande. Den grundläggande regeln för bilkörning i Malta: "Tuta först och tänk sen!".

Slakt direkt

Slaktarna på Malta har lite lustiga namn. Welcome Butcher, London Butcher, Friendly Butcher, Evil Butcher etc.

Min fråga: väntar Direct Butcher bara på att någon ska sticka huvudet innanför skynket?

Valvaken

Det har varit ett väldans hålligång på ön i helgen. Halva ön firade då nationalistpartiet vann valet med minsta möjliga marginal. Den andra halvan var säkert inte lika tutande glad, men bor man i St Julians/Sliema så märkte man inte så mycket av förlorarna. Gatorna var fulla av vilt firande malteser och man såg knappt avsfalten på grund av alla nedtrampade ölburkar och annat skräp. Det var en riktig festa. På gott och ont.

Själv hade jag svårt att komma in i stämning då:
A: Jag inte är maltes.
B: Jag inte uppskattar konstant tutande.
C: Jag inte vill förlora min hörsel.
D: Jag inte är arbetslös (var omöjligt att sova under söndagens firande).

Men för spelbranschen var det ju bra att de konservativa vann. Alltid något.

Jag önskar jag hade en bil...

...för det verkar så kul att åka runt och tuta. Jag skulle kunna göra det i två dagar i sträck och det skulle vara lika roligt hela tiden!

Malteser gillar mat

Fick skjuts av maltes-Mark från tennisen. Klockan var 13:15 och han hade bråttom. Väldigt bråttom. Han svettades, ögonen var stirriga, han var helt enkelt märkbart stressad. Dessutom körde han som en biltjuv, men det gör ju alla malteser hela tiden. Jag frågade honom vad det var han hade bråttom till. Ett viktigt möte? En begravning? Ett bröllop?

Mark svarade: Till lunchen!

Var ska alla bilar någonstans?

Ön är liten, det finns en butik i varje gathörn, det råder massarbetslöshet, och det finns inte mycket att göra. Så var ska alla bilar någonstans? Snälla! Berätta!

Den maltesiska hemmafruns uniform

Ni vet de där träningsoverallerna i lycra (osäker på om det är det som är materialet, men de formar sig efter fettvalkarna) som alla maltesiska tanter/hemmafruar har? De är väldigt praktiska. De rymmer nämligen näst intill oändliga mängder pastizzi och pasta med cream. Smart!

Inavelsön

Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, men ser man inte en massa konstiga, delvis deformerade, människor överallt? Varje dag jag går till jobbet stöter jag på en freakshow av folk; kutryggar, trippelhakor, giraffhalsar, michelingubbskroppar, cykloper, dvärgar, skäggiga damer etc. Man kan tro att man gått in i världens största cirkustält.

Enligt genetikens lagar så är det bra att röra om i genpoolen, men Malta verkar ju vara inavelsön numero uno. Camilleri ligger med Camilleri och Mifsud med Mifsud. Och vips så har man en treögd unge och en skäggig tant.

Charmigt eller skrämmande? Insikt eller inbillning?

Tut tut tut

Malteser älskar oväsen. Nu när det närmar sig val (en dåre mot en annan, enligt mina tenniskollegor) så tutas det ihärdigt var man än går. Man varvar dessa hemska bilsymfonier med smällare som låter som världskrigsanpassade bomber. För er som varit här på sommaren vet hur de smäller hela dagarna. Jag förstår dock fortfarande inte varför, men mina intelligenta bloggläsare kanske kan upplysa mig? (dock kan en maltes handlingar sällan förklaras med logik).

När jag spelade tennis i Pembroke idag var det någon sorts politiskt halabaloo inte långt därifrån. Det var arbetarpartiet som höll igång och de var inte tysta precis. Rena lynchmobben. Enligt en av mina maltesiska vänner är de emot EU och stora utländska bolag som flyttar Malta. Utan att vara ett dugg insatt i Maltas politiska värld så tycker jag det verkar rätt korkat. Vad skulle de överleva på utan alla utländska bolag som kommer hit och pröjsar skatt? Malteserna är ju inte direkt världsmästare på skatteindrivning när det gäller de infödda. Men å andra sidan så är det inte första gången man hör om malteser som beter sig korkat.

Då jag jobbade som politisk journalist i USA skulle jag gärna vara lite mer insatt i maltesvalet. Problemet är bara att 90% av all information som landar i brevlådan är på maltesiska. Och det enda jag kan är typ mella och al barra.

Nästa helg är det alltså val. Kommer säkert vara helt galet på gatorna. Antalet som röstar här brukar vara diktatoriskt högt. Runt 95% och ibland högre. Valet är uppenbarligen något som berör malteserna. Blir det arbetarpartiet som vinner så kanske det är slutet på Maltaepoken för alla spelbolag på ön (företagsskatterna beräknas exempelvis höjas rejält). Och då kanske man måste flytta härifrån.

Det vore ju andra sidan ingen större katastrof.

Marknadsekonomin har nått Malta

På vägen till jobbet idag (06:30 - duttit va?) såg jag en stor skylt som berättade att Scotts "Supermarket" i Spinola Bay börjar med söndagsöppet mellan 8:30 - 12:30. Fantastiskt!

Men vem f-n är vaken innan 12:30 på en söndag?

Maltesiska vårtecken

Våren är här! Noterat på morgonpromenaden till jobbet:

• Ihjältrampade kackerlackor på trottoaren.
• Oförskämt nakna joggare på the Strand.
• Malteser sätter sig i bilen för att läsa morgonblaskan.
• Copywritern visar livstecken redan 06:15.

Har jag missat några? Vanligtvis brukar man ju observera en viss fågelart eller så, men här är ju alla stackars vårfåglar redan nedskjutna.

Det är kul att klaga

Tre utekvällar i rad och tre tuffa tennisdagar i rad. Nu känner jag mig som en gammal gubbe. Bakis och full av krämpor. Men, men, ny arbetsvecka imorrn! Mella!

Spelade dubbel med två britter och en galen tysk efter kraftig sömnbrist. Tysken brukar kasta racketen och skrika tyska svordomar som om ett världskrig stod på spel. Idag var det dock som om jag spelade ihop med Mahatma Gandhi med en tysk variant av Tourettes syndrom. Han var nästan behärskad. Därför gick det också ganska bra, trots att jag var så trött att jag hade spelat bättre i rullstol.

Britterna heter Paul och Mick och har varit på ön i evigheter. De har varsin maltesisk hustru. Deras fritidsysselsättningar är tennis och att klaga på Malta. Där är vi ju rätt lika kan man säga.

Tysken klagar också som en riktig Sauerkraut. Det är högst uppfriskande, eftersom jag tycker att jag kan vara lite elak mot de stackars malteserna ibland (det är synd om dem eftersom de är så dumma). Men de här killarna har åratal av uppdämd irritation över maltesernas långsamma hjärnor att ta ut och det är rätt roligt att höra på dem. Måste vara något speciellt med ön när man kan klaga så mycket som de gör men ändå inte vill flytta! Sann kärlek.

Ön med fem efternamn

Malta Independent är en fascinerande publikation. Här finns mycket godis för Maltabloggaren. I fredag så la jag märke till att de publicerar alla sorters små förseelser med namn! Detta fyllde ett helt uppslag!

Det var som väntat mest trafikförseelser i stil med: "Camilleri, Caren parkerade i korsning" och"Mifsud,Michael körde bil som icke var i körbart skick", men de rapporterade även om barn som skolkat från skolan. Med namn och allt.

Det hade ju kunna varit riktigt pinsamt om inte alla hade hetat typ Camilleri och Mifsud.

Insändare i måndagens Malta Independent

Is it acceptable that the car park attendant in the most cental car park in the Sliema Strand should operate without proper uniform and a price list in euros, and charge 2 euro in advance, if he requires you to leave your car-key in the car, no matter what is the duration of your stay? Is it also acceptable that as part of the service he makes senseless comments about what you are wearing, the money in your wallet, the contents of your car, and on top of it allows himself to sit down and listen to your car-stereo while you are gone?

Nej miss Mifsud, det är det inte. Men det är lite komiskt.

GPS-lurad

Sicilienresan var naaaajs. Fantastisk natur, schysst mat och sprit, samt bra vägar. Det var som ett riktigt land, inte ett låtsasland som Malta. Men ironin är ju att det inte ens är ett land.

Jag vill passa på att tacka Björn som köpt en stekartelefon som N95 med cirka femtusen olika funktioner där GPS är en av dem. Dock hade vi inte de senaste kartorna och efter att ha missat en avfart och gjort nån felsväng var vi ute på en åker. GPS-läsare Daniel var dock optimistisk och följde GPS-instruktionerna, "jo, det här är rätt. Kör på, det blir nog snart en riktig väg". Efter att Björn kört potatislandsrally i ett par minuter så mötte vi en parkerad skördetröska. Den blockerade vägen. Då vände vi om.

Efter den lilla interluden hade vi inga problem på vägarna alls. Fast Nissan var rätt jordig.

Allt som verkar lätt blir svårt

Jag fyller år på lördag. (Inte jämnt utan bara på lördag, hahaha!) Och för att fira så bär det av till Sicilien en sväng. Har aldrig varit där, men har hört om hästhuvuden i sängen, tvättade pengar och familjer med fler skjutvapen än delstaten Texas. Ska bli spännande.

Det var inte så spännande att boka resan dock. Först bokning via Internet. Lätt som en plätt. Vi spelbolagsfolk kan ju det där Intranätet vid det här laget. Sen hämta biljetter på kontor i Gzira/Sliema. Det var tyvärr svårare.

Vi var på Tim's Travels efter lunchen (ingen Tim där dock, han är säkert ute och reser). Där fanns en gravt överviktig dam som inte gjorde många knop i timmen. Hon verkade aldrig ha sett en Internetbokning förut och ringde omedelbart upp en "James". Det var en väldig massa "mella" mellan ordet "Internet booking" och det att hon ringde.

Efter ett långt och brytt samtal med James så sa hon på typisk maltesengelska "I can do this for you, but you have to come back at two thirrrrty. They have no computerrrrs at the moment".

Aah, den gamla "vi har inga datorer, men ett Internetbokningssystem"-ursäkten. Men på Malta har man lärt sig att allt som verkar lätt är svårt, så vi tackade för oss och bestämde oss för att återkomma senare.

När vi var där efter jobbet så gick det så långsamt att Skalman hade hunnit både äta och sova och till och med bli lite uttråkad. Man kan ju tycka att de borde ha gjort det förut, det kan ju inte vara första gången någon vill lämna den här ön.

Efter många om och men och "mellan" så hade vi våra biljetter. Men ingen hyrbil. Hon förklarade: "I have littterrrrally seen a Hertz box there, but I don't know if we can fix it forrr you."(har de bilarna i lådor där?) Efter ett samtal så visade det sig att Herr Hertz hade gått hem för säsongen. Hon erbjöd sig prova ett annat bolag imorgon.

Så nu väntar jag spänt på det samtalet.

En fet diss (varning för unken humor!)

Med tanke på föregående inlägg (Pommfrittfolket) så är det kanske (o)passande med lite nya maltesrelaterade uttryck:

Ju mer hud desto närmare Gud!
Är det inte friterat så är det inte värt det.
Ingen frityr är nånsin för dyr.
Varför äta nyttigt när man kan dö tidigt?
Grädde är godast, socker kommer sen, ät båda rikligt och du når himmelen!
Är du fetare än din trappuppgång så flytta!
Det är inte många som dör av fetma, men en massa som svälter ihjäl.
Varför krydda? Bygg din hydda!
Gud skapade vatten, sten och pastizzi. Sen dess har han mest suttit i sin bil.

Pommfrittfolket

För någon vecka sedan var vi på en asiatisk restaurang. Det var ett gäng svenskar och en maltesiska. Maten på restaurangen är helt okej och man kan välja både indiskt och kinesiskt.

Så vad väljer maltesen?

Kyckling och pommes frites.

Du kan tjäna fem spänn

Jag var på Maltaposten (kuvertmuseumet) på morgonen för att betala en telefonräkning. Räkningen var på 23 Euro eller något sånt. Herren bakom den dammiga disken upplyste mig vänligt att om jag betalar på Melitas kontor i Valletta så sparar jag avgiften på 57 cent. Jag skrattade lite och sa "jaha" som om jag verkligen tänkte åka till Valletta för att spara fem kronor. Sen fick jag kvittot på min betalning, tackade och gick.

Åker någon till Valletta för att spara en sån summa? Är marginalerna så tajta för många malteser? Det är nog helt möjligt.

Med tanke på att de tjänar hälften eller mindre än oss svenskar och det inte är Thailandbilligt på Malta så krävs det nog ett visst levnadskonstnärsskap för att fixa biffen. Speciellt om man är en familj. Och de är ju duktiga på att spotta ut ungar här. Alla verkar ha minst tre.

Sen måste ju alla killar ha en fräsig bil så de kan åka på de korta skräpvägar som finns och mäta sina stajlade penisförlängare till fordon med andra lika vettlösa killar. Och det är ju inte precis billigt med bil här.

Så hur gör de då? Jo, de tar lån och köper på kredit. Och handlar minimalt. De springer till exempel inte ut och antidepp-shoppar som vi svenskar (det var mörkt ute och jag hade inget att göra så jag köpte en ny teve). Sen lägger de äckliga lakan eller tischor i bilen för att inte slita klädseln, plastar in sina fjärrkontroller till teven, (så att knapparna inte ska slitas förstås!) undviker betala skatt, och säkert en massa andra "välgenomtänkta" metoder för att spara sekiner (har ni fler så skicka dem till mig!).

Jag kanske är lite hård och elak. Jag är ju en bortskämd svensk. Jag har i och för sig jobbat sen jag var femton, men jag har aldrig plastat in en fjärrkontroll och fixade egen lägenhet när jag var sjutton bast. Här bor ju grabbarna hemma tills de hittat Mamma 2. Det vill säga sin livspartner.

Egentligen är det lite synd om dem. Medan jag sitter här och skäller som en jävla besserwisser! Dålig stil!

Men rätt kul.

"Det ska böjjas i tid"

Ibland blir man imponerad av produktsortiment. Ibland inte.

http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=3357596

Brun utan sol

Vi lämnar Malta för att åka till New Jersey för en stund. Det skrämmande är att det här är på riktigt: http://www.barstoolsports.com/article/new_jersey_freakshows/1958/

Kommentarer överflödiga.

Den eviga revisionen

Fråga: Hur många maltesrevisorer går det in i ett garderobsstort konferensrum?

Svar: Väldigt många.

Alla vägar leder till pastizzi

Jag är sugen på att köpa en ny gitarr till min lilla hemmastudio. Det finns en musikaffär i Msida som är bra med Maltamått mätt, men jag tänke pröva något nytt och hittade sajten Band Aid Music. Vägbeskrivningen var rätt skoj: http://www.bandaidmusic.net/Downloads/Band%20Aid%20Music%20Map.jpg

Notera att Maxims Pastizzeria är ett viktigt riktmärke. Vetifan om jag pallar ta mig ut till Zabbar dock.

Maltafrillan

Ni vet den här som tonårskillarna på Malta har. Där ett slumpmässigt antal hår står rakt upp medan det mesta ligger platt. Pudelstyle. Kaos i en frisyr. Välkommen till 80-talet. (Men om den var inne i övriga världen på 80-talet så är den väl alldeles passande på Malta nu.)

Du behöver Mr Hero

Ekonomi-Stefan fick ett papper i brevlådan. Ett enkelt fotokopierat A4 med den uppseendeväckande rubriken Mr Hero - Clairvoyant - Medium - Astrologer.

Den här Mr Hero är tydligen "Specialist in all effective Problems". Han kan hjälpa dig med följande:

"Return immediately and definitely the person you love. Fidelity between Husband and Wife, Happiness, Marriage Problems, Relief from being Bewitched, Protection against all Dangers, Making Business more Successful, Luck, Money, Love and Sexual Power.

100% Success Guaranteed.

All problems can be solved if you call Mr HERO on: 9983 9675. "

Man blir nästan sugen att slå en signal. Nu ska ni få något att fundera på: Är den här snubben maltes eller något annat? Han kanske rent av kommer från en helt annan planet? Jag är nyfiken på era teorier.

Fan jag glömde

Jag glömde skriva att på vägen hem så såg jag två malteser. I en bil. De bara satt där. I sin bil. Som två...malteser. I en bil. Typ.

Vi kan bara spela högre

Har precis kommit hem från Hugos. Om det är en massa konstigheter i texten så beror det på att jag inte är hundra procent nykter.

Kvällen började på Zen med Teppanyaki-middag. Det heter så när man sitter i det lilla rummet och Mr Miyagi tillagar maten framför ögonen på en. Jag hade hoppats att han skulle skiva kycklingen med karateslag och steka grönsakerna på sin panna, men man kan inte få allt. Gott var det. (Vi kom dock fram till att det är påfrestande att äta ris med pinnar - och att det är en effektiv bantningsmetod).

Därefter hamnade vi på våning 2 på Hugos (dagens överraskning!). De spelade någon form av hypad trummaskinsjazz (acid jazz? house? skit?) där det lät som Ray Charles var inblandad på något sätt, men att han var både blind och DÖV. Musiken var för hög för konversationer och för dålig för dans. (Dock säkert utmärkt för knark.) Jag bad därför att de skulle byta musik eller sänka den. Svaret jag fick var att det är den musiken de spelar och att "we can only go louder". Vilket de snart gjorde.

Jag vet inte om de gjorde det för att jävlas med mig eller för att de bara är komplett dumma i huvudet. Antagligen både och. Malteserna får fan skaffa sig fungerande musiköron. Jag kan acceptera dålig musik på låg volym, men dålig musik på hög volym gör mig förbannad. Jag hade hellre lyssnat på Jill Johnsons Julklassiker än den dynga som pumpades ut ur högtalarna (och jag lyssnar väldigt ogärna på Jill Johnsons Julklassiker).

Efter nån whisky och öl till så skulle Björn bege sig till sitt kära Gzira. Han gick till Wembley. Det taxiföretag som förtjänar minst förtroende i hela världen och som skulle kunna åka vilse i ett enbilsgarage. Han sitter säkert i Birkikara nu och undrar hur det gick till. Men som ni säkert förstått vid det här laget:

Malta är Malta är Malta är Malta är Malta och bara Malta är Malta.

Under isen

Fråga: Hur sjuk är man om man spenderar en hel eftermiddag med att se på isdans för att man inte orkar byta kanal?

Svar: Väldigt sjuk.

Guppimannen

Lunch på Bombay Palace. Förbi passerar en äldre, överviktig man med munnen öppen som en guppi. Kanske det är hans sätt att jaga föda, att bara vänta på att flugor och andra flygfän ska flyga in i käften på honom. Han går förbi tre-fyra gånger och tittar in i restaurangen. Det är nog dagens höjdpunkt för honom.

Malta är annars fullt av arbetslösa (40% arbetslöshet har jag hört nånstans - men det låter ju sanslöst mycket) halvgalningar utan bättre saker att göra än att gå runt och se oupptagna ut.

Det finns en gubbe som bor i backen där jag bor (vid Ryan's) som går så sakta att en halt sköldpadda skulle hinna ifatt och förbi honom. Han mumlar högt för sig själv. Tur att jag inte förstår vad han säger.

Träning á la Malta

För att inte rulla ned för Maltas branta backar så tränar jag ett par gånger i veckan. Om vädret inte tillåter tennis så går jag till gymmet på Hotell Le Méridiene i Balluta Bay. Där finns det också spa, bastu och bubbelpool för de som föredrar det.

Idag när jag trotsade förkylningen för att flytta lite metall så kom en hypad amerikanska (anställd) och erbjöd mig kakor och andra bakverk till träningen. Jag tackade nej, men sa ja till ett glas juice. Malteserna stoppade dock i sig friskt. Man kan ju undra hur man tänker när man går till gymmet och äter sockerkaka, men det här är ju Malta.

Jag har noterat att Hotell Le Méridiene har någon form av *husbög. Det är en korpulent, piggsvinsliknande maltes som man ofta ser gå runt i handduk för att visa sitt eminenta hudöverskott. Han ger en blickar som säger "dig skulle jag vilja ha med smööör på!" och ofta ligger han som Jabba the Hut på någon av solstolarna och tittar efter nytt lammkött med en hungrig blick. En gång när jag stod i omklädningsrummet kom en ung kille snabbt gående från duscharna med ett minst sagt skräckslaget ansiktsuttryck. Efter kom husbögen och sa "I am very sorry, I didn't mean to...".

Husbögen har också tagit en av mina arbetskollegor på låret när de båda satt i jacuzzin. Han sa sedan att han sett ett par ha sex i bastun. Meningen därefter frågade han min kollega om de skulle bada bastu. Lägger man ihop två och två där mår man nog lite illa.

Men annars är det ett trevligt ställe.

*Notera att jag inte har något emot homosexuella. Jag tycker dock att bög låter roligare än homosexuell. Om någon känner att jag gått över den politiskt korrekta gränsen genom att skriva "husbög" så ber jag om ursäkt. Men håll med om att husbög låter roligare än hushomosexuell.

Hiss hop

De skulle ha kommit kl 08 idag. Men det gjorde de inte. Hissgubbarna alltså.

Hissen i det ödsliga hyreshuset där jag bor (det med så smala trappor att viktväktare och handikappade undanbedes..) har varit trasig i urminnes tider. Min hyresvärd har bokat in tid med hissgubbarna ett par gånger, men de kommer aldrig. Vet inte vad de gör istället. Kanske tar en fika?

Detta tar mig raskt till Dogge Doggelito (nej, det gör det inte, men i alla fall). Den gamle Latin Kings-rapparen som nu gör karriär som maskot i Elgigantens tevereklam. Han försöker fortfarande vara nära rötterna och bor enligt rykten i Rinkeby trots han tjänat en del stålar vid det här laget. Måste dock kännas svårt att vara "nära rötterna" när man kränger torktumlare i teverutorna och säger "32 snyggis tum". Hip-hop-communityn lär vill inte vilja ta i honom med tång efter det kan man tänka.

Men å andra sidan: alla måste ju tjäna pengar. Speciellt om man har familj och barn och allt. Och man kan inte vara rapstjärna för evigt. (Snubben trodde han va cool, för han hade en pistol, men när han blev äldre sen, sålde han sig till Elgiganten. )

För att slå ihop ämnena Dogge och problemet med min hiss så har jag skrivit en liten hiss hop-vers. Den rappas med fördel på förortssvenska a la Rinkeby.

De hade bokat tid,
De skulle laga hissen.
Men det kom ingen hit,
fast hissen den va vissen.
Jag åkte på en nit,
värsta Maltadissen.

Jag vet, jag borde ha blivit poet. Men en copywriter tjänar bättre.

[Fotnot: En Maltadiss är när man bokar tid och ingen kommer.]

Bar tender sökes

Caf'e Jubilee verkar ha svårt att hitta personal. Jag vet inte hur länge de har haft "staff wanted"-skylten uppe, men det är längre än jag varit på ön i alla fall. Nu stod de att de söker en "bar tender" vilket måste vara särskrivning när den är som sämst.

Särskrivningar kan annars vara ganska kul. Som "Grillad kyckling lever med kul potatis","Vår kassa personal", eller "Jag är en mörk hårig sjuk sköterska". Men det är ju på svenska - då man ska skriva ihop orden. På engelskan ska man oftast hålla dem isär, men inte i ordet "bartender" förstås...

Tillbaka till Jubilees uppenbara personalproblem. Jag kommer inte ihåg om jag har dåligt minne, men det känns som de har ny personal där varje gång. Den ene mer inkompetent än den andre. Sist när vi skulle köra en basic hämtorder för tre personer så tog det tio minuter bara att få rätt kvitto. Sen tog det tio minuter till att få rätt växel. Jag är långt ifrån något geni, och det är kanske därför jag inte förstår hur man kan lyckas med sånt.

Ett tips om ni vill förbrylla Jubileepersonalen (inte "Jubilee personalen", "Jubilee-personalen" är däremot något bättre): beställ en sallad med pasta i. Det får de inte ihop riktigt. De står där som fån och tänker "en sallad med pasta i? Är karln tokig? Man kan väl inte ha pasta i en sallad? Helgalet!" (Och sen går de in i köket och äter en pizza med ägg på).

Och vill ni förbrylla personalen på Mamma Mia så beställer ni ett glas mjölk. Danneman brukar göra det och han får alltid blickar som om han vore en groda med spetälska. Vad är det för fel på mjölk till maten? Fast malteserna föredrar ju grädde.

Den maltesiska dietens huvudingredienser: grädde och olja. Rikligt med grädde och olja. Lägg sedan till lite härliga bakverk fullpackade med socker och det dröjer inte alltför länge innan man ser ut som Michelingubben. Jag är ingen hälsopredikant, men man vill ju gärna bli mer än 40...

Frost på väggarna?

Brrrr. Det är kallt i min lägenhet. Skulle kunna vara frost på väggarna. Istappar i taket. Då saknar man den svenska inomhusvärmen faktiskt, även om jag föredrar den maltesiska utomhusvärmen.

Visst man kan köra AC:n på värme. Men två av mina 3 AC-enheter fungerar inte. Jag har fått dem fixade av en firma här tidigare, men kompetens verkar inte vara deras största tillgång. Den i gästrummet började spraka och gnistra andra gången jag använde den. Den andra enheten vägrar att ta order från fjärrkontrollen. Irriterande. Och kallt.

Fast på det här sättet kanske jag blir räddad från en elräkning av astronomiska mått. Och det finns ju tofflor och morgonrock. Maltese luxury items.

Malteser i bilar del 2

På väg hem från nattklubben igår så hände det igen. När jag helt plötsligt svänger blicken åt höger så ser jag dem. Ett par i malteser i en bil. Bilen står stilla. Motorn är av. Klockan är halv tre på natten.

Vad gör de där? Hett bilsex? Nej, verkar inte särskilt maltesiskt. Är det varmare i bilen än i lägenheten? Nej, det kan det väl knappast vara även om lägenheterna är igloos så här på vintern.

Jag har helt enkelt ingen aning vad de gör där. De kan ha suttit där i timmar. Kanske det är unga maltesiska pars sätt att komma undan föräldrarna (som de alltid verkar bo med)? Verkar ju näst intill logiskt. Fast jag skulle hellre sitta i en bar än i en bil. Men jag är ju inte maltes. Något som blir mer och mer tydligt för varje dag man är här.

Från mörkret till medeltiden

Så. Då är man tillbaka. En resa från mörkret till medeltiden.

Och det känns bra! Malta blir ju helt acceptabelt om man inte är här för länge i sträck. En resa i kvartalet kan nog vara medicinen - då kan man nog till och med klara ett par i år i Pastizziparadiset!

Sen hjälper det ju att man är solberoende förstås. Fan va glad och positiv man blir! Känner mig som ett litet barn. Det är till och med kul att jobba.

Igår var det dansafton på 22:an. Wunderbar! Life is good. Och mer dans ikväll förhoppningsvis.

(Ni får ge mig några dagar till om jag ska hitta något att klaga på, hehe).

Jonas önskar God Jul!

Nu när det är julafton och allt så vill jag önska alla er som då och då läser bloggen en riktigt god jul! Speciellt ni som är på Malta och i synnerhet er som måste jobba. Själv är jag hemma i gamla "goda" Västerås och jobbar på att bli julgris. Den svenska julen handlar ju (liksom det maltesiska livet) om att äta.

Och konsumera förstås. Fasen va folk köper grejer här. Och mellandagsrean börjar tidigare än nånsin så man snabbt kan byta alla oönskade julklappar. Jag ska själv iväg och shoppa loss imorgon tror jag. Malta har ju inte världens bästa utbud av vuxenleksaker.

Om det inte blir mer tennis förstås. Lyxen av att ha banor inomhus lockar och jag har redan lyckats klämma in fyra timmar. Man vill ju inte se ut som Barbapappa när man kommer tillbaka till paradisön.

Ät nu er tjocka och feta över jul så vi kan åka på fatcamp i USA allihopa! Det vore väl ett fett sätt att "teambuilda" på!

Ryan och hans flygstollar

Ryans luft är lite billigare än annan luft. Men det är för att när man använder Ryans luft så får man ingenting utöver just luft. Eller nja, en plats att sitta på. En flygstol.

Allt annat måste man betala för. Det kan vara vatten, bagage, eller möjligheten att vara en av de första att välja plats i planet. För stolarna har inga nummer - då spar ju Ryan pengar.

Flygstolen man "hyr" av Ryan är sparsmakad. Benutrymmet är väl tilltaget om man är dvärg, men väl tajt om man är kort. Ryan har inte ens kostat på en stolficka för hans in-flight magazine. Och efter alla har gjort sin flygshopping så ser Ryan till att alla tidningar samlas in så att han inte förlorar några cent euro där.

När jag tänker på det så är jag förvånad att man slipper betala extra för sittplats. Ryan sitter säkert och funderar på hur man kan komma undan med att sälja ståplatsbiljetter. Kan bli intressant när det blir stora luftgropar (leder kanske till stora ormgropar?). Och då kanske man kan ta extra för preventivmedel med företagets logga på.

En smart idé som Ryan dragit stor nytta av är att sänka vikten för bagage från det vanliga 20 kg till det snåla 15. Jag som alltid tar med mig för mycket grejer drar alltid nitlotten här. Nu lyckades jag bara ha 5 kg övervikt och fick av någon konstig anledning bara betala för 3 kg. Kanske tyckte damen bakom disken synd om mig.

En liten reflektion: om man får betala extra för bagaget som ska med in i flygplanet så kan man väl lika gärna betala extra för vikten man tar med sig som person. Om du väger 125 kg och har en väska på 15 kg så blir det ju tyngre för planet än om man väger 75 kg och har en väska på 25 kg. Lik förbannat så får den med 100 kg totaltvikt betala en massa extra. Men det kanske skulle vara lite diskriminerande att ta extra betalt för människors övervikt?

Nu när Air Malta tagit jullov så har man dock inte så mycket till val. Och med Ryans luft kan man spara någon euro. Om man inte äter, dricker, tar med sig bagage, behöver benutrymme, service, försäkring, eller något annat "extravagant" vill säga.

Pippo for President

Jag fick en folder i brevlådan. Omslaget pryds av en synnerligen självgod maltesisk man med en hårväxt som kämpar hårt för att vara svart, men likväl börjar bli ganska vit.

Mannen heter Pippo Psaila och är maltesisk politiker för Partit Nazzjonalista (de partiska nazijournalisterna?!). Pippo verkar vara en hyvens karl. I bladet står det nämligen att han har varit gift med sin fru i 24 år (inte så imponerande kanske, med tanke på att det är halvt omöjligt att skilja sig här), har två barn, och varit på universitet i USA och där kommit med på "Dean's list" för sin akademiska insats.

Om det där med "Dean's list" kan jag bara säga att det har jag också gjort (vilket automatiskt betyder att det inte är särskilt imponerande!) och min akademiska insats bestod mest av glömma bort prov, vara försenad, och komma till botten av öltunnor med min partyglade lägenhetspolare.

Därefter har Pippo jobbat i "the family business" där han nu är Group Commercial Manager och Company Secretary (vad företaget gör står inte, så låt oss anta att de säljer knark).

Bladet berättar sedan ingående om "Pippo the Sportsman" och beskriver honom som en fotbollsexpert (är inte alla malteser det?) eftersom han var National Coach 1991-1993.

"Pippo the Leader" baseras helt på ett omdöme (ett långt citat) som Pippo fick av Mr Thomas Glass (rektor på St Edwards College) från 1975. Högaktuellt med andra ord! Fast å andra sidan är 30 år på Malta ett år i övriga världen så...

Skulle jag kunna rösta så skulle Pippo få min röst. Enligt omslaget på foldern är han faktiskt "future-driven" vilket inte känns som något som man skulle bemöda sig skryta med i så många andra länder, men som på Malta är helt unikt. Och så förstås för att han heter Pippo. Det är ju trots allt ganska coolt. (Och så för att jag inte vet vad det ska röstas om och vilka motkandidaterna är.) Go Pippo!

Lampskärmar och...sprit

När jag var runt och julshoppade lite slogs jag av en sak. Har man en affär i Malta så måste man sälja sprit. Det spelar egentligen ingen roll vad du säljer, sprithyllan är näst intill obligatorisk. Ett klassiskt exempel är killen i backen nära polisstationen i Sliema som säljer lampskärmar, ramar, och så förstås vin och sprit! Han tänkte först kanske bara försörja sig på sälja ramar och lampskärmar, men när det inte gick så la han till "Wines and spirits" i utbudet. En kanske inte helt logisk kombination, även om båda ramar och sprit kan sägas ha något med "tavlor" att göra...

Sprit kan man köpa överallt. Det är nästan en regel. Ungefär som den att man inte kan ha en bar utan en teve som visar fotboll.

Eller har jag kanske fattat det fel? Sprithyllan kanske är ägarens personliga förråd för att ta sig igenom folktomma dagar? För inte kan alla dessa småbutiker ha det livat hela dagarna? (Utan sprit vill säga!).

Nunnor går före i kön

Imorse skulle jag betala en räkning på en skabbig Maltapost. (Jag tycker de borde ta inträde eftersom det är mer museum än postkontor.) Kön består av fem personer. Alla lika gamla som lokalen vi står i. In kommer en nunna. Hon går helt sonika förbi kön! Vilket sätt! Eller är det det man får för att man viger sitt liv åt gud - förtur i kön. Tycker det verkar vara ett jävligt dåligt byte i så fall.

Limboland

Snart är det dags att åka hem till gamla "Svedala" över jul och nyår. Jag har inte varit där på sju månader så det ska bli trevligt att se lite civilisation. Även om jag inte har något större sug efter kyla och brunslask.

Känslorna för Malta kommer och går. Mest svär man. Sen när solen skiner och temperaturen klättrar över 20-strecket i december så tänker man: "det här är fan inte så tokigt ändå". I alla fall inte för ett år eller två.

Jag ser Malta som ett limboland. En mellanstation i livets resa. Och en upplevelse som man ofta har svårt att få grepp på.

Det känns lite overkligt alltsammans. Som om man var med i en dokusåpa. Typ Robinson Malta. Man umgås med i stort sett samma människor dag ut och dag in (upplagt för intriger!) och försöker "överleva" på en minst sagt begränsad ö. Det har ju förstås sina nackdelar, men ska man se det positivt så är det kanske också en once-in-a-lifetime-opportunity. En upplevelse som aldrig kommer igen och som man därför aldrig glömmer.

En av de bästa känslorna i livet är "vad som helst kan hända" - när man inte vet hur nästa dag, nästa månad, nästa år, ska se ut. När man låter sin egen nyfikenhet på livet leda vägen. Det är då det är som mest spännande.

Malta är Malta. Malta är mela. Malta är limbo. Men Malta är också vad man gör det till. Det får man inte glömma.

Bad boy - städfirman

“Bad Boy, bad boy, whatu gonna do, whatu gonna do when they clean for u”

Vi har en städfirma på företaget. Städfirman heter Bad Boy. Namnet är logiskt då det omedelbart för tankarna till städning.

Att se städarna på Bad Boy i aktion för dock inte direkt tankarna till städning. De är inte de mest effektiva små arbetsmyror man har sett. Snarare ganska långt från vår hyperaktiva, vettvilliga, schizofrena, bulgariska städerska. En städerska som alltid har någon att prata med, men oftast sig själv.

Hon brukar säga att hon har två universitetsutbildningar och att det är så mycket sopor överallt. Sopor på bulgarisk-engelska heter ”garrrbitchi”, det är det ordet hon säger mest. Att hon klagar över sopor kan man förstå, men jag vet inte vad annars man kan vänta sig stöta på som städerska. Städning har aldrig varit en dans på rosor, mer en dans kring sopor.

Jag vet faktiskt inte hur mycket hon vet om städning. När man ser henne moppa mattorna så börjar man ju undra.

En gång när jag åkte buss...

En gång när jag åkte buss till jobbet så hade chauffören satt upp tre små tavlor ovanför förarplatsen. En på en Leylandbuss, en på Jesus, och en på honom själv. Är det det treenigheten handlar om?

Mamma/flickvän, flickvän/mamma - på Malta detsamma?

Malteser bor hemma länge. Oftast tills de gifter sig. Den maltesiske mannen behöver nämligen någon som tar hand om honom. Någon som tvättar, diskar, städar, lagar mat, och andra hushållsmässiga (och icke-hushållsmässiga) behov. Den maltesiske mannen vill koncentrera sig på sitt jobb. Eller på att göra sånt som är roligt. Som att tvätta bilen.

Så den maltesiske mannen lär sig inte ens hur man kokar vatten. Han kan inte stryka sin skjorta. Han vet inte vad som ska in i 40 grader och vad som ska in i 60.

För när den maltesiska mannen träffat den rätta så har han någon som tar över mammarollen. Som ser till att maten står på bordet när han kommer hem. Som tvättar och stryker hans kläder. Som tar hand om honom.

Könsrollerna är sedan urminnes tider cementerade. Till den maltesiske mannens fördel verkar det som. Men det är kanske inte så här överallt. Det kanske finns "jämlika" och "moderna" förhållanden även på Malta. Det kanske bara är jag som målar upp en massa negativa nidbilder av malteserna. Det kanske bara är jag som är en jävla gnällspik?

Då ber jag om ursäkt för det.

Malteser och bilar del femtioelva

Malteser gillar sina bilar. Man polerar och donar och putsar dagligen på allt ifrån lyxiga Lamborghinis till gamla Golfar. Bilen är viktig. Det är den som tar en från hemmet till...till...ja var som helst. Till och med till pastizzerian runt hörnet!

Malteserna tycker även om att sitta i sina bilar. Även när de inte rör sig. Några gånger när jag vacklat hem från Paceville har jag nästan fått hjärtklappning när jag passerat en bil och sett en liten stirrande maltes i den! Och jag har inte varit så packad att jag sett i syne...

Jag tycker man kan se det lite överallt. Folk som sitter i sin parkerade bil. Jag vet inte vad de gör där inne. Det verkar inte så underhållande i alla fall. Och alla kan ju inte sitta och vänta på någon. (Är det kanske ett manuellt anti-inbrottssystem? - Markus J)

Kanske de sitter och laddar upp inför nästa åktur. Kanske bilen har en lugnande effekt på dem. Kanske det är deras sätt att känna frihet.

Ödmjuk rappare sökes

Jag är alltätare när det gäller musik. Tycker det kan finnas något spännande att hämta i nästan varje genre. Dansband och electronica undantaget kanske.

Nu har lyssnat en del på den fete hitmakaren Timbalands senaste. Han har minst en megakändis på varje spår och fingertoppskänsla för slående beats. Det finns mycket bra där och jag är impad av hans hit-hittarförmåga, men när jag hör honom rappa på "Oh, Timbaland" så suckar jag lite.

Varför ska det alltid vara så mycket "jag är bra, du är kass, jag är vass, du bor på dass" -feeling. Har alla rappare ett gäng snubbar de vill hämnas på? Från de gamla goda gangstadagarna då de åkte runt i bilar utan stötdämpare och gjorde drive-bys på konkurrerande knarklangare (ursäkta fördomsfullheten i detta)...

Ett exempel från Oh, Timbaland: "Dont ever talk bad about me,U jus might make me mad, N a jus might c u sumwhere, N brake ur ass in half," eller "Whatcha know bout me dog,Not a damn thing, Gotta problem u can c me in da streets dog, Am on 1 man game, Dont take this lightly, If a want u dead its done, A can make dat hype n b cuts, Nigga ma bread is long".

Ytterligare en klassiker: "Now am in a whole nother zone, U can let me do me, U can do u, O get popped in ya door, Hit love on the verge 2 da block, So recognize da game, Timbaland aint gonna run nowhere baby, Timbaland got private planes,".

Det verkar som om de har mycket att ge igen för, rapstjärnorna (i alla fall de som är så kallat "mainstream"). De vill helt enkelt skriva låtar med budskapet "se på mig, fan va cool jag är nu, se på dig, du är en riktig loser du!". Sen gör man videos med en massa bling-bling och sexiga mulatter i hotpants filmade med en golvkamera och säger "kaching! (eller "I am rich, beatch!".)

Det är förstås inte bara Timbaland som rappar om hur förträfflig och rik han är. En klassisk line som jag hört från flera olika artister är att de sjunger - "I am respected from X to X" (några platser som ligger långt ifrån varandra och rimmar). Blir lite töntigt i längden tycker jag.

Det hela handlar uppenbarligen om Attityd! Ska man vara snäll kan man kalla det Bra Självförtroende! Ska man vara jag så kan man kalla det Egotripp.

Sen ska det ju sägas att det finns rappare som skriver texter som handlar om annat än deras egen förträfflighet. Heder åt dem! Tips på hiphop med "vettiga" texter emottages tacksamt.

Det där var mina 50 cent om hiphopvärlden. Tillbaka till Malta nu, I promise.

Malta is the world!

Malta har allt. Varför skulle man vilja resa någonstans? För att inte tala om att bosätta sig utanför denna fantastiska lilla ö (Gozo och Comina undantagna förstås!). Gräset är inte grönare än på Malta menar malteserna. Jag blir konfunderad. Malta är ju beigt, inte grönt.

Det är lustigt hur världen utanför förefaller så ointressant för malteserna. Jag säger inte att alla tänker så, men i stort sett alla malteser jag pratat med. Att flytta härifrån finns inte ens på kartan. Jag som trodde att Malta knappt fanns på kartan.

Det är förbryllande och (kanske också lite oroväckande) att detta "tänk" i hög grad också gäller unga människor. Är det inte hälsosamt att sträva mot något större när man är ung? Vilja se världen, uppleva saker, vara så in i helvete nyfiken på livet att man inte kan sitta still! Men är det något man kan på Malta så är det att sitta still. De har fanimej gjort det till en konstform.

Att vara uppväxt på en liten ö full av bilar och svettiga turister kan väl inte vara idyllen eller? Det måste väl finnas mer där ute? Mer än att äta pastizzi, tvätta bilen, gå i kyrkan och dansa till tinnitusframkallande trance. För skulle det inte finnas mer än det så skulle i alla fall jag vara förbannat jävla deprimerad.

Jonas has added the no applications-application

Fejsboken spårar ur. Nu har den blivit ett tevespel. Vad är det med alla dessa applikationer? Jag har inte orkat installera en enda än av dem. Det räcker med lite foton och catch-up med gamla bekanta.

Fejsboken är värderad i enorma summor. Men jag tror folk kommer tröttna. Se bara på Myspace.

Jobbet 07:54

Fourth floor according to Björn: "det är jag, en sovande barman och en tokig städkärring."

Man behöver inte säga mer än så.

Tvåminutersburgare (tack Peter!)

Jag fick en passande episod återberättad för mig på 22:an igår. Peter ringer till Tex Mex för att beställa en hamburgare. Sedan utspelar sig följande dialog (på ett ungefär) mellan Malteskock (M) och Peter (P).

P: I would like to order a burger.
M: Ok, mela, alrrrajt. So, bejsicly, when do you want it?
P: When can I have it?
M: It depends on when you want it.
P: As soon as possible.
M: When is that?
P: I don't know. How fast can you make it?
M: I can make it how fast you want it. Let's say half-an hour?
P: No, that's too long. I want it as soon possible.
M: How soon?
P: As soon as possible (suck). Two minutes?
M: I can't make a burger in two minutes!
P: Ok, so when can I have it then?
M: In ten minutes.

Malta: why make things easy?

Shoppen som inte vill sälja

Jag hade sönder ett tennisracket för ett par veckor sedan. Racketen hade helt enkelt spelat sitt sista dåliga slag. Jag har ett kvar här, men går strängen så står man ju där och får ge upp matchen i brist på racket. Det vill jag inte vara med om.

Så jag försöker få tag i ett nytt racket. Av samma modell. Som tur är så finns det en tennisshop i Marsa som säljer just den typen av racketar. Problemet är att de inte vill sälja någon racket till mig. Och jag har tjatat.

Jag har pratat med ägaren tio gånger. Vi har bestämt träff tre gånger. Han har aldrig varit där. När jag spelade dubbel i söndags så ringde jag honom och frågade var han höll hus. "Sorry Jonas, I thought it would rain, and..blablabla". Nu har jag hört i stort sett alla ursäkter utom att hans hund ätit upp racketen.

Min dubbelpartner säger att det är alltid är så med Gordon - som shopägaren heter - och att det är därför han har en liten shop full av racketar.

Då ställer man genast ett par frågor. Vad lever killen av? Vill han inte sälja varorna i sin butik? Varför har han då en butik? Det finns ju trots allt gott om andra jobb där man slipper sälja saker. Detta känns lite typiskt för Maltahandeln. Man verkar inte bry sig. Service existerar inte i vokabulären. Eller så har man bytt det mot "mela" - den lingvistiska formen av en axelryckning.

På onsdag gör jag det sista försöket med Gordon. Problemet är bara att det inte finns någon annan återförsäljare för Wilson på hela Malta. Eurosport (som den enda idrottskedjan heter här) är ett skämt. Så då får man ta sitt förnuft till fånga och beställa från England. De vill säkert ha mina pengar.

Dörrmalteser och walk-thru-pastizzi

Jag tycker om att promenera. Man får frisk luft och motion och slipper svettiga bussar. Att köpa en bil på Malta har jag inte vågat mig på - det tar ju längre tid att hitta parkering än att gå.

När man är ute och promenerar så brukar man se en och annan maltes sticka ut i dörröppningarna i de nedgångna byggnaderna. Vissa sitter och vissa står. Och de är alla stilla som vaxdockor. De enda som rör sig är ögonen som tittar på en förundrat. "Titta! En människa som går. Och utan pastizzi!" är nog vad de tänker.

Annars förstår jag inte vad de gör där. Finns ju inte mycket att se. Mest bilar som viner förbi i och tutar som om biltutan var ett musikinstrument. Har de inget bättre för sig? Varför gör de inte som folk i Nordeuropa och ser på teve? För att maltesisk teve är kass kanske?

Det här med att gå och äta samtidigt har jag inte sett så frekvent i något annat land. Det är nog därför det är pastizzerior överallt (för er som inte vet vad en pastizzeria är så är det ett ställe som säljer drypande fett och deg i samma produkt). Ska man ut och gå så måste man ju ha färdkost. Annars blir det ju förfärligt tråkigt. En fot framför den andra. Monotont och trist.

Jag som tycker det är trevligt att gå och äckligt att äta pastizzi är nog inget bra maltesmaterial. Men jag har andra sidan inte funderat på att konvertera.

Detta inlägg kan innehålla spår av nötter...

Vad är det med nötter egentligen? Varför är de överallt? Och varför lämnar de spår efter sig?

På nästan alla livsmedelprodukter man köper står det "den här varan kan innehålla spår av nötter". Trots att det är något som inte alls har med nötter att göra! Tillverkas nästan alla livsmedel ihop med nötter? Varför har nötter denna säregna ställning inom livsmedelshierarkin? Har de någon dold agenda att ta över världen? Eller är de livsmedelindustrins motsvarighet till musikindustrin? Dvs att alla vill gästspela på allas plattor?

Innan jag har gjort mig ovän med för många nötter så vill jag bara förtydliga: "Nötter! Ni är goda! Jag har inget emot er. Tvärtom! Jag kan till och med hjälpa er ta över världen, men då får ni fanimej sluta lämna spår efter er!

Maltesiska uppfinningar, del 1

I denna veckas inlägg av Maltesiska Uppfinningar så har vi kommit till plastflaska med snöre. Dessa platsflaskor står av någon anledning utanför många maltesiska ytterdörrar. Plastflaskan är fylld med vatten (eller sprit kanske!) och sitter fast i ett snöre som sitter på en krok som sitter intill dörren. Detta får mig att förundras. Det är helt enkelt så genialt att jag inte kan lista ut vad det är till för!

Är det för att vattna trottoaren? Är det för att förbigångare som jag själv ska kunna ta sig en slurk? Är tråden till för att ingen ska sno flaskan? (Inte helt stöldsäker dock med tanke på att man enkelt kan trä av tråden från kroken och ta hela rasket!).

Jag har alltså ingen aning. Kan någon vara snäll och förklara för mig?

Sänka skepp

Lunch på Bombay Palace. Promenad längs vattnet i Gzira/Sliema. Vad ser man? Jo, två master som sticker upp ur vattnet. Någon har sänkt en båt. Eller så drog de väl ut pluggen i skrovet. Only in Malta, säger jag. Only in Malta.

Kamelbullar

Idag tänkte jag att jag skulle gå tillbaka till den gamla hederliga vanan med dagstidningar i pappersform. När de inte har New York Times eller SvD så får man nöja sig med Malta Times. Den journalistiska kvaliteten är inte skyhög, men den är ganska underhållande.

Jag hittade en trevlig ruta kallad "World briefs" - fritt översatt "världsnyheter i korthet". Där står det bland annat att skönhetstävlingar för kameler kallats "onda" av muslimska auktoriteter i Saudiarabien. Tydligen är dessa tävlingar väldigt poppis, med stora prispengar och massiv publicitet.

Där ser man. Vad kommer härnäst, Idol för kameler? Den som bräker den bästa covern vinner? Och hur är man snygg som kamel? Gäller det att ha stora pucklar? Kan man fylla dem med silikon för att göra dem större? Vad har kameler för make-up? Finns det make-overs för kameler? etc. etc.

Detta påminner en om att det finns så mycket man inte vet i den här världen. Och kanske är det lika bra det.

Min lata Maltablogg

Hej alla ni som läser denna lata blogg. I owe you more than one. Har haft besök från Svedala (inte den där hålan i Malmötrakten utan från Västerås, vilket i och för sig också är en håla, men lite längre från Malmö) nämligen och inte orkat skriva något. Segt av en copywriter att inte kunna plita ner ett enda inlägg kan man tycka, men så är det ibland. Idag har jag till och med haft semester.

Patrik packar nu. Det har varit en kul vecka minst sagt! Fast lite för mycket av det goda. Det enda sunda vi gjort är att spela en massa tennis och gått kopiöst mycket. Dagens shopping i Valletta var faktiskt lyckad. Det blev tröjor, skjortor, byxor och skor. Mission shop-until-you-drop accomplished!

Annars har vi mest ätit. Och druckit. Får bli detox och gym några veckor i sträck. Fast det ryktas om partaj imorgon..får se om man orkar (ge mig ett par intressanta odds på det, bookies!)

Veckans fras får bli "Sorry, we're out of...". Det har blivit två restaurangmål om dagen (jag skrev ju att vi ätit som om speglar inte existerade). Och ofta när vi har beställt något har vi fått höra just den frasen. Nu är det i och för sig inte säsong för något, men det är märkligt hur lite som finns kvar i köken. Saker går kanske slut snabbt här. Alla som sett en maltes svulla i sig en main på Mamma Mia vet vad jag menar :)

Men jag ska vara snäll mot malteserna. Och inte gnälla så förbannat mycket. Tänk om de läser alla mina sorgeinlägg? Man vill ju inte bli känd som den klagande svennen. (Fast är man från gnällbältet har man väl vissa privilegier kan man tycka).

Imorgon är det back to work och tennis med den tennisgalne britten, Paul. Han spelar typ två gånger om dagen och jobbar inte. Det verkar som en drömtillvaro. Fast han har en treåring att ta hand om också, så det kanske inte är en dans på rosor alltid (även om treåringar kan vara goa!). Jag undrar stillsamt hur han överlever. Gamblingvinster? Arv? Nåja, kul för honom. (Fast imorgon ska han få stryk.)

Om det är inlägget är som en intressepil i ögat på dig så beror det på att jag värmt upp med sju dagars alkoholintag, en massa mat och en massa motion, och därför är allmänt trött. Så. Nu har jag skyllt ifrån mig. Det är jag bra på. Gonatt!

Bakistennis

Varför lär man sig aldrig? Varför måste man blanda och dricka vin, shots, öl, etc? Varför vaknar man upp med mordisk huvudvärk på en helgmorgon och inte kan somna om?

Det finns inget bra svar på det. För att man vill ha roligt kanske. För att man alltid glömmer bort hur riktigt obehagligt det är med en rejäl bakishuvudvärk. Trots att man säger ”aldrig mer” till sig själv varje gång man vaknar upp med en trumslagare innanför hjärnbalken så glömmer man bort det lika fort. ”Minnet är bra, men inte på mig” som jag brukar säga.

Jag har faktiskt inte något minne av att jag drack särskilt mycket heller. Men det kanske jag har glömt bort.

Lördagen blev inte bättre att jag hade tennis inbokat med en person jag aldrig träffat. Det är min tennistränare som parar ihop mig med folk. Ett bra sätt att lära känna nya människor, men när skallen spelar house på maxvolym så är det lätt att inte visa sig från sin bästa sida.

Killen/gubben jag spelade mot visade sig äga heta John Mifsud (alla heter Mifsud på Malta) och vara ägaren till New Tower Palace Hotel. Ett mediokert hotell som mina föräldrar bodde på när de var här. Jag drog en halvvit lögn och sa att det var ett fint hotell.

Jag kände mig lite respektlös som druckit mig huvudlös inför en tennismatch, men det var ju födelsedagsfirande och fest och allt natten innan.

Det var knappast den bästa tennis jag spelat men det räckte som tur var hyfsat ändå. Och jag fick höra en del maltesiska svordomar jag aldrig hört förut. Jag vet inte om jag svettades ut huvudvärken, men efter tennisen så var jag nästan normal igen.

Jag ska dock försöka undvika bakistennis i fortsättningen. Om jag nu kommer ihåg att inte dricka så mycket.

Jag blir rädd. Blir du?

Igår var det rödvin och Youtube-kväll. Man kopplar in datorn i teven och stereon och kan se roliga klipp i timmar. Ett gott skratt förlänger livet. Prova söka efter ”Gruvfyllo”. Den är skoj.

Vad som inte är så skoj är när man läser om initiativ som GodTube och Conservapedia. Jag är själv ateist, men jag respekterar troende av alla religioner och förstår att det är ett viktigt hopp i vardagen för många människor . När man ser sånt här så börjar man dock oroa sig lite.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_521035.svd

Jag hoppas du betalar dina skulder. För din skull.

I Italien ska man se upp för att dra på sig inkasson. Då får man en rosa kanin efter sig. Det kan man läsa på E24 idag: http://www.e24.se/dynamiskt/klacksparkar/did_17359387.asp

Artikeln berättar att Baltic Inkasso skickat blodiga grishuvuden för att få de skuldsatta att förstå poängen. Låter lite som hästhuvud i sängen eller hur? Baltiska Sopranos?

Jag fastnade för det här stycket: ”I Sverige finns även så kallad mc-inkasso. Polisen har dock upprepade gånger haft synpunkter på verksamheten eftersom det förekommit att den skuldsatte också hotas eller blir utpressad i samband med indrivningen.”

MC-inkasso? Skickar man ett MC-gäng till den skuldsatte då? En skäggig jätte med skinnväst och Harley?

Jag måste säga att jag är imponerad. Med allt från rosa kaniner till MC-gäng så lär indrivningsbranschen vara den mest kreativa just nu. När ska spelbranschen ta sig samman?

MFT: ny tidszon på en ö nära dig

Om du åker till Malta från Sverige så behöver du inte ställa om klockan. Det ska ju vara samma Central European Time (CET) här som där. Ändå går tiden annorlunda här. Den är väldigt flytande. Fem minuter kan vara en halvtimme. "Kvart i" kan betyda "kvart över".

Kanske är vi stela i Sverige som tror så hårt på att passa tider. I de södra delarna av Europa är man mer "flexibel". Vissa kanske kallar det respektlöshet. Jag tycker det kan vara lite hårt, även om jag kan förstå dem.

Jag har själv alltid varit en tidsoptimist. Jag tycker alltid jag har en kvart när jag egentligen har fem minuter. Har jag god marginal så trycker jag in något som jag tycker jag bör hinna och så slutar det med stress i alla fall. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har, jag kommer aldrig vara på plats långt innan bestämd tid. Någon gång kanske det har hänt, men det var undantaget som bekräftar regeln.

Jag trodde det var droppen när jag missade en presskonferens i Vita Huset för att jag trodde jag hade mer tid än jag hade. På något sätt kom jag undan med det. Kanske sa jag att hunden hade ätit upp mina anteckningar eller något.

Att det ska vara så in i skogen svårt att lära sig av sina misstag. Fast jag ibland lurar jag mig själv att tro att jag blivit bättre. Tills det händer igen. Och igen. Och igen.

Här på Malta verkar det dock vara ok. Här kör man enligt MFT. Maltese Flexible Time.

Hitta en taxichaffis som hittar

När vi hade veckans sushiafton i fredags så gav mig Tommi (tack Tommi!) tipset att jag kunde skriva något om taxi här på Malta.

Malta är litet. Och det finns gott om taxibilar. Tyvärr verkar det som om ingen av taxichaffisarna vet var något ligger.

Jag har otaligt många gånger försökt ge vägbeskrivningar till en snubbe som suckar och stönar och säkert tänker: "Vilken idiot!" Och "Varför kör jag inte buss istället?". Säger jag ett gatunamn så har han aldrig hört talas om det.

Har man jobbat som taxichaffis ett tag så tycker jag att man bör känna till varenda vrå av den här ön, men så är det uppenbarligen inte. De har inte ens koll på turistmeckat St Julians.

Det är inte helt lätt att ge en bra vägbeskrivning heller. "Du svänger höger vid pastizzerian, nej den andra, nej den bakom mäklarfirman, nej den andra mäklarfirman, den vid frisören, nej den andra frisören." Så man kanske kan förstå att det blir förvirrande.

Nu känner jag dock en kille med GPS i sin taxi. Han är dessutom trevlig. Tyvärr vågar jag inte ge ut hans nummer för då får man väl aldrig tag i honom.

Brrrrrrrrrr.....

Vad har hänt med temperaturen egentligen? Jag sitter här fullt påklädd och huttrar och muttrar i min lägenhet. Hur kan det bli så kallt på en ö så nära Afrika? Vad hände med den vanligtvis varma månaden oktober? Växthuseffekten kom tillbaka, allt är förlåtet!

Man får gå ut och köpa värmeelementet, filtar och en massa varma kläder helt enkelt. Och be till solguden att han kommer tillbaka "with a vengeance". En av anledningarna att jag tog mitt pick och pack och flyttade hit var ju just klimatet och så får man den här kyliga käftsmällen som tack. Brrrr...

Maltapost - jag tror Flaskpost är mer effektiva

Nu har jag väntat på en leverans av två paket i..jag har tappat räkningen. Grejen är att paketen ligger på postkontoret i Qormi. Jag var tyvärr lat och dum nog att beställa leverans. Igår fick jag äntligen ett samtal då de sa att de skulle leverera paketen idag mellan 8 och 12.

Nyss ringde de igen. Den som skulle leverera paketen hade sjukskrivit sig. Men jag skulle kunna få leveransen mellan 14-19 om det gick bra för mig. Eftersom jag beställt den till kontoret och inte vill sitta här till 19 så frågade jag om de kunde komma mellan 14-16 eller något. Men det går ju inte att bestämma så exakt! De är ju trots allt Maltapost! Då behöver man ett spann på fem timmar!

Nåja, till slut sa jag att jag skulle hämta paketet imorgon. De skulle vara på mitt lokala postkontor efter 11. Jag vågar sätta en samling lira på att det inte kommer finnas några paket där imorgon. Robinson Crusoe hade fanimej bättre postservice!

Dyra toalettbesök

Jag är inte lika nyhetsbesatt som när jag jobbade med politisk radio i staterna, men dagstidningen är ju alltid trevlig att läsa. Ibland hittar man godbitar som den om en chef på ett bageri i Eisenstadt som började klocka hur länge de anställda var inne på toaletten och till slut började ta betalt. Nu står han inför rätta. Trist, tycker det var ett skitbra initiativ.

Länk: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_503603.svd

Klantskallarnas riksförbund

Äntligen har de fått ett riksförbund, klantskallarna. Eller ska jag kanske säga vi? Jag tror vi alla känner oss som klantskallar ibland. Man tar ett korkat beslut, man tappar en blomkruka på tån, man glömmer nycklarna i dörren, man ställer in grejer i kylskåpet som inte hör hemma där etc. Alla gör vi något klantigt någon gång. Och nu finns det alltså ett riksförbund för oss också.

Anledningen att jag hittade dit var att jag sökte på ”Peters princip” kom in på ”Murphys lag” etcetera. Jag får tacka Björne för att han berätta om Peters princip. En princip som man kan se tydligt på många företag.

Jag saxar från wikipedian: ”Peters princip lanserades av Dr. Laurence J. Peter. Innebörden av Peters princip är att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Efter detta kommer de att befordras till sin inkompetensnivå.”

Rätt bra beskrivet tycker jag. Ska ta och läsa Dr Peters bok om jag får tag i den. Bokens svenska titel är "Peters princip : en "hierarkiologisk studie" av inkompetensens förekomst och symtom".
Klantskallarnas riksförbund har listat en del av Murphys lagar. I grunden står budskapet: "Om det finns två eller flera sätt att göra något på, och ett av dem kan ställa till katastrof, så kommer någon att göra på det sättet."

Läs mer om Murphys lag och annat glatt och tänkvärt på http://www.klantskallarna.se

Jag har upptäckt Internet!

Jag måste ha levt i en grotta i årtal. Det var inte längesen jag fann MSN (nödvändigt på jobbet, men snälla kör ordrar på mejlen!), jag har börjat blogga och nu var det alltså dags för Facebook. Helt plötsligt har man möjlighet att interagera med folk man inte träffat på åratal. Pretty cool if you ask me!

Frågan är bara: är inte det här beroendeframkallande? Kan man tävla i antal vänner (det finns säkert någon med flera tusen. Fråga jag vill ställa till den personen: "Ok, du har Internetvänner, men har du ett liv?")? Tar den Internetsociala tillvaron över vardagen? Vem vet, men man får nog vara aktsam. Speciellt om man sitter framför en dator hela dagarna och försöker hosta fram okrystad text, göra översättningar och klippa och klistra i dokument. Tur att man har gymmet, tennisbanan och nattklubbarna. Datorfrihet. Tack för den!

Nu har man ju inte heller solen längre här på "300-dagarsön". Vad hände egentligen? Är det någon som försöker lura tillbaka mig till Sverige. Hah! Neveh! Neveheveh! Back to USA? Okej då...

Har jag blivit soldyrkare? Nej, men den ger en extra energi. Och så kan man spela tennis! (inga inomhusbanor på ön, snyft, snyft). Hela dagen blir lite gladare helt enkelt.

Nåja, den återvänder säkert till nästa vecka (femdygnsprognosen såg tyvärr bister ut).

För att återvända till "Fejsbokandet"..Hur ska jag ha tid med det? (Avdelningen i-landsproblem). Med tennisturnering på inkommande (+ lektioner i veckorna), gymschemat ihållande, firmafotbollen, företaget hemma i V-ås (november blir inte skoj), hemstudion, och allt festande som inte går att undkomma. Tiden räcker ju inte till! Vad ska jag göra?

Dagens snilleblixt: Sluta jobba! (Den gillade ni va, Danne och Björn?)

Ps. Alla mina nuvarande och blivande vänner i Fejsboken: Ha det bäst och hör av er! Ds.

Min maltesiska lägenhets beskaffenhet

"I'll pick you up at eleven tirrty. It is a beautifully finished seafront aparrtment. Only too tirrty pounds per month."

Så kan det låta om du får ett samtal från en maltesisk mäklare. Det finns gott om mäklare förstås, men jargongen är densamma. Alla lägenheter är lyxigt möblerade på papper, men kan se ut som en knarkarkvart i verkligheten. Eller i alla fall en tantkvart. Det är inte helt lätt att hitta något bra här. Speciellt om man inte vill ha en korridor.

Det verkar nämligen som de flesta maltesiska lägenheter är beskaffade med näst intill oändliga korridorer. Jag har en. Det känns som ett 60-meterslopp att ta sig från köket till sovrummet. Bra konditionsträning kanske.

Jag har två balkonger. En lång och tunn och en som bara är liten. Min trappuppgång har ett fetmafilter som gör att för överviktiga personer kan glömma att hälsa på. Om de inte vågar ta hissen förstås. Den verkar å andra sidan ha AI. Alltså artificiell intelligens. Vilket i det här fallet betyder att den fungerar när den är på humör.

Jag har två badrum. Ett där man inte kan öppna dörren helt för att den slår mot handfatet och ett utan dörr. Det är inte så att det har varit en dörr där förut, det är helt enkelt inte dörranpassat. Istället har jag "draperier". Trevligt.

Varför tog jag då den här lägenheten? Akutbeslut? Nej, jag hann se uppåt tio stycken innan kontraktet skrevs på. Svaret är att den har en viss charm. Möblerna är trevliga, den är full av fönster och därför ljus. Den ligger i St Julians och det är nära till restauranger och nattklubbar, tennisbanor och fotbollsplaner. Priset är överkomligt och min hyresvärd fixar allt man frågar om. Dessutom bor det ingen annan i huset så jag kan spela gitarr eller stereon så högt jag vill när jag vill.

Kommer jag att bo kvar? Får se. Ska nog ta en vända och se vad som finns. Kanske hittar något som inte ligger bredvid en byggarbetsplats så man inte väcks på lördagsmorgnar. Om det nu går vill säga.

Kommentera mera och kom med uppslag!

Tack för alla fina ord om den här bloggen. Många vill kommentera, men då måste man tydligen ha ett konto på Blogspot. Töntigt tycker jag. Men jag vill ändå ha kommenterar och uppslag på vad man kan skriva om så orkar ni kan ni alltid skicka ett mejl till mig istället! Alltid trevligt med lite feedback. Skriv en rad eller två till info@penquake.com

Tre frisörer, tre priser, en frisyr (hissa intresseflaggan för detta inlägg!)

Nu har jag varit till frissan igen. Än en gång för att i stort sett klippa av allt hår jag har. Ingen fantasifull frisyr som de maltesiska åttiotalspunksfrisyrerna, men den kräver å andra sidan ingen kam eller sax. Det har blivit tre klippningar/skalningar under mina dryga fem månader på ön. Jag har fått betala tre olika summor.

Första "klippningen" kostade 7 lira på Leonard's i Sliema. Då ingick en härlig hårbottensmassage också så det var inte fy skam. Andra gången gick jag till Tony&Guy vid Intercontinental. Jag fick ett tips från min Team Leader Robin, men han har betydligt dyrare frisyrer än jag har så det var lite överkurs att gå dit. Tony&Guy känns mer som Tony&Gay. Jag fick dock inte alls en lika trevlig hårbottenmassage som på Leonard's.

Tredje gången var för någon dag sedan. På Denise's uppe vid kyrkan i Spinola Bay. Denise klippte snabbt som attan, jag fick en god kopp te och notan gick på 2 lira. Och frisyren ser precis likadan ut som de två andra gångerna. Prisvärt är ordet.

Bilar som ilar

På Malta finns det så mycket bilar att fotgängarna nästan inte får plats. Bilar, bilar, bilar. Bilar överallt. Jag kan inte förstå denna fascination. För det är inte bara lathet. Man polerar och ser efter bilarna som om de vore små barn. Även halvdassiga modeller från 87 typ.

På de smalaste av gator finns de, bilarna. De står parkerade kors och tvärs, överallt. Snart får man väl försöka ställa dem ovanpå varandra.

Varning: se upp för att lyssna på musik när du är ute och går! Mp3-spelare är livsfarliga för de kanske stänger ute motorljudet och helt plötsligt kommer det en bil i ilfart och något ofördelaktigt kan inträffa. De verkar inte särskilt noga med marginaler här heller. En fot här eller där liksom, man får skylla sig själv som går.

Tänk hur mycket trevligare ön skulle vara utan alla dessa fyrhjulingar. Varför kan inte folk cykla, gå eller förlita sig på de gula bussarna? De är ju trots allt inga avstånd att tala om här.

Och vad är det med dessa dekaler med "fräcka" slogans som står klistrade över vindrutan? Mängder av töntiga budskap på dålig engelska. Varför?

Jag har dock en favorit som jag såg i närheten av kontoret. Det stod kort och gott: "Hate you all". Han ska jag se upp för på mina promenader...

Pratkvarnar och snackpåsar

Imorse blev jag som vanligt överfallen av vår bulgariska städerska. Nej, jag fick inte moppen i fejan, utan attacken var av det verbala slaget. Hon pratar konstant och man hör knappt av vad hon säger (förutom ett och annat garrrbetch/garbage). Och går man därifrån och försöker avsluta konversationen så fortsätter hon ändå. Det är ju ändå en monolog det handlar om så.

Jag är själv en pratkvarn som ofta kommer på mig själv med att prata för mycket och nu kan jag förstå hur andra känner. Jag ber därför om ursäkt för alla verbala överfall jag låtit folk utstå genom åren. Förlåt.

Min gamle tennistränare Rob - som också är "national coach" för Malta - är likadan. Det blir mer snack än tennis när man spelar med honom. Det kan bli lite störande när man tränar servar och någon står bredvid och försöker konversera med en hela tiden. Men det är annars en trevlig filur.

Min nya tennistränare, Sanja, är i så fall bättre. Hon är tyst när man spelar men pratar i ett vid sidan av banan. Och eftersom jag är en snackpåse själv tycker jag bara det är roligt. Dessutom gick tennisen bra igår. Och då blir jag glad som ett litet barn. Ett litet pratkvarnsbarn.

Brev till Malta Tourism Board

Hej!

Jag heter Jonas Eriksson och bor här på er underbara ö. Det går inte en dag då jag inte skattar mig lycklig för att jag faktiskt lyckats komma så långt bort från civilisationen i ett EU-land. Då jag tycker att fler borde få chansen att ta del av lyckoruset så föreslår jag en gigantisk kampanj för att få mer turister och permanentboende till ön. Jag tycker det är viktigt att hitta en ödmjuk ton då det skulle passa bäst in på öns serviceinriktade och väluppfostrade invånare. Därför föreslår jag följande klatschiga slogan:

Malta - We're sorry.

Jag tycker det är bättre än nuvarande Malta - Mela mela. Och mitt andra förslag
Malta - We drive (you) crazy.

Jag är villig att ingå i ett samarbete för att arbeta fram mer slagkraftig copy i broschyrer, tevekampanjer, reklampelare, etc. Jag kommer att finnas på följande adress helgdagar mellan kl 23 - 04: Hugo’s Lounge, St. George’s Road, Paceville, Malta så det är bara att titta in för ett möte. Jag ser fram emot såväl härliga diskussioner som mitt saftiga copyarvode (vänligen observera att jag bara tar kontanter då min kortmaskin är sönder, jag har slut på toner i min skrivare och jag inte vill betala skatt).

Med förhoppning om fruktbart och långvarigt samarbete,

Jonas Eriksson
Copywriter

Malta – hit vill ingen flykting komma

Jag satt sökte efter något Maltarelaterat och hittade följande guldklimp. Tydligen är inte alla lika imponerande av Malta som undertecknad:

Läs Amnestys artikel om flyktingar och Malta: http://www2.amnesty.se/ap.nsf/reportage/9B452B0F2D842361C12571F4003A0445?opendocument

Två härliga citat:

– Vi ville absolut inte till Malta! Här låses man in i slutet förvar i upp till 18 månader, men kustbevakningen hittade oss och vi blev tvungna att stanna här, säger Omar Alfaro.

– Ingen har för avsikt att komma hit. Här hamnar man om man fått motorhaveri eller helt enkelt kört fel, säger Jean-Pierre Gauci på maltesiska Amnesty.

Coola namn på teve del 2

I den här bloggens nyskapande följetong "Djuriskt coola namn på teve" (Wolf Blitzer var del 1) så har vi glädjen att presentera överlevnadsexperten Bear Grylls. Bear Grylls. Överlevnadsexpert. Man kan väl inte heta Bear heller? Jo, uppenbarligen kan man det.

Bear leder programmet Ultimate Survival på Discovery Channel. Det är fanimej ett av de ballare programmen jag sett. De släpper ut Bear i vildmarken och utan något som helst redskap, mat eller hjälp ska han hitta tillbaka till civilisationen. Han klättrar i berg, i träd, simmar bland krokodiler, jagar och äter alla möjliga djur (igår var insekter och ormar på menyn) och berättar samtidigt vad man ska tänka på om man skulle hamna i samma ofördelaktiga sits.

Varför kan inte jag vara mer som Bear? Mina survival skills räcker på sin höjd till att fråga efter en bra restaurang om hotellet jag bor på inte har room service. Ganska ocoolt eller hur?

Man borde vara lite mer survival och lite mindre bekväm. Även om jag inte har någon större lust att äta vare sig orm eller insekter. Jag har dock ätit fårtestiklar och rutten haj på Island så lite härdad är jag (jag kan tyvärr inte rekommendera något av dem, även om fårtestiklarna skulle vara bra för potensen).

Vad går då Survival Malta ut på då? Jo, i mina ögon handlar det om att hålla sig sysselsatt. Därför har jag ca femhundra hobbies. Spela tennis, fotboll, gymma, spela gitarr, Pacevilla (nytt verb!), och en massa annat. Annars blir det lätt tråkigt här. De visar ju tyvärr inte Ultimate Survival 7 dagar i veckan.

Charmen i en gul buss försvinner i avgaserna

Malteserna är stolta över sina gula Leylandbussar. Och visst är de ganska charmiga. I typ en vecka. Tillräckligt för att den genomsnittlige turisten inte ska hinna tröttna.

Bor man här är det en annan femma. Ingen AC på sommarn. Obekväma att sitta i. Noll stötdämpning. Plus att de spyr ut svarta avgasmoln som borde få de tre (eller så) miljökämparna på ön att skrika högt.

Men nu kostar de bara 20 cent (ca fem spänn) att åka med. Och med tanke på priset kanske man inte kan gnälla.

Något jag dock önskar mig är en tidtabell. Visst, det finns säkert någonstans (snälla, skriv i kommentatorsfältet och berätta var, och våga inte skriva Floriana!) men det vore väl en god idé att klistra upp den i busskuren? Så man slipper stå där som ett fån och undra var den där sifferkombinationen går och när den går dit.

Jag brukar försöka ta mig till jobbet kring 7-snåret. Men idag stängde jag av alarmet istället för att trycka på snoozen. Det medförde att jag troligtvis precis missade den buss som jag tror passerar Spinola Bay vid ca 06:45. Men då jag inte är säker valde jag att vänta istället för att gå. Nästa buss kom ca 07:10. Hade jag vetat det så hade jag promenerat. Så snälla malteser, jag ber er: sätt tidtabeller i era busskurer. Jag kan betala pappret.

Vill ni ha en helt onödig länk med bilder på Maltabussar så klickar ni nedan.
http://kibris-maltabuses.fotopic.net/c263599.html

Late Edition med Wolf Blitzer?!?!

Jag skriver det här med CNN i bakgrunden. Du vet den där nyhetskanalen som går dygnet runt och som kör samma nyhetsklipp hela tiden? Finns ju gott om såna nu, men CNN var först.

På CNN har de ett program som heter Late Edition. Programledare är en gubbe med vitt hår och skägg (han ser ut som en stajlad jultomte i kostym istället för tomtedräkt) som heter Wolf Blitzer. Wolf Blitzer. Wolf effing Blitzer. Kan det verkligen vara hans riktiga namn? Är han en superhjälte? Har han bytt namn bara för att verka ball?

Jag vill också ha ett så coolt namn! Och en show på CNN! Varför är livet så orättvist?

Herr Blitzer intervjuar hur som helst en massa viktiga människor. Idag var countrymusikern och författaren Kinky Friedman med. Han byter aldrig stil. Alltid cowboyhatt och cigarr. Cigarr i amerikansk TV! På CNN! Bra där! (Nu blev jag cigarrsugen).

Friedman har hur som helst skrivit några riktigt roligare deckare som jag rekommenderar starkt. (Googla eller sök på Amazon så får ni veta mer.) Nu funderar han på att kandidera som guvernör i Texas. Fast han tycker alla politiker är så falska och opersonliga så han är tveksam. Jag hoppas han gör det och så hoppas jag han vinner. Vi behöver mer sköna lirare och sunt förnuft i politiken!